Jag gläds verkligen över att så många engageras av det jag skriver om. Jag får dagligen många synpunker via mejl/kontaktformulär med alltifrån glada tillrop till detaljerade vittnesbeskrivningar av egna erfarenheter. Det är mycket stimulerande!
För en vecka sedan skickade Jan Uddgren, en av mina mest engagerade läsare, en längre text till mig där han resonerade kring vad han tror ligger bakom Palmemordet och dess efterspel. Innehållet var så intressant och provocerande att jag bestämde mig för att publicera det här som ett ’gästbloggarinlägg’. Jag har även kommenterat det som Jan tar upp i slutet av inlägget:
IB:s ineffektiva och självsvåldiga funktion
Under sjuttiotalet skötte IB insamlingen av uppgifter till illegala åsiktsregister. Uppgifter som vidarebefordrades till ett ibland lagom intresserat Säpo, t ex inom kontraspionaget som i sin tur inte riktigt visste hur de skulle hantera det hela. Efterhand började Säpo misstänka att uppgifterna var slarvigt dokumenterade och ibland märkligt lik annan information från exempelvis Stasis tjallararkiv. Man beslutade att i hemlighet skaffa jämförande information från ”egna” källor inom vänsterrörelser. Dvs folk som inte var rabiata socialist och kommunisthatare. Granskningen avslöjade brister i rapporteringen från IB:s infiltratörer då dessa manipulerat rapporter för att innehållet skulle bli “tillräckligt” kontroversiellt. Det kom även fram att IB:s folk försökt provocera fram reaktioner från betydligt större rörelser som företrädde många människor, inklusive OP själv.
Växande förtroendeklyftor och bristande samsyn
Det blev motsättningar och brist på förtroende mellan Säpo och IB-kretsar vilket ledde till ett farligt spel dem emellan. I samband med detta växlade organisationernas inflytande gentemot den politiska makten rejält. De som ogillade den oheligt, politiskt styrda delen försökte bränna de andra och vice versa. IB läckte att Säpo var högerinriktat för att behålla makten över SAP och Palme och IB fick ett antal affärer på halsen. Oftast hade IB den starkaste ställningen tack vare sin socialdemokratiskt förankrade agenda.
OP byter fot …
I samband med brytningen mellan OP och IB-falangen då han personligen förstod att t ex Ebbe är en hal ål och en opålitlig ”allierad” mörkläggare förändrades balansen dramatiskt. PG Näss inflytande medförde större öppenhet mellan SSI och Säpo.
En modernare organisation av intellektuella analytiker vann mark över det gamla gardets dogmatiska plattfötter.
En farlig maktkamp med desperata medel
När OP kom till makten igen och Ebbe och Holmér ställdes utanför började en obehaglig händelseutveckling med intensiva positionsförflyttningar.
IB-folket lierade sig med alla som för stunden ansågs kunna vara till hjälp:
- krafter inom vapenindustrin
- Staybehind
- högergrupper inom polis, militär
- den egna underrättelseklubben
- diverse internationella sammansvärjningar med planer att få OP på fall
Även kontakter med Demokratisk allians och andra högergrupper förekom. Som exempel tubbades en löst sammanhållen grupp förföljda SAP-politiker för att hitta skelett i garderoberna. Ett annat exempel var att få Stig Bergling förflyttad till Norrköping i hopp om att denne skulle peka ut OP eller en nära rådgivare som KGB lierad. Ytterligare ett var Harvardaffären. Dessutom spreds en mängd olika rykten kring OP.
Förestående maktskifte och ändrad kalla krigs-strategi
Smarta kretsar inom SÄPO genomskådade bland annat Berglings svammel och informerade OP om vad som pågick i hans närhet. Falangen Säpo och SSI hade strax innan mordet stärkt förtroendet och stödet för ”samordningen” mellan de båda hos OP. I en slags falsk trygghet sänktes garden i och med att man ”tappade intresset” för Staybehind, Must och inrikespolitiken. Man lämnade i stort sett öppet mål för sina ”nära” fiender.
Vikande förtroende och ännu mer desperation
IB-falangens taktik att eliminera OP som politisk kraft hade begränsad framgång samtidigt som förtroendet mellan OP och kretsen inom Säpo (inkl delar av SSI som uppskattade en professionaliseringen) stärktes för var dag som gick. IB-falangen fick allt färre anhängare och blev mer och mer desperata i sina utfall. Även tidigare allierade inom SSI distanserade sig från föredettingarna.
Vägen till avgrunden
Till slut blev frustrationen så stor att en märkligt strategi tog form:
Att eliminera OP till förmån för mer lyssnande öron
Att spinna vidare kring OPs förräderi var dömt att misslyckas. Förr eller senare skulle bluffen synas och då skulle bluffarna förlora så länge OP fanns kvar.
En eliminering av OP däremot skulle innebära att bluffen aldrig blev synad och nätverken kunde bestå.
Tiden var knapp och första möjliga tillfälle måste utnyttjas.
Säpo anar ugglor i mossen …
Säkert är att flera inom Säpo märkte att frekvensen av suspekta händelser ökade. Detta rapporterades direkt till OP. Via olika källor nåddes Säpo av rykten om att potentiella mördare efterlystes. Men vad kunde OP göra annat än att på morddagen blicka ut genom fönstret och göra sitt bevingade uttalande. Han kunde ju inte veta hur konkret planen faktiskt var och att de var klara att slå till.
Mot Säpos inrådan avstod han skydd. En förändring i skyddet skulle kanske bara varna dem. Dessutom fanns kanske risk för läckor.
Efterspel
Direkt efter mordet svängde makten snabbt. Plötsligt satt återigen Ebbe i förarsätet med Hasse som chaufför. Vad kunde t ex Näss m fl göra annat än att agera väldigt passivt för att inte avslöja sig själva?
Inte ens Ebbeaffären lyckades rubba de nya herrarna, som snabbt slog tillbaka och hämnades.
Vem var det som tipsade tullen? Säpo eller någon inom SSI med goda personliga kontakter i skånedistriktet?
En oundviklig process hade påbörjats där den internationella utvecklingen innebar att både engelsmän och senare jänkare tappade intresset för Stay Behind, precis som Palme gjort. Pinsamt medvetna om hur Stay Behind-organisationen eventuellt utnyttjats så skändligt drog de sig snabbt ur. Både för oss och CIA/NSA blev informationsutbyte och utökat samarbete kring teknisk spaning viktigare än föråldrade motståndsrörelser. Personer med kontaktytor mot maktgupper inom det vittrande sovjetiska imperiet och som dessutom kunde påskynda den processen värvades, på bekostnad av att intresset för militära infiltrationsförband och kommunistskräckens spökfigurer dalade.
Frågan är idag hur mycket Näss och hans kollegor sparat av dokumentationen kring mordet på OP och när de kan tänka sig att släppa det?
Sammanfattning
Motivet till mordet var alltså inte att OP var en säkerhetsrisk då det snarare var en maktkamp mellan falanger inom underrättelsetjänsten. Den gren med starka kopplingar till KrigsIB och Stay Behind företrädde en politisk underrättelsetjänst där den egna uppfattningen var viktigare än verkliga händelser. OP slutade stödja den falangen i takt med att han genomskådade dess bristande förankring i verkligheten.
Orsaken att det blev en operativ plan och inte en kalkylerad option var att smutskastningsbluffarna inte fick avsedd effekt. Man lyckades inte avlägsna OP från makten och falangens positioner var allt mer hotade och kringrända. För varje dag som gick ökade istället OP:s förtroende för det ämbetsmannamässiga och professionella sättet att hantera underättelsefrågor.
Sedan är det naturligtvis så att de som engagerades i den operativa planeringen måste ges ett hållbart motiv för att medverka. Det motiv som renodlades för att få individer att inte bara vara villiga redskap utan också att motiveras tillräckligt, var just Landsförrädarspåret. Personer inom en trång krets i politiken, underrättelsetjänst och polis övertygades om att det fanns rapporter som föranledde spaning och att det då kom fram uppgifter som bekräftade misstankarna. Man blev “tvungen” att lösa det drastiskt.
På gatunivå gjordes försök att via kontakter i lokala högerkretsar och inom kriminella kretsar finna ett ”redskap” genom olika ombud som inte direkt kunde spåras till kuppmakarna parallellt med en förment spaning mot OP under Ebbes ledning.
Man sökte ett ”proffs” men det slog inte alls väl ut. Det var också en farlig väg då det läckte till Säpo via bl a Ivan och Anders L samt vissa ”säpokontakter”. Motståndaren kunde vara en på spåren och allt kunde spricka, såsom Ebbes smugglingar sedermera gjorde när tullen blev tipsad.
Den egna ”Spionklubben” samt Barbrogruppen kunde man kanske lita på, särskilt när deras kompetenser och betydelse överdrevs. Äntligen kände sig medlemmarna som betydelsefulla ”yrkesmän” igen.
Parallellt ”odlade” man politiskt och privat motiverade gärningsmän och troligen hade man många alternativ – men tiden var mycket knapp. Tillfället fick fångas i flykten även om tänkbara operatörer inte var optimala och hoppet fick ställas till att man kunde ta kontrollen över utredningen och blanda bort korten. Vapnet blev i hastigheten mindre väl valt och gick att spåra. Att ”fälla bytet” var ändå viktigast. Skytten var mer motiverad och beslutsam än kompetent. Trots en miss lyckas han sätta ett dödande skott med stor kyla och blev sedan hjälpt att komma undan. Inte minst av de vittnen som skapade bilden av att mördaren flydde uppför trapporna.
Mördaren kände inte till några av övriga operativas identiteter och vice versa. Flera inblandade hade ingen aning om vem som faktiskt höll i vapnet.
Eftersom många nyckelpersoner är döda måste man anta att det fortfarande finns flera okända aktörer bakom Ebbe och Holmér som ännu har stor makt i kulisserna. Inget skall om möjligt läcka ut!
Lösningen?
Förutom det tekniska kan en viktig faktor vara att övertala de som börjat läcka men ändå tror att de gjort något hedervärt för Sveriges bästa. Om vi kan få dem att förstå att de blev manipulerade och bedragna till att delta i en kupp vars politiska agenda de inte stod bakom, tror jag att vi kommer få höra betydligt mer om vad som egentligen hände …
Det är en uppgift för någon med rätt kontakter!
Ja, Jan! Jag håller helt med om att de i toppen av ”planen” kan ha haft andra motiv. Så var det förmodligen. Exempelvis Anders Glock. Hans roll i boken är att åskådliggöra de ”högre intressena” inom näringslivet etc. Nato/CIA ville förmodligen bara ha bort en vänstersosse. Men motivet som spreds var just landsförrädarspåret – enkelt och tydligt.
Du kan se det bland annat genom citatet som finns i boken (ÖB:s dagbok) om den påstådda hjärntvätten av OP. Jag har talat med kvinnan som läckte den informationen och hon skäms idag för det. Gissar att hon bara användes som en budbärare. Men ÖB och militärerna gick på det.
Det är precis så här etablissemanget styr världen, genom u-tjänsterna. Det finns fullt av exempel i historien.
Det i sin tur är faktiskt hela min idé med bokserien – att berätta om hur vi styrs och manipuleras av etablissemanget! Med hjälp av de vänner jag har inom detsamma märks det tydligt att vi ”vanliga” människor används som redskap och pjäser. Ibland är det mililitären, ibland Barbrogrupper eller rent av Säpo och FRA som utnyttjas. Till och med regeringen, tror jag, men Palme genomskådade nog det till slut. Att näringslivet är toppen på isberget – de som styr – råder det ingen tvekan om!
Jag har talat om det här både med Olof Frånstedt och PG Näss. Våra bilder av verkligheten stämmer fortfarande inte helt överens, men jag jobbar på det. En del öppningar har jag fått inte minst genom att de stöttar mig i min strävan att förstå och avslöja.
Jag välkomnar verkligen den här typen av reaktioner från er läsare! Det tvingar mig att bli ännu tydligare. För i nästa bok ska ju säcken knytas!
Teorin om Ebbes och Holmérs bevekelsegrunder är intressant, men frågan är var gränsen gick för de som var införstådda och de som utnyttjades. Jag gissar ändå att gränsen gick ovanför Ebbe/Holmér. Annars var de ena iskalla jävlar måste jag säga …
Väl skrivet Jan. Har läst många av dina inlägg på flashback, men det här var första gången jag ser din motivsbild presenterad i sin helhet. Det tekniska vet jag att du har koll på 😉
Jag har en lekmans kunskap om underrättelsetjänstens organisation, men här är min tolkning av din teori. Rätt mig gärna om jag missförstått något. Sosse-IB känner sig hotat av det opolitiska Säpo och SSI och tvingas, som sista utväg, att röja OP som avser skrota denna omoderna organisation. Säpo anar vad som ska ske men hinner/vågar inte ingripa innan det är försent. Ebbe och Holmér hamnar tillfälligt i förarsätet, säger du, men Säpo hämnas genom buggningsavslöjandet. Om din analys är korrekt, undrar jag hur man såg på återstoden av IB-fallangen? Borde inte sosse-agenterna ha blivit straffade på något sätt för sitt landsförräderi?
Ja Ragnar du återger väl den förenklade bild min hypotes kring de trots allt komplexa förhållandena som rådde framställer. I den hemligaste skyddade världen fanns olika grupperingar. Man kan beskriva dem på olika sätt. Det är alltid riskabelt att som jag gör beskriva det som ett SAPO som det ibland benämnts för att beskriva den del av IB och krigs IB som bland annat sysslade med åsiktsregistrering av närmast Stasiliknande modell med angivare och infiltratörer med bland annat kopplingar till fackliga och politiska grupperingar. Bara för att dessa hade formella kopplingar till det statsbärande partiet och även skyddade dem mot vissa skandaler och egna misstag kan man dock inte dra slutsatsen att de var övertygade Socialdemokrater och de var knappast några vänstersossar kanske ibland ideologiskt långt ifrån.
Det jag säger och som finns belagt av t ex avslöjanden i kölvattnet av IB affären är att IB verksamheten alltid haft kopplingar till officiella SÄPO där IB och dess efterföljare sysslat med saker som utomstående inte känt till och som kanske inte ens är lagliga. Därför framstår det ibland som rörigt. Sådana som formellt var anställda av Säpo stod i själva verket under SSI:s kontroll. Denna typ av dolda och komplexa verksamheter blir lätt självsvåldiga och svårstyrda. Även personer inom verksamheten kan ha svårt att överblicka verksamheten och analysera den och kampen mellan olika intressen böljar i det fördolda.
Det som kan ha hänt är att en grupp personer som drivits av också personliga motiv (t ex Holmer och Ebbe) kan ha förenats med andra intressen i ett smutsigt spel där man hamnade i en spiral som ledde mot en katastrof. Det som driver själva mörkläggningen som omfattar hela det politiska etablissemanget oavsett partifärg är inte att man stod bakom det som hände eller dessa personer utan att man bland annat övertygats om att det finns starka säkerhetsintressen som övertrumfar intresset av att avslöja sanningen. Rätt eller fel… men så fungerar det. Även banalare saker som ekonomiska oegentligheter och andra indiskretioner understödjs av liknande tystnad då leden sluts. Huruvida någon "straffats" för sin inblandning i händelserna kring Palmemordet är en intressant fråga. Jag är mycket tveksam. Snarast är det så att de som straffats är de som motarbetat den politiserade delen av underrättelsetjänsten. Se t ex hur personer inom Säpo blev straffade i samband med att Ebbes smuggling brändes. Att kritisera Palmeutredningen som t ex Ahlenius gjorde har ju visat sig mindre populärt. Trots omvittnad kompetens och integritet fick hon sparken och det var tydligt varifrån hatet kom. Det är nog tyvärr så att de demokratiska krafterna har svårt för att tänka sig några dramatiska åtgärder mot busarna som varit inblandade medan motståndaren med makt av gömda hemlighet och sin egen aggressivitet kan dominera fortsatt. Jag önskar att jag kunde säga annorlunda. Det innebär dock inte alltid att de får plats i förarsätet men ingen vågar gunga båten. Allt för många kan dras med indirekt.
Personligen önskar jag att jag inte skulle behöva delta i debatten men eftersom de personer som har kunskap är bundna av en strikt tystnadsplikt väljer jag att ge mig in och ta ut svängen lite vidare där de och Anders inte anser sig kunna. Kanske kan man som Anders fått få lite instämmande hummanden från vissa håll. 😀
Skämt åsido tror jag att många intelligenta personer utanför Flashbacktrollens bisarra värld ändå börjar lägga pusslet. Mitt deltagande på FB skall du mera se som ett fiske och som att lägga grunden. Hade jag lagt fram hela det konkreta scenariot för säg 5-10 år sedan hade man knappast blivit trodd. På FB finns både tokskallar.. sådana med viss kunskap och aktiva desinformatörer. De verkliga källorna har man knappast offentligt utbyte med.
Det är nog ingen tillfällighet att Anders fått till sig att det skall dröja ytterligare 25 år då vissa saker har 50 års sekretess;) Det är dock fullt möjligt att tillsätta en sanningskomission med amnesti för dem som berättar enligt internationella modeller.
Det är ganska enkelt att se vilka som står på Anders sida utan att kunna säga allt och vilka som agerat för att sabotera utredningen på i vissa fall dramatiska sätt.
Hej Anders,
Tack för allt intressant du skrivit om mörkläggningar. På tiden att någon handlingskraftig person börjar rota i det kalla krigets dunkla arkiv. Jag har roat mig med att gissa vilka verkliga personer som döljer sig bakom karaktärerna i dina böcker. Det är väl ändå det som är nyckelromanens syfte? Det var inte så svårt att gissa vilka personer som avses (ok, jag fuskade lite genom att "tjuvkika" på diverse nätforum :)) men nu har jag en ganska komplett lista.
Du säger att den f.d. Boforsdirektören Anders Glock i Landsförrädaren representerar näringslivets intressen i mordet. Den som är bekant med Boforsaffären associerar snarare till namn som Ardbo och Winberg. Anders Glock följer alltså inte mönstret, men det var kanske aldrig ambitionen att vara konsekvent? I Sverige är det dessutom ganska lätt att dömas för förtal. Lagen omfattar det tryckta ordet lika väl som det elektroniskt publicerade. Det senare vet vi sedan fallet Anders Eskil Block vs. Växelman. Oj, där var två namn som är ganska lika. Helt oavsiktligt!
Ser fram emot att lära mig mer om SPF och Estonia i din kommande bok.
/Ragnar
Hej Ragnar och tack ska du ha! Helt rätt analys av namnproblematiken. Eftersom jag "vet" att det jag skriver är relevant, blir namnen desto känsligare. Vill vara tydlig mot mina "fiender".
"Jag följer spelreglerna, så länge ni gör det."
Bakgrunden till mordet på vår statsminister kommer att presenteras om 25 år, är uppgifter jag fått. Till dess får vi hålla till godo med det här. Förstår att det är frustrerande men det är bestämt så och det är därför mina källor talar till mig. Det är ett ömsesidigt förtroende. Men det är bättre än ingenting, eller hur?
Tack för att du belyser att mina böcker rör sig om "nyckelromaner". För det är precis vad det är, även om många recensenter, på grund av okunskap inte insett det. Vilket egentligen är lite märkligt. Jag trodde att det framgick tydligt, ändå får jag kritik för att jag lagt in underhållningsvåld i böckerna. Det var ju precis det som var meningen med våldet – att underhålla mellan partierna av nationellt trauma…
Håller som bäst på och avslutar tredje och sista delen av trilogin. Och den blir våldsam också.
AJ.
Jag vill påpeka en sak. Min uppfattning är på inget sätt Svartvit så som många konspirationshaverister tenderar att vara utan är mer nyanserad än vad som kommer fram i ett tillspetsat inlägg. Det svartvita står i detta fall för etablissemanget där "de goda" inte kan ifrågasättas oavsett vad som kommer fram. Indirekt hävdar ju Ingvar Carlsson och en krets kring honom detta med sin nuvarande hållning. Man frågar sig varför man är så emot både en vitalisering av Palmeutredningen och någon form av sanningskomission där meddelare lovas amnesti. Det är trots allt idag ganska många ända till GW som hävdar att personer inom svensk underrättelseverksamhet, militär och eller polis kan vara inblandade.
Jag har full förståelse och respekt för att det behövs verksamhet i lagens utmarker när det gäller saker som har med rikets säkerhet att göra men tyvärr verkar detta ha spridit sig och använts i allt vidare sammanhang utom kontroll vilket gjorde att intrigspel kunde frodas intriger som fått konsekvenser i den almänna metodiken att hantera alla "kriser" och "skandaler" även sådant som är schabbig nepotism.
Passar också på att kommentera att vissa hävdar att upprullandet av Ebbeaffären var en ren tillfällighet! Jo det är den officiella versionen;) Men hur förklarar man då att en Säpochef offrade karriären genom att mot givna order förneka akrediterinen av smugglaren som tillhörig Säpo? Var han bara en fegdjävul som bangade ur? Skulle inte tro det. Hade han gjort det så hade knappast affären rullats upp och hade kunnat inkassera en god karriärutveckling så som några av töntarna bland dem som drev PKK spåret och stod bakom Ebbes privatspaningar gjort.
Givetvis måste det vara IC som är förövaren? Där har ni en med Motivet!
Hej, Anders.
Efter att ha läst din första bok, Spionen på FRA och nu gripit mej an Landsförrädaren och de intressanta artiklarna i din blogg, leder det här mej osökt till en händelse från mina yngre dagar, som gjort intryck på mej helt enkelt eftersom det var en "häftig grej" i ett annars rätt så tråkigt studentliv.
Min bror, som gick i gymnasiet vid den här tiden, hade enligt sin utsago en mycket intressant lärare, som en dag hängdes ut med namn och foto i Aftonbladet. På grund av innehållet i artiklarna, som berörde underrättelseverksamhet av ett slag som du nog är mer bekant med än jag, var han tvungen att lämna sin tjänst som lärare, återigen enligt min brors utsago. Artikelserien i fråga, som jag tror kan intressera dej, hittar du här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10336809…
Personen i fråga är alltså Roberth Winton, inte Claes Ebbe Alwén. Det skulle vara intressant att höra dina tankar om Aftonbladets artiklar.
Mvh
//Henrik
Ett tillägg, en andra artikel med kommentarer från Roberth Winton själv:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10337430…
Likheten med KSI:s arbete som beskrivs i Spionen på FRA är slående.
Mvh
//Henrik
Jag kunde genom artikeln du klistrade in hitta följande artikel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10337428…
Det jag finner underligt och nästan skrämmande är hur våra svenska politiker (amatörer eller landsförrädare, vem vet) tar ryssens rygg. Inte fan tror väl någon normalbegåvad människa där ute att man kommer över kvalificerat hemliga radardelar på laglig väg? Kanske skulle våra folkvalda göra sin hemläxa och läsa på om de svensk-ryska relationerna de senaste 60 åren INNAN de häver ur sig sådana urbotat dumma kommentarer. Man kan ju undra på vems sida de står =/
Ja, jag måste faktiskt hålla med dej där. Men å andra sidan är politiker kända för sin dumhet och brist på förståelse och insikt i försvarsarbete. Att de vill hålla sej väl med Ryssland hellre än att främja rikets säkerhet är inte särskilt överraskande.
Men det handlar väl egentligen mer om en balansgång för KSI, mellan att inte kunna göra sitt jobb öht, och att göra det med direkt olämpliga metoder. Bortser man från politikernas korkade kommentarer är det nog där problemet ligger, att deras metoder i det här fallet lutade åt det olämpliga. (Och naturligtvis begick de det brott ingen underrättelsetjänst nånsin får begå – de blev upptäckta.)
Hej Henrik, tack ska du ha! Visst är det SSI/KSI. Den här gången råkade de "visa tornet". AJ
Hej Anders! 🙂 Jag undrar om du har några kommentarer om nedanstående länk..
http://www.dn.se/nyheter/varlden/ex-spion-vill-ko…
Vad är det som händer i Storbritannien? Så som jag ser det är väl den bästa täckmanteln för en spion, förutom att vara diplomat, att vara journalist. Avlyssning av kändisar i alla ära, men vem säger att NOTW inte redan har bedrivit spioneri gentemot andra intressen? Och nu vill alltså en Putinvänlig "ex-spion" köpa tidningen. Är det ett provokativt utspel bara för att jävlas med britterna eller har MI5 lagt på sig några kilon? o.0
Förtydligande av min beskrivning.
Det fanns två falanger vid tiden för mordet på OP.
En som jag och många andra menar seriös och hyfsat kompetentunderrättelsetjänst med personer som PG Näss aktiva med kommunikation mellan SSI och Säpo.
Därutöver den tidigare politiska falangen sprungen ur IB:s åsiktsregistrering och infiltration av olika vänsterrörelser samt rädslan för vänsterövertagande av facket samt skumma Offensivare inom partiet som allt mer fick hålla sig i skuggorna med Staybehind och utrangerat SAP folk som Ebbe C och Hans H ,som dessutom hamnade i händerna på främmande makters propaganda och fick ett ohälsosamt entourage.
Indirekt stöds ju detta bland annat av uttalanden från t ex Frånstedt ex angående att Elmer manipulerades av CIA och MI6.
Jag kan inte för mitt liv tror att en samling und-människor kommer undnan med statsministermord om det inte fanns något riktigt kladdigt på Palme.
Att sammansvärja ett mord utan att ha mer på fötterna än att man inte gillar Palme och riskera precis allt för det är inte logiskt.
Ingvar Carlssons ointresse, och alla andras med för den delen, tycker jag talar sitttydliga språk. Palme var av någon anledning en belastning och var kanske en säkerhetsrisk eller till och med en förrädare som Jallai diktar om i sin bok.
Tänk själva om en grupp poliser idag skulle ge sig på att mörda någon politisk motståndare i Sverige – skulle de inte utredas och finkas nått så in norden?
Kampen mot apartheid såg väl verklig ut? Visst får man onyttiga och kusliga fiender då. Rika flickor och korkade pojkar kan väl fortsätta tro att diamanter är flickornas bästa vän.. Om inte annat stå de små glänsande nogsamt slipade partiklarna i rak motsatsförhållande till en mänskligare värld. 10 000 meters fall från en blå solbelyst himmel för Bernt Karlsson och andra oskyldiga gör ett politikermord till en baggis om saken rör stora pengar, stora herrar och en oinskränkt makt. Nästan gratis arbetskraft och slavlika förhållanden har upprepats av några få bak taggtråd och elektrifierade stängsel. Andra kör utan arbetsrätt, trygghetsavtal och stor hotande arbetslöshet. Ja du kan se vartåt det lutar. Skilj på hantlangare och anstiftare. Straffsatsen är lika hård förresten.
Hur såg IB-folkets kontaker med Demokratisk Allians ut, menar du Jan?