DC-3:an bärgas ombord på fartyget Belos. Foto: C. Douglas
Det är midnatt, stjärnklart och i stort sett vindstilla när den i över femtio år försvunna DC-3:a bryter den grönskimrande vattenytan. Jag befinner mig ombord på Marinens bärgningsfartyg Belos tillsammans med teamet som fann DC-3:an och marinens personal. De anhöriga finns på ett fartyg intill och pressuppbådet på ytterligare ett.
När jag ser flygplanet framgångsrikt lyftas ned på Belos akterdäck, fylls jag av en svårbeskrivlig tillfredställelse. En enorm glädje och en gnutta ödmjukhet. Vi lyckades!
Vi, är besättningen ombord på marinfartygen Belos och Arholma. Ett bärgningsprojekt som till slut tog över ett halvår. Ett berömvärt projekt. Det största och svåraste av sitt slag tillsammans med bärgningarna av Wasa-skeppet och Champagnevraket Jönköping. Flygplansvraket kom upp i en vagga av nät och stål för att inte smådelar skulle försvinna på vägen.
Det här är andra delen i min DC-3 trilogi. Tre delar vars tanke är att avslöja varför mycket kring DC-3 händelsen fortfarande mörkläggs och förvanskas. Trots att det skedde för snart 60 år sedan. Det handlar om rikets säkerhet. Läs mer, jag tror du förstår.
Jag sprang ned på akterdäck för att möta besättningen – den döda besättningen som jag förutsatte fortfarande var kvar ombord. Det rann vatten från stål och aluminium och rester av dy täckte delar av flygplansskrovet. Jag och teamet skulle få ta emot belöningen för fem års hårt arbete. Vi hade funnit flygvapnets och FRA:s försvunna signalspaningsflygplan. Jag hade det rakt framför mig på några meters avstånd, när någon plötsligt spärrade av däcket bakom mig som på en brottsplats. En rikskriminalchef som kommit i helikopter kastade sig in i flygplansvraket. Hundratals blixtar smällde av från besättningarnas kameror samtidigt som Rikskrim-chefen respektlöst rotade runt i vraket med ficklampa och klädd i vit overall.
Jag stod kvar och tog in stunden, försökte känna efter, lukta, förnimma och framförallt försöka minnas det historiska ögonblicket. Det skulle inte återkomma. Det var här och nu, en stund av allvar. Jag skulle få träffa besättningen som jag visste allt om, lärt känna genom anhöriga, brev, bilder och dokument. De var på väg hem – DC-3 besättningen!
Jag blev lite irriterad på Rikskrimchefen som förstörde stämningen. Vad letade han efter?
När jag till slut närmade mig vraket var det första jag såg en svart plånbok i skinn. Den låg helt öppet i nätet som vraket vilade på. Sedan en nyckelknippa, en jacka, en overall, ett par skor och mängder av benpipor som lyste blekvita i månskenet. Det var mina vänner. Det var en grav jag gick runt i men det var ändå en positiv känsla. Att försvinna är värre än att återvända som död. De var på väg hem ‘bring the boys home’ som jag hört i någon amerikansk krigsfilm. Det var viktigt. Inte bara för mig, de anhöriga och deras arbetsgivare utan också för Sverige – för oss. Varje hemlighet ett land bär på bildar en knuta i ryggraden. Som sedan tär i åratal innan det till sist bryter ned. Hemligheter bryter ned oss på sikt men nu hade en sådan kommit upp till ytan. Mysteriet med vår försvunna DC-3:a var på väg att lösas, eller?
När flygplansvraket senare undersöktes under våren 2004, återfanns benrester, kläder och personliga tillhörigheter efter fyra besättningsmän. Det var tre flygvapenanställda och en FRA anställd. Vi fann deras plånböcker, nycklar, armbandsklockor och personliga utrustning, som fallskärmar och flytvästar men – fyra man saknades. De fanns varken ombord eller på botten vid haveriplatsen. Ett stort område på flera kvadratkilometer genomsöktes noga utan att man fann några spår av besättningen. Det fattades också fem fallskärmar.
Okej, de har hoppat innan nedslaget i vattnet. Solklart och en självklar analys av en nykter och seriös haveriutredare. Haveriutredningen var också allt detta från början – nykter och seriös, fram till elfte timmen. Vi var överens, åtminstone jag och utredningens ordförande, att besättningen sannolikt hoppat. Vi kom till och med fram till att det skulle vara vår gemensamma ståndpunkt. Jag vek mig på punkten att besättningen skulle ha kunnat ha plockats upp av sovjetiska fartyg som vi visste fanns alldeles i närheten. Vi kunde inte bevisa det och det var politiskt känsligt. Jag tyckte mig göra en stor kompromiss genom att utesluta den slutsatsen och istället bara konstatera att besättningen är försvunnen. Fint så, i en utredning med många inblandade och flera intressenter fick man vara beredd att kompromissa. Inget konstigt i det, tyckte jag.
Men det var då som bilan föll. Rakt över min hals, hårt och skoningslöst, genom skinn och ben.
Två veckor innan haverirapporten skulle presenteras, dök en ”beställd” expert upp som gubben i lådan. Han kom från USA och visste allt om flyghaverier …
Efter en snabb genomgång på Musköbasen där planet förvarades kom han fram till att hela besättningen med all sannolikhet suttit ombord när planet slog i vattnet. Han kunde se det på stolarna!
Han kunde se det på stolarna, tänkte jag i frustration – hur i helsicke då? Stolarna var trasiga, sneda och kraftigt rostade. Säkerhetsbältena hade förmultnat och kopplingarna var i flera fall försvunna. Men han gav sig inte – han kunde se det, amerikanen. Det var han som var experten, fick jag höra. Och mycket riktigt, kvällen innan haverirapporten skulle offentliggöras, ”läckte man” sedvanligt till media den informationen som man ville skulle bli nyheten. Nämligen att samtliga i besättning suttit kvar ombord vid nedslaget. Dessutom med ett litet tillägg att kraften i nedslaget var så stor att ingen kunde ha överlevt. Vilket skitsnack!
Den här händelsen tog mig hårt, och är kanske den enskilt viktigaste anledningen till att jag tystnade. Jag ville inte vara med längre, jag kände mig som en kraftlös marionett, helt utan påverkan och skamligt utnyttjad! Av SSI, CIA, FRA och kanske även NSA. Allt arbete tycktes ha varit förgäves; letandet, forskandet i arkiv, de långa samtalen med de anhöriga, fyndet, bärgningen …
Det var inte kul längre och ibland måste man faktiskt få ge upp – bryta ihop och sedan komma igen…
Nu är jag här igen och jag tänker inte ge upp. Någon absolut sanning går i regel aldrig att uppnå. Inte i fall med seriemördare, Palmemördare, Kennedymördare etc. och framförallt inte när underrättelsetjänster är inblandade.
Mitt förra inlägg handlade om lögnerna kring den amerikanska lånade signalspaningsutrustningen APR-9. Inlägget dessförinnan om radarplottarna som visade exakt var DC-3:an havererat. Nu är det dags att visa det material jag samlat på mig som tyder på att besättningen faktiskt – trots en amerikansk expert och en rejäl svensk utredning, faktiskt kan ha plockats upp av sovjetiska fartyg.
[miniflickr photoset_id=72157625907465390]
klicka för förstoring av bilderna som visar en sovjetisk beskrivning över nedskjutningsförloppet samt kommunikationen mellan kommandocentralen och den sovjetiske piloten.
Piloten som sköt ned DC-3:an har själv rapporterat in, både skriftligt och muntligt att ‘besättningen hoppar’. Dörren på DC-3:an som används vid uthopp var öppnad inifrån före nedslaget i vattnet. Det har utredningen visat. Besättningens utrustning är också borta, d v s personliga tillhörigheter, fallskärmar och flytvästar.
Men vad finns det då mer? Har jag något nytt att komma med? För än så länge har inget sensationellt presenterats…
En viss Leif Nordin ringde till mig hösten 2005 efter att ha läst boken DC-3:an på jakt efter sanningen som handlade om mina och DC-3 konsortiets eftersökningar. Leif är en f d flygvapenpilot från Heby. På åttiotalet var han dessutom ÖB Bengt Gustafssons adjutant. I samtalet berättade han att han hade något viktigt att berätta. Det utmynnade i den här videoinspelningen:
[youtube width=”500″ height=”310″]http://www.youtube.com/watch?v=R8SC8vaEs0s[/youtube]
Videointervju med Leif Nordin, f d flygvapenofficer och ÖB Bengt Gustafssons adjutant på 80-talet.
Vad betydde det här och var det något som man kunde dra några växlar på. Tveksamt, men visst, det var värt ett försök. Det intressantaste var snarare att Leif Nordins berättelse fullständigt tystadades ned. Jag hade aldrig hört talas om den och den fanns inte dokumenterad i några öppna arkiv. Det första jag behövde göra för att kontrollera historien var att försöka finna källan till uppgifterna, den estniska flyktingen Elmar (fingerat namn). Jag vill också tillägga att jag gett Nordins uppgifter till Haveriutredningen. Ifall ni undrar.
Jag började först med att ta kontakt med personer i Sverige som hade register på estländare i Sverige. Till en början var det svårt men till sist fann vi ut att Elmar bytt efternamn. Estländaren Elmar hade hoppat av till Sverige på sjuttiotalet men efter Sovjetunionens fall, åter emigrerat till Estland och i samband med det bytt efternamn. Personen fanns alltså och han hade bott i Uppsala. Hittills stämde Nordins uppgifter. Jag började söka med hjälp av kontakter i Estland och fann till slut en Elmar som kunde vara rätt person. Han bodde utanför Tallinn. Jag ringde och efter en del tveksamheter erkände han till sist att det var han som berättat historien om DC-3:an. Han gick med på att träffa mig och jag tog båten till Tallinn. Elmar hade en lång karriär inom den estniska/sovjetiska handelsflottan och hade i samband med sitt arbete som befälhavare haft en besättningsman på ett av sina fartyg som berättade att han varit med på den stora sovjetiska marinövningen som DC-3:an spanade på den 13 juni 1952. Det var hans historia som Elmar hade vidarebefordrat till dåvarande ÖB:s adjutant, Leif Nordin.
[youtube width=”500″ height=”310″]http://www.youtube.com/watch?v=NRSS3gj0lLI[/youtube]
Videoupptagning med ett estniskt vittne, Elmar.
Vad ska man tro? Det är som i en rättsprövning – allt material måste vägas samman. FRA och andra svenska myndigheter har ägnat sig åt taktiken att försöka slå hål på varje del i beviskedjan. En del i taget. Det är inte särskilt svårt. Men det är fult och oärligt. Alla delar måste vägas samman och därigenom bilda ett mönster och ett ”troligaste scenario”. Det var så vi fann DC-3:an med hjälp av Optimal Search Theory, praktiserat av den amerikanska flottan sedan andra världskriget.
Självklart finns det möjliga felkällor i dessa intervjuer. Det rör sig om andrahandsuppgifter men de är ändå intressanta i ljuset av att vi idag vet att fyra svenska besättningsmän aldrig återfunnits från DC-3:an. Det som ger det starkaste intrycket är det faktum att platsen för nedskjutning preciseras i det närmaste på exakt rätt plats, nämligen rakt väster om den sovjetiska övningen väster om Ösel och långt ut till havs på internationellt vatten. Hur många visste det på sjuttiotalet då Leif Nordin fick uppgifterna av Elmar?
Jag kommer helt plötsligt på historien med den där brädstumpen som flöt i land i Stockholms skärgård några månader efter nedskjutningen. Brädan hade en text inristad som löd:
”VI ÄR HOS RYSSEN – – – – DC-3 – ÖSEL” (läs mer om det i bakgrundsdokumentet)
[miniflickr photoset_id=”72157625909912694″ ]
Ovan bilder (klickbara) är delar ur mitt material som förutom Leif Nordins PM visar förtrolig korrespondens från UD och KGB. Som exempel framgår att UD inte tog lättvindigt på uppgifter om svenska flygare i Gulag då en handling innehåller persondata för en eventuell identifiering av de saknade fyra. Notera även den KGB handling som motsägelsefullt anger att ingen upphittats men ändå beskriver fyra personer som förmodat saknade. Läs själva och bedöm. Man kan få rysningar för mindre.
[miniflickr photoset_id=”72157625907248784″ ]
Tidningsurklipp med bland annat vittnen som träffat svenska flygare i Gulag.
Slutligen ber jag er att se den här videoupptagningen med FRA chefen, Nils Johansson. Han var DC-3 besättningens närmaste chef och har hela tiden trott att hans kollegor befunnit sig i Gulag. Han säger det inte rakt ut här men berättade det i förtroende för mig för några år sedan. Han är idag inte längre med oss. Hans nekrolog finns med bland tidningsklippen ovan. God bless you, Nils!
[youtube width=”500″ height=”310″]http://www.youtube.com/watch?v=mXIeMsrtGMA[/youtube]
Nils Johansson pratar om DC-3 besättningens öde, deras rädsla och hur man med relativt små medel hade kunnat förbättra deras odds att inte bli klassade som spioner ifall de skulle hamna bakom fiendens linjer.
Som bakgrundsmaterial och fördjupning bifogar jag en PDF som mer detaljerat beskriver mina efterforskningar. Se även videon med FRA analytikern Risto Heino som beskriver omfattningen av den sovjetiska marinövningen.
[youtube width=”500″ height=”310″]http://www.youtube.com/watch?v=oSmydoX5Jkc[/youtube]
Video med FRA-analytikern Risto Heino om den sovjetiska marinövningen.
Nu återstår sista delen i DC-3 trilogin. Den innehåller den del av gåtan som tog mig längst tid att reda ut: Mysteriet med den nionde fallskärmen. Utlovas inom kort!
Oerhört intressant. Tack.
TACK!
Vilken story! Bättre än en bra spionroman.
Det här är ju sensationellt! Kan bara instämma att storyn är satans rafflande. Vad händer nu?
Kan inte låta bli att låta tankarna vandra till Raoul Wallenberg när jag läser detta. Usch!
Om de fyra nu hamnat i fiendens klor tror du verkligen de hade fått en bättre behandling iklädda sergeant-uniformer? Känns lite väl simpelt. Samtidigt kan man ju vända på det och verkligen förvånas över att inte allt gjorts för att hjälpa den utsatta besättning när det handlar om några ynka persedlar!
Hej Rune, tack ska du ha! Uniformerna som besättningen ville ha under sina uppdrag visar på att de var oroliga för att de kunde bli nedskjutna. Ändå beordrades de här flygningarna. Besättningen offrades för att flyga ett viktigt uppdrag åt Nato. Anledningen till mörkläggning än idag är att det finns klara kopplingar mellan DC-3:an och märkliga saker som hände senare, ex ubåtskränkningarna. AJ
Hej Rune, tack ska du ha! Uniformerna som besättningen ville ha under sina uppdrag visar på att de var oroliga för att de kunde bli nedskjutna. Ändå beordrades de här flygningarna. Besättningen offrades för att flyga ett viktigt uppdrag åt Nato. Anledningen till mörkläggning än idag är att det finns klara kopplingar mellan DC-3:an och märkliga saker som hände senare, ex ubåtskränkningarna. AJ
Det påvisar att svensk maktelit, oavsett om det är sossar eller Alliansen, har för vana att mörklägga händelser (inte bara DC:3an) som folket vill veta: ex Raoul Wallenbergs öde, Estonia, Tsunami banden…
De offrar hellre svenska folket än berättar sanningen.
Tusen tack för ett oerhört intressant avsnitt av svensk nutidshistoria!
Visst tusan är det rafflande, men mer än så… Jag slås av att vi i Sverige inte bara haft en Wallenberg historia, utan här har vi ju 4 stycken till!!! Svenskar som arbetat i nationens, fokets intresse och beroende på hur man ser på ”radiospaning / spioneri”, även i fredens intresse. De skjuts ner, ansvariga svenska myndigheter och underrättelseorganisationer bara droppar och mörkar det hela. Fy faen!
Man lyfter inte ett finger för att få klarhet i dem eller försöka utväxla dem. Dessa 4, saknade av sina nära och kära, som nu idag inser att de borde kunnat räddats! Att de inte förolyckades, utan offrades enligt Moder Sveas fegmentalitet är inget annat än skit! Eller var vi verkligen på den politiska arenan vid denna tidpunkt så pass infiltrerade av Rysk underrättelsetjänst att ”goda föresatser att pressa ryssarna från säkerhetstjänsterna, desavouerades eller hindrades från politiskt håll?
Hoppas vid gudarna att denna berättelse konverteras till filmmanus! Pax i så fall för att få spela svensk politiker med patos som en vindsnurra, iklädd kostym från 60-talet som på Ryska ambassaden då han skall konfrontera Ryssen för att bringa klarhet i vart DC3:ans passagerare tog vägen…eller något i den stilen, utsätts och tvingas till tystnad efter en 3-vlig honungsfälla. Annars vill jag spela Rysk förhörsledare på Ösel…
Keep up the good job Anders!
Tack Dag! Jag ska tänka på dig när det blir aktuellt …
Hoppas fler tar del av det här. Sprid det gärna. För det är ett stycke viktig svensk historia, liksom Raul Wallenbergs öde. Skillnaden är kanske att Raul Wallenberg tillhörde etablissemanget, han var anställd av UD. FRA killarna på DC-3:an var vanliga, lojala, medelklass-killar och dessutom hemliga. Vem tog strid för dem? Inte ens deras arbetsgivare. AJ
Men hörni! Naiv som jag är så varför inte göra på följande vis för att bringa klarhet i detta. Snart är alla de gamla "uvarna", förstahandskällorna som från ryskt håll skulle kunna bringa klarhet i om Sverige hade "4 st oupptäckta Wallenbergsfall". En av dessa uvar bor, eller åtminstone bodde fram tills för något år sedan på Svartviksslingan i Alvik, Boris Pankin (tidigare sovjetisk ambassadör). Kan vi inte samla till en belöning, låt oss säga 100 000 kr till den som kan hjälpa till att bringa klarhet i detta. Kommunicera ut detta till Ryssarna, och vem vet? Kanske att detta kan leda någon vart. Fattig som jag är… bidrar jag endast med en symbolisk 1000-lapp. Anders – Kan du inte starta en insamling, med syftet att utlysa hittelön till en rysk förstahandskälla kring de försvunna svenskarna? Då får vi som intresserat oss om detta möjlighet att bidra konkret, och vem vet…? Kanske vara med om att bringa klarhet / evidence i detta? PS! Boris Pankin kanske skulle kunna vara en bra person att sprida kännedom om en utfäst belöning. Om han finns kvar i livet vill säga. Någon som vet?
Du är härligt konkret och visst det skulle kunna fungera. Risken är tyvärr att man lockar oseriösa som är ute efter pengarna bara. Problemet är att många av dessa, ganska ofta med underrättelse bakgrund, är svåra att syna. D v s du vet inte om de ljuger när du lockar med en belöning. Det man kan göra och som ofta fungerar är att be vår egen regering vädja om hjälp från Medvedev. Det skulle kunna fungera. Man brukar ofta göra en informell bytesaffär av sånt här. Men initiativet borde komma från de anhöriga. FRA själva verkar skita i sina anställda. AJ
Jag ska hjälpa till att sprida dina efterforskningar. Dessa killar är hjältar i mina ögon, som fega svenska politiker offrade. Det värsta är att de fortsätter med att offra landets befolkning även idag. Jag tänker på att yttrandefrihet och demokrati i landet är i fara. Politisk korrekthet, påtvingas och kärlek till nationenen räknas till extremism. Ett liten hopp finns nu efter valet, att folket håller på att vakna upp.
Tack.
All heder åt Anders Jallai för ditt otroliga och smått häpnadsväckande arbete.
Jag hoppas att du fortsätter trots att många nog vill att du ska sluta.
Det finns på tok för mycket skit i Sveriges nutidshistoria som behöver komma upp till ytan.
Tack, River!
Det här är mycket viktigare än att skriva romaner. De fyller sitt syfte, men det jag skriver på hemsidan är verkligt, min verklighet och jag hoppas någon känner igen sig. När man vet att man strider för någonting gott, får man kraft. Och det här är viktigt, inte bara för mig utan hela jävla landet! Löser vi inte de här gåtorna kommer vi inte vidare. Det funkar så. Kan säkert en psykiater vidareutveckla.
Efter regn kommer sol …
Anders Jallai.
Jag håller med River. Du är en förebild Anders! 🙂 Att människor inte vill att sanningen ska fram ska bara vara en motivation till att dra fram den i ljuset. Man hamnar hellre i fördärvet som en stolt människa som gjorde rätt än en mesig jävel som lät en annan människa vinna 😉 "Opinions are like assholes. Everybody has one…"
Tack, River!
Det här är mycket viktigare än att skriva romaner. De fyller sitt syfte men det jag skriver på hemsidan är verkligt, min verklighet och jag hoppas någon känner igen sig. När man vet att man strider för någonting gott, får man kraft. Och det här är viktigt, inte bara för mig utan hela jävla landet! Löser vi inte de här gåtorna kommer vi inte vidare. Det funkar så. Kan säkert en psykiater vidareutveckla.
Efter regn kommer sol …
Anders Jallai.
Det är en fantastisk insats du gör. FRA:s mörkläggning framstår som allt tydligare. I övrigt bör det understrykas att vittnesmål från GULAG-arkipelagen är svårbedömda. Att det fanns svenskar där är sedan länge klarlagt. Men det första man måste fastställa är tidpunkten. Kan de påstådda svenska flygarna ha funnits i lägret även före 1952? Det förekom också att fångarna ljög om sin nationalitet för att vinna vissa fördelar. Tyskar m.fl. utgav sig inte sällan för att vara skandinaver.
Ett intressant vittnesmål, som nådde UD 1955, handlar om två svenska flygare som ska ha funnits i Vorkuta. De var nära vänner och höll sig för sig själva. Enligt vittnet hade de "samtidigt hämtats ur luften av ryssarna" och skulle ha dömts till 25 års tvångsarbete för spioneri. Dessa uppgifter vidarebefordrades av en svensk envoyé i Wien till utrikesrådet Gunnar Jarring den 21 juli 1955. Är det känt vad UD:s utredning ledde till?
Hej Jakob och tack för att du läste inlägget. Håller med om att Gulag-vittnesmålen är svårbedömda. Jag la med dem för att visa hela bilden av den här gåta och att det förekommit vittnesmål om svenskar i Gulag, t o m flygare. Året var 1957 enligt dokumenten och det var då vi hade Rolf Sohlman som ambassadör i Moskva, dessutom Östen Undén som utrikesminister om jag inte minns fel. Kanske inte så konstigt att undersökningarna blev lama. Se ett tidigare inlägg om "Sexfälla i Moskva" så förstår du. Vet att Raul Wallenberg-forskarna varit mkt missnöjda med båda dessa herrar. Det rör sig om samma tidsperiod. Personligen tror jag inte att DC-3 besättningen höll till i Gulag om de överlevde utan snarare i Leningrad på någon av Sovjets signalspanings myndigheter. Det fanns på femtiotalet ett stort behov av kunnande inom området på sovjetisk sida och besättningen på DC-3:an hade spjutspets kompetens. Det finns stora likheter med de amerikanska nedskjutningarna, ex Privateern 1951 i södra Östersjön. Där hittades bara tomma livbåtar. AJ
Angående vittnesmålet ute till havs: Fartygsrörelserna efter nedskjutningen måste ha registrerats från FRA:s spaningssation på Gotland. Har detta material inte redovisats i någon av utredningarna? Finns t.ex. ingen uppgift om att fartyg rört sig i riktning mot nedslagsplatsen eller att torpedbåtar lämnat övningen efter händelsen och återvänt till hemmabasen? .
Angående brädan eller träklossen. Jag har för mig att det gjordes en noggrann undersökning av den. Det ansågs osannolikt att denna brädbit av valnöt skulle ha kunnat färdas hela vägen från Ösel till Vaxholm. Mer troligt är att den kastats i vattnet från ett fartyg på betydligt närmare avstånd. Jag har nu inte läst alla pressklipp från den här tiden, men nog gissar jag att ön Ösel nämndes i medierna i samband med händelsen och den efterföljande Catalinaaffären. Om inte annat fanns väl namnet med på de kartskisser som publicerades.
Brädbiten har sannolikt slängts i från antingen ett sovjetiskt handelsfartyg eller av någon svensk som trott sig veta eller kanske rent av visste. Precis som du skriver.
Det intressanta med brädbiten är de fyra strecken på klossen och namnet Ösel. Läs mer om det i bakgrunds-dokumentet till inlägget. Om det varit ett busstreck ex, skulle knappast några barnungar skrivit Ösel eftersom det inte framkom i medierna på det sättet. Det hette "Öster om Gotland" eller "Gotska Sandön". Ösel var ju den estniska sidan där marinövningen höll till. Men som sagt, varje del i ensamhet är inte något bevis. Det är allt sammantaget som ger en bild.
De sovjetiska fartygsrörelserna finns dokumenterade och t o m UD-92 utredningen hade tillgång till dem. Varför skriver utredningen "fartygsrörelserna var normala för årstiden" om man inte ville mörklägga? Ett solklart fall, tycker jag eftersom dokumentet av en "händelse" råkade avhemligas av "någon" först 2003, då jag fann dem på Krigsarkivet när jag forskade efter Privateern. De låg inte ens på rätt ställe. Dessutom blev jag både utskälld och hotad av dåvarande GD FRA Per Kjellnäs. Den massiva övningen som Risto Heino på FRA beskriver den som (se video i inlägget) skulle än idag inte ha varit känd om Kjellnäs och hans anhang fått bestämma. Frågan jag vill att du ställer dig, är: Varför då???? AJ
Om detta nu är sant, så är det ytterst upprörande. Hur kan en myndighet som FRA så flagrant förvägra sanningen för svenska folket. Framför allt för de anhöriga. Finns det någon möjlighet för de anhöriga att stämma FRA för förtal eller undanhållande av bevis?? Det borde hålla rent rättsligt, men fråga är om det alls går att stämma en svensk spionmyndighet?
Emil Eriksson
Hej Emil, tack för att du bryr dig! Det borde gå att stämma en svensk myndighet men jag vet inte om det har gjorts. Det kostar mycket pengar och chansen att vinna är liten. Speciellt mot FRA eftersom vi har en regering full av FRA-krypare. Hela min romanserie handlar om tesen att underrättelsetjänsterna styr politikerna och inte som det borde vara; vi som styr dem genom våra valda politiker. Därför är det intressant att följa Wikileaks rapporteringen. Nu senast exempelvis där dokument verkar visa att Palestinska säkerhetstjänsten samarbetar med Israeliska myndigheter som Shin Bet. Vem kan man lita på? Allt handlar om, tydligen också för radikala palestinier, att få sitta kvar vid makten. Och så här tror jag det ser ut över hela världen. Underrättelsetjänster som samarbetar med varandra för att kunna kontrollera skeenden eller för att stoppa skeenden som inte gagnar deras syften. AJ
Det har varit dags länge, att avslöja det enkla tricket "Hemligt p.g.a rikets säkerhet". Vems o vilkas ”säkerhet” man egentligen går, så är det iallafall inte några svenska, eller svenskars.
Alltså är det förräderi som försiggår. Jag syftar också på en annan saga, "förlisningen" av Estonia. Är f.d sjöofficer som avgått, dels p.g.a dessa fortgående patetiskt hemligstämplade false flag-händelser, samt dels för att svenska soldaten numera t.o.m öppet blivit simpel Legosoldat, åt utländska lömska, giriga intressen. Karriärkåta officerare och värvat soldatfolk ifrån arbetsförmedlingen hittas tyvärr alltid. Har väl vart där själv, men då trodde man iaf att det var Sverige man jobbade för.
Du skriver att underrättelsetjänster världen över, iaf de ledande, så att säga jobbar ihop/konspirerar. Jo, men de har logiskt sett inget egenvärde, utan de är verktygen åt……. tja, där blev det en plats med fundering, att fylla i rätt ord i luckan.
Antar att vi har ungefär samma jobbiga bearbetningsjobb mentalt, att man blivit så satans lurad!
Jag och många med mig har insett att vårt folk ledare inte företräder oss, de förråder oss. Antingen för att de är mutade/hotade, eller faktiskt företräder fientliga intressen.
Naturligtvis kommer dessa femtekolonnare inte att sluta av egen vilja. Deras huvuden behöver hjälp med att avlägsnas, och tja, det kommer vanligt folk att med glädje bistå med vid första bästa tillfälle, när de insett faktum.
Hej Sverker, mycket insiktsfullt måste jag säga. Tänk om fler förstod det här. Men det blir väl ett väldans liv. Och som du säger u-tjänstens riktiga uppdragsgivare är … En var på TV häromdagen men det finns fler, fina pojkar. Man kan bli lite ironisk över det, men jag bryr mig egentligen inte föränn det drabbar mig själv, då blir jag jävligt förbannad som du märkt. Tack för en fin kommentar från hjärtat. AJ
Sverker, håller med i mycket av vad du säger. U-tjänsten agerar springpojkar åt storfinansen. Ex när P-C Gyllenstam (fingerat namn i "Spionen på FRA") sprang uppe på SSI:s huvudkontor på åttiotalet med goda råd och tips. "Vad fan hade en Volvochef uppe på den hemligaste underrättelseavdelningen att göra???" Nu låter jag väldigt vänster, jag vet, men det här är ingen höger vänster fråga, utan helt enkelt en demokratifråga. Hur har det kunnat bli så här? Socialdemokrater bönar och ber om hjälp från den amerikanska ambassaden i inrikespolitiska frågor – är inte det patetiskt och jävligt sjukt egentligen (se inlägget Sahlin o Ahlin i CIA:s tjänst). De utför inte sitt uppdrag och framför allt, följer de inte svensk grundlag. I min nästa bok "Landsförrädaren" som kommer ut i början av maj kan du läsa mer om det här. AJ
Det är också många ledande politiker som springer eller har sprungit på Bilderberg-möten. Har läst någonstans att namn som Sahlin, Olofsson, Bildt och Reinfeldt figurerat på dessa möten mellan alla dessa eliternas högdjur. Man blir lätt kallad för foliehatt så fort man ens knystar akronymen NWO men med tanke på att det finns suspekta grupperingar som just Bilderberggruppen/CFR m fl så är det kanske inte så konstigt. Mycket märkligt att samma politiska korrekthet, massinvandring och islamisering sker, inte bara i Sverige utan i praktiken i samtliga västländer. Därför ligger det nära till hands att misstänka att dessa "projekt" blivit beslutade om i just dessa hemliga sällskap och varför det förekommer höga politiker och företrädare för näringslivet och bankerna på dessa möten. Om det visar sig vara sant är det inget mindre än förräderi av högsta dignitet att försöka bryta sönder våra nationer på detta sätt.
Skäll inte pa FRA de tar bara order från politikerna. Skall istället på sossepolitikerna. Dessa politiker säljer ju lika skamlöst ut svenskar idag som på den tiden.
Politiker är inte folk man tar order ifrån. Gör om, gör rätt! Politiker byts ut vart fjärde år. Detsamma gäller inte för våra makthavare.
Anders, det är lite som att hålla på med djupa analyser och "spännande" partidebatter om huruvida man skall välja den vänstra eller högra dörren, som bägge leder till fårfällan där den totala ekonomiska utsugningen, eller värre sker.
Det är tyvärr ett skådespel som invaggar folk i tron att vi har en fungerande demokrati.
Än mer självklart tycker jag bluffen är i t.ex USA. Hur kan det bara finnas 2 (två!) olika ideologier bland flera hundra miljoner människor? Eller likadant England?
Jo, för om man skärskådar de ekonomiska bidrag dessa duopolpartiländer har, så upptäcker man att dom har samma bidragsgivare! Det parti som slickar husses hand bäst, får makten. Så perverst är det!
Ett annat exempel på hur "dom" agerar: En avhoppad jude, Gilliad Atzmon berättade nyligen att då Israel vill ha ett gäng nya stridsflygplan av USA, så mutar man aktuell senator/kongressmedlem/motsv. "besparingen" är med en faktor på minst 100, mot att verkligen köpa planen.
Filmklippet där Mona Sahlin försa sig om sina möten hos Bilderbergs är en ögonöppnare för många. När motsv frågor ställts till Reinfeldt, så har frågeställaren "tagits om hand".
Ser fram emot din kommande bok. Med tanke på boktiteln så lär det väl bli en tjock bok 🙂
Man kan ju fråga sig hur det kan ligga i FRAs och militärens intresse att mörklägga något sådant (om man verkligen tänker efter). Visst vore det svårt att förklara för gemene svensk som i många fall har en väldigt naiv bild av tillvaron. Men inte kan väl en myndighet som FRA bestå av ett gäng mesar heller? Hur i h-vete tror man att man vinner över sin fiende genom att mörka något för sin egen befolkning? Ok, visst var Sovjet mäktigt då det begav sig (och Ryssland är det än idag). Men någon gång måste man våga stå upp för sin sak även om man är i underläge. Annars kan man väl lika gärna ge upp allt? Att ljuga för sin egen befolkning för att inte piska upp stämningen eller för att tjäna en annan nations intresse är den fega människans väg ut. Oavsett om man lyckas rädda landet undan en katastrof är det ett förlorat land som ser gryningen…
Tack Christer! Håller med om att det kan tyckas dödfött av FRA att försvara/mörklägga den här historien än, men kanske att det klarnar i nästa inlägg som kommer när som helst. Kanske redan i morgon.
Tycker nog inte att Sverige är ett dödfött land. Som du säger; vi ser gryningen av ett nytt och bättre Sverige, utan oheliga allianser och nätverk som arbetar i skuggan av våra folkvalda. I det landet vill jag bo!
AJ
Det ligger inte i FRA:s intresse utan i främmande makts och FRA gör alltid som främmande makt säger. Ända sedan i början av femtiotalet. AJ
Jag ser vad du skriver och jag blir rädd. Jag vet att FRA alltid har spelar jänkarna i händerna men även det är ju faktiskt landsförräderi. Ingenting säger att dom vill vårt bästa. Dom utnyttjar oss som vi förtjänar att bli utnyttjade. Jag har en bild av att människor i det här landet är alldeles för ”fjolliga” för sitt eget bästa. Jag vill inte se FRA i melodifestivalen…
Till Christer: Det ligger ju inte i FRAs el svensk militärs intresse att ljuga för befolkningen, det är ju liksom oss dom skall tjäna och skydda. Helt logiskt. MEN folk i dessa organisationer är också bra på att lyda order. Order kommer ifrån politiker. Det finns militärer/motsv som rådbråkar sitt samvete och som samtidigt är karriärkåta. Karaktären hos denne avgör vilken väg han tar. Politiker är nog det mest lättköpta individer som finns, med några få undantag. Lätt köpta, utav de med omåttligt med pengar. Det kommer att straffa sig, hårt!
Lättköpta och karriärkåta individer har inte hos myndigheter som FRA att göra. Behöver vi fler Stig Bergling i det här landet? Svar: Nej
OM det händelsevis finns svaga människor anställda hos den myndigheten borde dessa avlägsnas snarast. Att jobba för Sverige är en hederssak och med det menas att du gör det för landets bästa.. på riktigt. Du gör det för alla som har gjort det innan dig och som därmed delade samma värderingar. Du gör det för att värna vår grundlag och för att värna våra gränser. Du gör det inte för någon individ eller för någon ideologi…
Frågan är alltså om FRA arbetar för oss eller för andra. Att vi inte vet vilket är så det ska vara. Men det gör inte att oron försvinner…
FRA:s samarbete med andra länder väcker frågor som griper in även i dagens FRA-debatt. Det är inte klarlagt om verkligen den svenska statsledningen har full insyn i den militära underrättelsetjänstens känsligaste operationer. Många gånger är det nog bäst att inte veta. Ramarna för FRA:s utländska samarbete är säkert kända av en mindre del av den svenska regeringen. Och det var nog likadant 1952. Men sedan tenderar organisationer som FRA, MUST, IB, SSI/KSI att leva sina egna liv. Och alltid med "goda uppsåt" i nationens intresse.
Det sägs att nuvarande generaldirektören på FRA, Ingvar Åkesson, blev mäkta förvånad över omfattningen på FRA:s internationella samarbete vid sitt tillträde 2003. Dessförinnan hade han haft en nyckelbefattning som rättschef på FÖD.
Tack och bra att du tar upp just det. Det vore konstigt, tycker jag, om det inte uppstod avarter och korruption inom hemliga organisationer. Inte ens världens största och modernaste underrättelseorganisation – CIA klara sig ifrån sådant. Och då finns ändå en hård internkontroll. I ett litet (banan-land? he he) som Sverige är risken självklart flerfaldigt större. Som ett exempel kan en falang inom en underrättelsetjänst, ofta finns falangerna inom flera delar av underrättelsekomplexet, bestämma sig för en intern och hemlig agenda som att ta fram en ny politiker i ljuset som så småningom kan ta makten och då självklart blir tvungen till "Payback". Det har hänt i USA, Ryssland och förmodligen även i Sverige. Det är inte bra! AJ
Om jag läst rätt var dörren öppnad inifrån, den har inte slitits bort vid nedslaget. Har ingen då ställt följande fråga: om hela besättningen satt i stolarna vid nedslaget, vem öppnade då dörren? Att någon öppnat dörren och därefter satt sig i sin stol kan vi utesluta.
Intressant iakttagelse!
Det kan vara så att bara amerikanen hoppade av förklarliga skäl. Tror dock själv att det var fem som hoppade inklusive amerikanen.
Eftersom det verkar som om piloten och färdmekanikern som satt i cockpit blev träffade och flygplanets vinge brann (enligt haveriutredningen), borde de som kunnat, ha lämnat flygplanet. DC-3:an dök i det närmaste okontrollerat mot havsytan och nedslaget var långt ifrån en nödlandning, snarare krasch. Det tyder på att ingen flög flygplanet den sista biten. En långsam DC-3:a, sjunker inte så snabbt. Det mesta tyder på att det tog hela fem minuter från första anfallet till islag, kanske ännu längre.
Att samtliga satt i sina stolar vid islaget är grova spekulationer och förmodligen ren desinformation! Och det kommer haveriutredarna få leva med i resten av sina liv Se min artikel "Fyra svenska i Gulag".
AJ
Hej igen,
har man i haveriutredningen verkligen generellt skrivit att sannolikt alla satt i sina stolar? Det tycks mig minst sagt märkligt med tanke på att det är en av de viktigaste frågorna. Eftersom stolarna finns kvar deformerade borde även kopplingarna finnas kvar eftersom de är av betydligt tjockare gods än stolarna och då borde man kunna se om de är öppnade eller ej.
Fantastiskt arbete du har gjort och gör.
Hej Ingemar. Det stämmer och om du läser inlägget "Fyra svenskar i Gulag" så ser du att hela presskonferensen om utredningen gick ut på att samtliga i besättningen förmodligen omkommit även om man i vanlig ordning lämnat dörren öppen för andra möjligheter. Detta uttalande baserade sig på en enda persons uppfattning; en "amerikansk expert" som dök upp några veckor innan utredningen skulle presenteras och välte upp och ned på allting.
Så här skriver FRA i ett häfte som de delar ut för sina besökare:
"Även om det saknas minst fem fallskärmar, tyder operatörsstolarnas deformationer på att dessa var bemannade vid nedslaget."
Snacka om Uri Geller!
När de nämner minst fem fallskärmar, gör de det för att dribbla bort korten ytterligare. Det var fem fallskärmar, punkt slut! Inte minst fem. De tillhörde sannolikt fyra svenskar och en amerikan.
Oerhört spännande läsning och professionellt presenterat. Ser verkligen fram emot nästa del.
Tack för att du skriver……..
Efter att ha läst haverirapporten där det i slutet står för och emot fallskärmshopp kan man fundera över följande:
1. Efter att en man hoppat (om så skett), beordrad eller ej, skulle jag tro att så många som möjligt hoppar inte minst av psykologiska skäl även om flygplanet flygs mer eller mindre kontrollerat. Ser man att vänster vinge brinner tror jag att det är skäl nog att hoppa.
2. De fyra operatörerna satt enligt rapporten bäst till för att undgå beskjutning och just dessa fyra saknas.
Ytterligare funderingar:
1. I KGB-brevet nämns fyra besättningsmän. Beroende på hur man läser skulle dessa fyra kunna vara de som hoppat (eftersom antalet nämns) eller de fyra återstående i besättningen om man alltså tagit upp de fyra som hoppat. Man visste säkerligen hur stor besättningen var, i alla fall att den bestod av fler än som behövdes för att flyga planet.
2. För några är sedan vill jag minnas att jag läste att det saknades 7 minuter i MIG-15 pilotens tidsangivelser efter att han skjutit ned DC-3:an men före landningen. Vet du något om detta?
Hej Ingemar!
Alla behövde inte hoppa. Det jag kan exempelvis vara så att chefen för signalspanarna beordrar personalen att hoppa och stannar själv kvar, exempelvis för att säkra, skydda eller förstöra/göra sig av med känslig utrustning/dokument.
Piloterna är självklart de som lämnar flygplanet sist om de hinner.
På DC-3:an har hittills chefen för FRA gruppen, piloterna (varav en var färdmek.) och navigatören. Den ende som inte stämmer med den här teorin är navigatören. Det som kom fram i haveriutredningen var att navigatören träffats av splitter och var då sannolikt skadad eller rent av död vid nedslaget. Det finns en del som tyder på att även cockpit beskjutits i det andra anfallet.
De ca sju minuterna som fattas i det sovjetiska jaktplanets radarplott beror antingen på att den sovjetiska säkerhetstjänsten klippt bort den biten av radarplotten när den gavs till Sverige ca 1991. Det andra skälet som det kan vara, är att DC-3:an flög mycket lägre än som angetts och på så sätt sjönk ned under radartäckningen. Det finns en del som tyder på det eftersom den nya sovjetiska kryssaren fanns i området och tilldrog sig intresse.
AJ.
Jag såg i Expressen hänvisningen till spekulationen på Newsmill om en nionde man ombord på DC3an som sköts ned 1952. Men enligt min mening är det mycket viktigare att ta reda på vad som hände de saknade fyra besättningsmedlemmarna. Jag kommer ihåg ett antal gånger som svenska piloter har nämnts i arkiven runt Raol Wallenbergs försvinnande. Jag har aldrig sett att möjligheten att de fyra sista besättningsmedlemmarna kunnat finnas i detta material. När jag kollade upp hittade jag följande rapport.
PRELIMINARY REPORT:
FOLLOW-UP WALLENBERG INVESTIGATION
Susan Ellen Mesinai http://www.raoul-wallenberg.eu/wp-content/uploads…
I referensen ovan från Wallenbergmaterialet talas det om en eller flera grupper om 3 personer och officerare eller flygare nämns speciellt.
Skriv något här!Läs absolut sid 8 sista stycket, sid 9, sidan 14 "alternate swedes" Swedish officers or flyers.
Läs också sidan 6, sidan 7 avseendeden oidentifierade fången Ericsson, jämför namnet med telegrafisten Erik Carlsson –problemet är att årtalet stämmer ej.
Läs också: http://www.raoul-wallenberg.eu/articles/somebody%…
Jag skulle vilja återvända till uppgifterna om de påstådda svenska flygarna i Vorkuta 1955. Jag citerar ur Kent Ohlssons bok om Catalinaaffären, s 92-93:
"I ett strängt förtroligt och personligt handbrev från evoyén Allard, Wien, till utrikesrådet Jarring, dagtecknat den 21 juli 1955" skriver denne bland annat att han kommit i kontakt med vittnen som sagt sig ha mött två svenskar i ett sovjektiskt fångläger i Vorkuta som skulle vara officerare. Ett av vittnena skulle ha haft det intrycket att svenskarna varit flygare som blivit nedskjutna. Ur Allards brev:
"I anslutning till vår officiella skrivelse nr 445 ber jag få påpeka, att nu två, såvitt vi kunna bedöma, av varandra oberoende vittnen – A och Cyrus' sagesman – uppgiva, att två av svenskarna i Vorkuta skulle vara officerare. Ett av vittnena – Cyrus' sagesman – har haft det intrycket, att de skulle vara flygare, som blivit nedskjutna. (forts i följande kommentar)
forts: "Även om det givetvis ingalunda är uteslutet, att det kan röra sig om svenskar, som under kriget gått i tysk tjänst, föreligger å andra sidan en möjlighet, att det kan vara fråga om medlemmar av besättningen på det Catalinaplan, som sköts ned över Östersjön för tre år sedan (här förväxlar envoyen flygplanstyperna, eftersom det endast var DC-3:ans besättning som försvann) ." Allard ber sedan att få foton och personbeskrivningar på besättningsmedlemmarna liksom motsvarande material om försvunna svenska fiskare.
Efter ett flertal förhör med uppgiftslämnarna nedtecknades en hemlig sammanställning av utsagorna, där det bland annat sägs att de två svenskarna, som enligt ett vittne skulle vara officerare, "voro nära vänner och höll sig för sig själva" och hade "samtidigt hämtats ur luften av ryssarna". Bägge hade blivit dömda till 25 års tvångsarbete för internationellt spionage."
Mer om saken går inte att finna i Kenth Olssons bok.
Hej,
jag ville bara tala om att i Videointervjun med Leif Nordin störs ljudet ut under ca 7 sekunder (efter 4 min 29 sek av inspelningen) ; låter som telegrafknackande ?? Hur kommer det sig ?
Hälsningar
jerker
@Jerker: Hej, jag ville inte avslöja vittnets riktiga namn. Nordin nämner det i intervjun. Därför ljudförvrängningen. AJ
Hej läser i ett inlägg längre upp om eventuell radar spaning från gotland och fartygsrörelser. Någon som vet om dessa uppgifter går att få tag på eller är de hemligstämplade/ någon forskare som sett dem?