Nyligen utkom Birgitta Almgrens bok Inte bara spioner. Jag har läst klart boken och konstaterar för det första att den är alldeles utmärkt. Dessutom är den ”väl-researchad”, logiskt uppbyggd och faktiskt ordentligt kaxig. Birgitta är 68 år gammal och tar i boken ensam strid mot Säpo. Hon vinner och hon gör det – stort.
Säpo har i dagarna begärt en prövning hos Justitiekanslern om Almgrens bok för brott mot tystnadsplikten. JK låter meddela att det finns anledning att anta att brott mot tystnadsplikten begåtts.
Jag tycker att Säpo och JK ska lägga ned förundersökningen eftersom den kastar ett löjets skimmer över Säpo och signalerar dåliga förlorare. Almgren har gjort precis vad Säpo, under ledning av Tore Forsberg, borde ha gjort för länge sedan; att gå igenom och jämföra egna uppgifter mot det tyska Stasiarkivets och lagföra eller åtminstone pröva några av de uppenbara spioneribrotten. Om inte Almgrens uppgifter i kombination med Säpo:s egna räcker för ens ett åtal, så räcker ingenting – spionernas egna fysiska rapporter finns ju att läsa i Stasiarkivet!
Låt mig ge ett exempel av många i Almgrens bok: Det finns 57 personer i Säpo:s Stasi-arkiv. Birgitta Almgren har jämfört dessa personer med egna uppgifter hon funnit i i Stasi-arkivet i Tyskland. I de flesta fall råder det inget tvivel om att de verkligen arbetat som Stasi-agenter eller värdefulla kontakter. Sedan kan jag förstå om det är svårt att fälla någon i en domstol. Men att bara lägga ned 57 förundersökningar är slappt för att inte säga mycket skumt.
En Stasi-agent kallades för IM, vilket betyder informell kontakt. I Säpo:s arkiv har Almgren identifierat 32 IM plus fyra fall som fortfarande är sekretessbelagda på grund av att de “vänts” av Säpo och blivit dubbelagenter eller arbetat åt annan uppdragsgivare. Gissningsvis CIA eller tyska BND. Det ger sammanlagt 36 Stasi-spioner i Sverige, plus 21 är så kallade Värdefulla kontakter. Att så många som 30% är kvinnor är intressant då flera av dessa har agerat som så kallade Honungsfällor på uppdrag av den östtyska säkerhetstjänsten. Birgitta Almgren skriver: ”Förförelse och sex blev en raffinerad metod för att skaffa information från icke socialistiska länder. Unga attraktiva IM (agenter) utbildades i vad som internt kallades Romeo och Julia strategier.” (Inte bara spioner, sid 599)
När Almgren i boken intervjuar en av de ansvariga Säpo-utredarna om varför de inte lagfört de svenska Stasi-spionerna svarar utredaren:
Den första prioriteringen för Säpo var inte att lagföra personer utan att förhindra olovlig verksamhet (Inte bara Spioner, sid 2019).
Vad tycker du? Är det ett logiskt resonemang att polisens uppdrag inte är att lagföra personer för att på så sätt förhindra brott? I mitt perspektiv är det ett märkligt resonemang och med all sannolikhet följer det inte svensk grundlag. Lite som att man skulle låta bli att lagföra personer som köper sex. Man bara förhindrar dem från att göra det. Det brottet kan knappast vara värre en ett spioneribrott mot Sverige …
Låt mig ge ett till exempel ur Almgrens bok: Det rör en Stasi-spion med kodnamnet KÖNIG som i verkligheten heter Arne Björn Jensen, enligt Wikipedia. Björn Jensen var en svensk socialdemokratisk journalist verksam vid bl a Arbetarbladet. Jensen hade mycket goda kontakter med ledande personer inom socialdemokratin som till exempel Bernt Carlsson. Bernt Carlsson var statssekreterare åt den socialdemokratiska regeringen och biträdande generalsekreterare i FN. Han är kanske inte så känd i Sverige men desto mer känd internationellt. Bland annat som generalsekreterare för den världsomspända Socialistinternationalen. En sammanslutning av socialistpartierna i världen, inklusive Sverige. Björn Jensen har själv kallat Bernt Carlsson för sin bäste vän.
KÖNIG lämnade enligt Stasi-arkivet i Tyskland rapporter om den svenska regeringens ståndpunkter i viktiga frågor och även material som interna telefonlistor på svenska politiker. Stasi hade alltså en källa mitt i den svenska regeringens kärna. (Läs mer om spionen König i The Local)
En annan intressant uppgift i Stasi-arkivet som Almgren funnit är att en östtysk agent med kodnamnet KRONE fick som huvuduppgift att kultivera/bearbeta Sveriges dåvarande statsminister, Olof Palme. KRONE:s arbete startade 1984 enligt dokumentet. (Inte bara spioner, sid 233) Det fanns, enligt Almgrens forskning, en till högt uppsatt svensk agent inom det socialdemokratiska partiet. Detta enligt uppgifter som kommit Säpo till del genom CIA. Uppgifterna rör en svensk som varit upptagen i Stasiregistret som uppgiftslämnare tillsammans med nio andra. Gissningsvis en värdefull kontakt. Almgren skriver: ”En person av dessa tio betecknar CIA som okänd. När jag undersöker detta mot bland annat tyskt källmaterial visar det sig att det handlar om en avliden, känd, svensk socialdemokrat med FN-uppdrag.” (Inte bara spioner, sid 205) Det är relativt enkelt att dra slutsatsen/gissa (välj vilket) att det rör sig om den ovan nämnde, Bernt Carlsson.
Carlsson avled 1988 i Lockerbiekatastrofen och har som sagt varit biträdande generalsekreterare i FN. Ytterligare ett “gissning” från min sida är att Bernt Carlsson också är en av de två, klassade av både Säpo och CIA, anonymiserade dubbelagenterna. Anledningen till denna slutsats är att Oleg Gordievsky i sin bok avslöjade att Bernt Carlsson var agent eller informell kontakt för KGB. Det vore märkligt om inte CIA och MI6 konfronterade Bernt Carlsson med dessa uppgifter och eftersom inget kommit ut om detta och han fortsatte jobba i regeringen, är den logiska slutsatsen att han fortsatte som uppgiftslämnare åt både KGB/Stasi och CIA/MI6.
Oleg Gordievsky träffar Ronald Reagan
Oleg Gordievsky som jag skrivit om i tidigare inlägg, var en högt uppsatt KGB chef som arbetade i både Skandinavien och Storbritannien. Han hoppade av till väst 1985 och hade dessförinnan varit dubbelagent åt brittiska MI6 och amerikanska CIA sedan 1974. Gordievsky skriver följande om hur han värvade och odlade kontakter/agenter under sin tid i London på sjuttiotalet:
Ett av mina första uppdrag var att återuppta våra kontakter med Bernt Carlsson, generalsekreterare för Socialistinternationalen, som han styrde från ett kontor i norra London. Organisationen var svag men KGB hade alltid varit fascinerad av Socialistinternationalen och var fast besluten att hålla sitt nära grepp om den. Carlsson var en ledande person inom det socialdemokratiska partiet i Sverige. Han ingick i KGB:s nätverk av ”särskilt informella kontakter” (jmf IM). En kategori som introducerades på sjuttiotalet för framträdande politiker som stod KGB nära. Carlsson träffade sina KGB-kontaktmän ibland för att utbyta information och idéer. Det var under mina första månader i England. Allting var nytt och ovant. Min engelska var rostig och det var med viss bävan som jag sökte upp Socialistinternationalens huvudkontor, som visade sig vara ett ordinärt kontor på två våningar i ett litet hus. Jag hade inte behövt oroa mig: Carlsson visade sig vara mycket mer sympatisk än jag föreställt mig, och jag förstod snart hur högt han värderade sina kontakter med ryssarna. Uppenbarligen var han under stor press av sin egen organisation, för han hade samarbetsproblem med den tyska förbundskanslern Willy Brandt. Han var också less på angreppen från socialistpartierna i Spanien, Frankrike och Italien, som ville bryta norra Europas dominans i arbetarrörelsen. Fångad mellan olika intressen, talade Carlsson känslosamt med mig på engelska. Jag kunde skicka in en mycket positiv rapport och framhålla de mycket varma känslor Bernt Carlsson hade för KGB i Moskva. (Next Stop Execution, the autobiography of Oleg Gordievsky, sid 256)
Bernt Carlsson omkom på Pan Am Flight 103, Lockerbie katastrofen 1988.
Underrättelse och säkerhetstjänsten har länge sökt en agent som ska ha arbetat nära Olof Palme. Som ordförande i Socialistinternationalen hade Bernt Carlsson den största möjlighet att påverka inte bara svensk politik utan en stor del av världens social-demokratiska ledare. Inte minst Labour i England och SPD i Västtyskland. Den agenten kan ha varit Bernt Carlsson. Notera att han var statsekreterare i regeringen vid tiden för mordet på Olof Palme. Tänk tanken att Bernt Carlsson omvändes av CIA/MI6 och Säpo till dubbelagent. Vad hade inte en sådan dubbelagent kunnat avslöja för hemligheter … Den svenska militära underrättelsetjänsten SSI fick på hösten 1985, enligt professorn i underrättelsetjänst Wilhelm Agrell, uppgifter från MI6 att Olof Palme kunde vara sovjetisk inflytelseagent eller som KGB sa; informell kontakt. (Wilhelm Agrell, Fred och fruktan, sid 248)
/ Trevlig helg, Anders Jallai
Anders, jag kapitulerar. Hur hittar du all information? Blir lite lätt svettig. IB stofilerna i Sveriges öga o öra borde bjuda in dig och LYSSNA.
Tack ska du ha STARGATE. Ingen kommentar om Öga o öra. AJ
Men IB-stofilerna bjöd i varje fall in Birgitta Almgren till en öppen föreläsningen för en tid sedan och den öppenheten tackar vi ju och tar emot. Eller? När det gäller påståendet att Bernt Carlsson skulle ha rapporterat direkt till KGB så undrar jag om det ändå inte måste tas med en nypa salt tills vidare? Det är onekligen bara en enda östlig/västlig källa uppgiften kommer ifrån? Och har man lärt sig något så är det väl att ta ala uppgifter som kommer från f.d spioner med en hemslt stor nya salt. Alla tycks ha sin egen hemliga agenda verkar det som när spioner och spioneri debatteras överhuvudtaget. Föreningen Sveriges Öga och Öra och Anders Jallai själv inkluderade misstänker jag.
Och då det uppenbarligen är de gamla "IB-stofilerna" som står för öppenheten numera, medan SÄPO i sin tur anmäler forskaren Birgitta Almgren för sekretessbrott samt avslöjas ha varit passiva i frågan om att lagföra öststatsspioner men tydligen ganska så aktiva i frågan om undanhålla bevis som kunde ha friat den spiondömde f.d flygofficeren Bertil Ströberg, så drabbas jag onekligen av en känsla av att det är den gamla (?) konfilkten mellan IB/SSI/KSI och SÄPO som har fått ny luft under vingarna genom debaclet kring Stasi-arkiven. Samtidigt har det pågått en hätsk debatt om det var västliga eller östliga ubåtar som kränkte svenskt vatten mellan en militär på ena sidan i form av f.d ÖB Bengt Gustfasson och en statsvetare och en diplomat på den andra i Newsmill. Jag kan ärligen inte säga vem man kan lita på men en sak är säker och det är nog att det pågår en öppen strid om vilken makt i landet som ska få säga sitt till forskarna om Sveriges roll under kalla kriget. Militären eller politikerna/SÄPO?
Var Bernt Carlsson KGB eller Stasi? Det framgår inte i artikeln. Intressant hur som helst.
Hej, Om Bernt Carlsson var \”En speciellt värdefull kontakt/agent\” så var han KGB enligt Gordievsky. Birgitta Almgren skriver i sin bok att de värdefullaste Stasi-agenterna övertogs av KGB/GRU. Men troligast är att de tillhörde båda organisationerna eftersom åtminstone Stasi och KGB samarbetade intimt. Ungefär som CIA och MI6 gjorde. Men rent generellt kan man se att Stasis agenter hade en lite annan inriktning. Deras uppgift var mer politisk än militär. Med ex uppgifter som propaganda genom media och utbildningsväsendet och påverkan på myndigheter men också företagsspioneri där både Stasi och KGB var mkt framgångsrika.
Speciellt Socialistinternationalen, där Bernt Carlsson var generalsekreterare var utsatt för infiltrering av både öst och väst. Jag kommer skriva mer om det så småningom och visa hur stormakterna styrde våra europeiska ledare lite som \”puppets\”. AJ
Intressant det du skriver Anders. Man kan ju undra hur många svenska politiker, journalister och myndighetspersoner där ute som lever efter sina gamla ideal och fortfarande försöker styra vårt land i den östliga riktningen. Att Ryssland fortfarande ses som ett hot är ju alldeles uppenbart oavsett vad media vill få oss att tro. Exempelvis länkar SÄPO till alla stora underrättelse- och säkerhetstjänster på sin hemsida.. förutom till den ryska och kinesiska.
Att DDR och Sovjet föll betyder ju inte att människorna som låg bakom förtrycket gjorde det. I mina ögon bygger exempelvis dagens Ryssland på samma gamla principer som det forna Sovjet gjorde.. om det inte vore en signifikant skillnad. Den gamla kommunismen är idag utbytt mot kapitalism. Och det här är något som enbart är till förtryckarnas fördel. Putin & Co har lärt sig av sina misstag. Medan man likviderar inhemska journalister och sätter kritiker i fängelse är det ryska folket upptagna med att konsumera varor och tjänster.
forts.
forts.
Jag mår illa när jag tänker på framtiden. Det som man under kalla kriget slogs för att förhindra har nu blivit verklighet. Ryssland har gjort Europa beroende av sin gas. Vi är i tjekisternas ficka nu, precis där Putin vill ha oss…
Erik, det var inte särskilt många ledare som styrde sina länder på bas av sin ideologi. De flesta leddes fram till att fatta beslut genom en blandning av morot och piska. Morot kunde vara olika typer av belöningar och piska kunde vara olika typer av utpressning. Tex att manliga politiker förfördes av kvinnliga agenter och sedan hotades med att förhållandet skulle avslöjas i media om inte beslut fattades på "rätt" sätt. Homosexuella politiker var särskilt enkla att utpressa eftersom homosexualitet inte var allmänt accepterat i Sverige under kalla kriget.
forts.
Idag sysslar inte östblocket (vad vi känner till) med sådana metoder. Blocket existerar ju knappt längre. Däremot har det blivit känt via wikileaks att USA har sysslat med olika typer av påtryckningar mot svenska regeringen i en rad frågor. Bland annat frågor som rör lagstiftning runt upphovsrätt och metoder att bekämpa brott mot upphovsrätten (piratkopiering).
Själv fäster jag inte allt för stor tilltro till Wikileaks om jag ska vara ärlig. Wikileaks publicerar till 90% dokument som rör USA och deras yttre och inre angelägenheter. Wikileaks är således i klass med aftonbladet vad gäller socialistvurmande. Och jag tror inte det är allt för omöjligt att de arbetar på uppdrag åt någon, exempelvis ryssarna eller kineserna. I ljuset av det är det inte så konstigt att de har fått en mob av amerikanare efter sig.
forts.
Jag är dessutom rätt övertygad om att både ryssarna och kineserna är starkt influerade av ideologi. Den totalitära tanken som genomsyrar bägge staterna ger nämligen de ledande absolut makt över folket. Dagens ryssland är inte mindre totalitärt än det var på 80-talet. Det är för övrigt samma typ av människor som bestämmer nu som då. Putin var ju tidigare medlem i kommunistpartiet och senare en av de som var med och startade partiet Enade Ryssland, vilket idag fungerar som en front för att dölja Putins totalitära avsikter. Problemet som väst har är att vi är villiga att göra affärer med ryssland till den gräns att vi säljer ut oss själva. Idag är Europa beroende av ryssland, vilket kan jämföras med hur det var när Sovjet föll. Det finns en anledning till att finnarna projekterar kärnkraftverk nära svenska gränsen och att regeringen vill bygga nya kärnkraftverk.
Det stämmer det du skriver om att Ryssland inte är demokratiskt (vad demokrati nu innebär, det finns olika definitioner). Men man kan ju fråga sig om EU är mycket bättre.. Poängen var i alla fall att jag inte tror att Ryssland håller på med utpressning mot enskilda svenska politiker längre, så som de och många andra gjorde under kalla kriget. Däremot har de trätt in på en ny arena. Internet och mediakriget. Idag sänder de ut propaganda via RT liksom araberna via Al Jazeera och kineserna via CCTV. Hillary Clinton är uppriktigt oroad över att hennes egen propaganda inte längre får stå oemotsagd 🙂 http://tv.globalresearch.ca/2011/03/hillary-clint… Jag menar att alla är lika goda kålsupare och att det inte tjänar särskilt mycket till att välja ut en part och börja demonisera den.
Tänk till två gånger innan du trivialiserar ryssproblematiken. Den yngre generationen verkar nämligen ha gjort det till sin grej att demonisera USA samtidigt som de (ironiskt nog) totalt glömt bort kommunismen och förtrycket som Sovjet och DDR stod för. Om det har sin botten i USAs ställning till fildelning kan man ju spekulera i. Hat föder ju hat som man så fint brukar säga…
En sak är i alla fall säker. Ryssland är en stat som har sin historia rotad i statsförtryck medan USA har sin historia rotad i demokrati ("vad demokrati nu innebär"). Det är en GIGANTISK skillnad min vän. Självklart har USA precis som alla stater sina fel, det är det ingen tvekan om. Men att påstå att jänkarna är lika goda kålsupare som ryssarna eller kineserna är att ta i från tårna…
@Stargate: Hur? Det är i grunden ganska enkelt, men en förutsättning är givetvis att man för det första faktiskt letar och för det andra har ett öppet sinne. Att man letar behöver nog ingen närmare förklaring, men det där med sinnet kan nog behöva utvecklas lite och det är här det kan bli rejält svårt, ofta omöjligt. Det skulle vara kul att höra Anders syn på detta också.
Väldigt ofta när det framförs någon hypotes om hur en rad personer kuckilurat (märk hur jag undviker vissa laddade ord), så hoppar det ofelbart fram en massa apologeter som säger att detta omöjligtvis hade kunnat hemlighållas eftersom det är för många inblandade, därför kan det inte vara sant. Men det är just därför det fungerar, det behöver inte hemlighållas eftersom massan ändå inte vill tro på det och ursäktar sig med att sådana hemligheter inte hade kunnat hemlighållas. Det är ursprunget till talesättet om att de bäst bevarade hemligheterna göms mitt framför näsan. Riktigt djupt psykologiskt har det att göra med att vi är flockdjur och har mentalt mycket svårt med tanken om om sticka ut från mängden på ett sätt som man själv tror att omgivningen kan tänkas uppfatta som frånstötande. Fördrivning från flocken har alltid varit ett straff värre än döden.
Alltså en självbekräftelse grundad i att inte rucka på den världsbild som man själv anser socialt accepterad i flocken. Lite som hur religiösa inte på allvar kan ifrågasätta sin tro eftersom den religiöse då riskerar förlora sin tro och dessutom göra sig till kättare inför sina likar. Det som framkommer kan inte vara sant eftersom jag i så fall hade vetat om det tidigare eftersom sådant inte kan hemlighållas. När då den ofelbara läckan uppstår, det kunde ju inte hemlighållas med för många inblandade, så kan man inte tro på det eftersom en sådan hemlighet inte hade kunnat hemlighållas. Ja, det låter sjukt när man försöker förklara det, men det mänskliga psyket använder ofta denna typ av cirkelresonemang som en social skyddåtgärd.
Å bara som en påminnelse. Anders du missade väl inte min uppmaning i första stycket?
Det handlar nog mest om hårt arbete. Ju mer du läser – desto mer kan och förstår du. För en ovan (inte du Steelneck) rekommenderar jag att vara öppen och läsa mycket och av flera olika skribenter, annars är det lätt av få en ensidig bild. Men framför allt – ha tålamod. Det tar tid att förstå u-tjänst.
Håller med dig Steelneck om att det mänskliga psyket är relativt enkelspårigt. Vi gör och tycker gärna samma sak av rädsla för att inte få tillhöra \”gruppen\”. Det gäller i stor grad journalister som ofta är rädda om sitt anseende. Det utnyttjas självklart av u-tjänster men även av politiker och näringslivet – de styrande i samhället eller etablissemanget som jag kallar dem. AJ
Tack själv Anders men är inte Sveriges öga och öra en märklig organisation. De påstås berätta om svensk underrättelsetjänst men alla i ledningen är gamla IB och SSI. Hur trovärdigt är det??
Sveriges öga och öra är IB. Ifall nu någon inte förstått det. Ingen tillfällighet att de får gratis lokaler av Armémuséet. Lite typiskt Sverige. DC-3 muséet är ingen objektiv attraktion heller, tyvärr. AJ
Lite "off topic" men jag är glad att du nämner DC-3 muséet.
Efter att ha läst mängder med böcker i ämnet såg jag verkligen fram emot besöket i Linköping. Men efter ca. en halvtimme var jag vansinnig, det är extremt vinklat och "politiskt korrekt". Här ska ingen komma och stöta sig med främmande makt här inte. Tragiskt….. Men det är väl Serige av idag tyvärr.
Stort tack för ditt grävande Anders, jag har haft stor glädje av båda dina böcker, när kommer den 3:e!
Min tredje och avslutande del i trilogin om den f d SSI operatören Anton Modin kommer ut i maj 2012. Funderar för tillfället på vad jag ska göra härnäst; om jag ska fortsätta skriva eller klä på mig och ge mig ut på haven för att leta guldskatter. Vi får se …
Jag kommenterar inte gärna DC-3 Muséet på grund av att jag är part i målet – Jag gav dem flygplanet. Men jag har inte besökt muséet än, tyvärr. Men vi får se. Jag kanske besöker dem en dag. Det är muséet trots allt värt. För det lär vara fint. AJ
Anders kan du inte både leta guldskatter och skriva? För mig låter skattletningen intressant men jag är ingen flodhäst (läs dykare) så det kanske blir svårt att hitta en plats 😉
Ja vi får se. Skriva är kul men det vore skönt att göra något annat ett tag. Vi får se. Ett litet uppehåll blir det nog i alla fall. AJ
Jag hade gärna sett att du gjort de där fakta-böckerna du funderade på Anders, innan du skapade Anton Motin o hans trilogi…! 😉
Visst är det så Anders och kanske mera specifikt en falang som gärna överdriver sin egen betydelse där flera agerat i marginalen och synnerligen tvivelaktigt samt blivit avslöjade och som alltid agerat märkligt politiskt och för andra intressen än strikt underrättelsemässiga. Tillsammans utgör de de som under lång tid lurade eller i vart fall försökte lura i Säpo och andra historier om vänstergrupper och vänsterpersoners farlighet baserat på rena fantasier med en berömd källa sedan Sjukhusspiontiden som Säpo hade under observation innan denne sändes ut i kylan fullständigt efter att ha lämpats på MUST. Jag har väl inte sagt för mycket hoppas jag;)
Jag tycker att det är jättebra att de agerar som "förening" då man då tydligt kan se var de hör hemma vilket underlättar om man vil trovärdighetsbedömma etc..
Hej Jan! Håller med dig om att SSI låg bakom det mesta av inrikesspionaget mot främst vänstergrupper. Säpo fick göra en del av skitjobbet men det var SSI som styrde det hela. SSI som tidigare hette IB styrdes av Birger Elmér under överinseende av Tage Erlander genom Olof Palme. Lika bra att reda ut det med en gång.
Vänstern på stark frammarsch, var ett hot mot främst socialdemokratin. Vänsterpartierna riskerade att splittra arbetarrörelsen och minska socialdemokraternas makt. De lyckades med det i bl a Frankrike, Danmark, Italien och Grekland. Så det fanns ett politiskt mål med inrikesspionaget. Till det kom önskemål från CIA/MI6 att kartlägga vänsterelement i Sverige och de andra västeuropeiska länderna. Det för att i ett gryningsläge kunna avgränsa (ev avrätta) de personerna och deras makt. Vänsterelementen (som de kallades) var tänkta att bli de ledande efter ett Sovjetiskt övertagande. Liksom nazistsympatisörerna skulle ha blivit det om Hitler tagit makten i Sverige på 1940-talet. Ganska logiskt alltså. Det var därför som Stay Behind rörelsen med Arla gryning i Sverige var så viktiga och sorterade under IB/SSI och det socialdemokratiska partiet (och Fälldins regering under några år). Inrikesspionaget flyttades senare efter IB-avslöjandet till det s k Krigs IB som ju var Stay Behind. AJ
Anders vi är helt överens om hur det såg ut. Interneringen av kommunister under kriget är också en bakgrund. Tyvärr kan man nog säga att verksamheten med kartläggning mot studentrörelsen och vänstern i historiens ljus var både bristfällig och fantasifull men att den olyckliga rädslan hos delar av fackföreningsrörelsen och de utländska intressena gjorde att även sådana som Ekberg och hans polare fick härja med stor fantasi. Jag vill påstå att det inom både Säpo och SSI växte fram en ökande skepsis mot dessa och att det är förklaringen till att de hamnade allt mer på staybehindsidan där vissa kretsar inom Partiet bestående av blåsossar hamnade i sällskap med IBs mindre kompetenta svans, personer inom näringslivets intressesfär etc och att dessa blev allt mer halstarriga och annammade inte bara misstänksamheten mot allt till vänster utom partiet utan också vänsterflygeln inom partiet.
Uteslutningarna av avlyssnade (oj nu sade jag kanske för mycket) sk Offensivare inom SSU är ett exempel. Detta och annat ( brytningen med Ebbe t ex samt att OP allt mer börjad få förtroende för mera balanserade krafter inom Säpo och SSI) gjorde också att OP "tappade intresse" för staybehindverksamheten vilket gav dem ett ödestigert spelutrymme tillbakapressade som de var. Vi skall inte glömma heller att även stormaktens underrättelsetjänst upplevde lågvattenmärken med t ex kontrasaffärerna där vårt land också var en bricka i spelet med ekonomiska intressen inblandade där man ibland hade dålig koll och rymliga samveten.
Totalt sett har man väl härigenom begränsat kretsarna där de ansvariga skall sökas. Vi förstår nog hur trånga kretsar det handlar om och kanske är det bättre för dem att berätta sin version än att avvakta fler avslöjanden.
Har ingen uppmärksammat Bernt Carlsson förut. Han är ju utpekad som viktig KGB kontakt samtidigt som han jobbat i socialdem o regeringen! Har alla journalister missat det?
Vad jag vet, har ingen gjort det men jag kan ha missat någon artikel vid tiden då Gordievskys memoarer kom ut i England 1995. Det vi kan vara säkra på är att Gordievskys uppgifter om Bernt Carlsson kommit både MI6/CIA och svenska Säpo och SSI till del redan vid 1985 då han hoppade av till väst. Det är också vad Agrell skrev i sin bok Fred o Fruktan som jag citerat i inlägget ovan då han hänvisar till källor i MI6. Gissar att Gordievsky tyckte att han behövde lite sensationer att smälla av i samband med sin bok 95. Och då var också Carlsson avliden.
En intressant iakttagelse är att om ni söker på Bernt Carlsson, som var en av de ledande socialdemokraterna under 70-80-talen, så finns det förvånansvärt lite skrivet om honom. Lite som om han rensats ur historien. Det är ett vanligt tillvägagångssätt och jag känner igen det från andra fall.
Till sist: Anledningen att inte journalister uppmärksammat det här är förmodligen för att media-klimatet i Sverige inte varit sådant att spioneri enkelt uppmärksammats. Vi har en medial självcensur i Sverige som är relativt kraftig som du säkert märkt i andra sammanhang. Tiderna har verkligen förändrats på bara de senaste åren men se exempelvis på vad som händer en av våra största och bästa forskare på området; Almgren. Hon blir kanske åtalad för sin bok om Stasiarkiven, trots att hon inte avslöjat ett enda namn. Nu kanske ni förstår varför jag valde att skriva min historia i romanform. Jag har nämligen också forskat i Säpo-arkiven. AJ
Anders du skriver i artikelns början att Tore Forsberg borde ha grävt och ev lagfört spionerna vilket man lätt kan hålla med om men han var en överlevare som var verksam länge en denna knepiga bransch och mitt klara intryck var att han var osentimental och hade örat mot rälsen och då snabbt förstod vilka stenar som man inte skulle vända på både i dessa fall och även t ex fallet med Palmemordet. Vi ser samma mönster när IB dumpade rapporter och personregister på honom. Hans uppdrag var att hindra östspioneriet och inte i första hand att lagföra eller att utreda andra brott och det höll han sig till och i övrigt gungade han inte båten i onödan även om han hade sina uppfattningar klara utifrån sin kunskapshorisont. Glöm inte att han hade cloak and daggergänget från IB i knät allt som oftast.
Säpo är kanske officiellt förhindrade att agera där som i Palmefallet. Ansvaret vilar på den politiska nivån (och då talar vi inte enstaka partier) där liken finns som inte får ramla ut.
Om man läser ett av Anders första inlägg på den här bloggen (https://www.jallai.se/2010/06/at-vem-arbetar-var-underrattelsetjanst/) så står det att läsa följande gällande en "Tore på Säpo":
"Det räcker med ett enda ruttet äpple centralt placerat i någon av underrättelsetjänstens grenar för att förstöra hela skörden. Historien ger många exempel! KGB spionen Kim Philby, chef för MI6. Aldrich Ames, chef för ryssroteln på CIA. Gunther Nollau, chef för den tyska säkerhetstjänsten. Vår egen Tore på Säpo, för att nämna några stycken…"
Där har du nog anledningen till att "Tore på Säpo" inte lyfte ett finger när det kom till att lagföra någon…
Hej Erik, det kan absolut vara som du skriver; att det fanns Stasi/KGB kontakter inom Säpo (en vet vi redan om; Bergling) och eftersom Säpo och militär-civila SSI/KSI idag samarbetar tätt, så kan dessa informatörer/agenter ha funnits även inom SSI/KSI på 80-90 talet.
Så här skrev KGB chefen Kryuchcov till sina residenter (operatörer) på Sovjets olika ambassader i västvärlden i februari 1984 i en underrättelse-instruktion:
”Vi måste vidta åtgärder för att säkra våra agentoperationer vars sektor i framtiden kommer att växa. Samtidigt måste vi komma ihåg att den viktigaste åtgärden för att säkra dessa operationer är och har alltid varit att penetrera motståndarsidans underrättele och säkerhetstjänst.”
Ja, så kan det vara också. Exakt vad som ligger bakom passiviteten är svårbedömd. Men att det rör något i deras egna led Säpo/SSI/KSI är ganska tydligt genom agerandet. Vi hade en socialdemokratisk regering under de här åren då Stasi-akterna undersöktes och är det som jag beskrivit i inlägget, har vi en logisk förklaring. Bernt Carlsson arbetade som sagt inte bara inom den svenska socialdemokratin utan var en ledande person inom hela världens arbetarrörelse. Tore kan ha suttit i en omöjlig situation, eller skyddat sin egen rygg. Det jag vet är att misstankar funnits. Mer vågar jag inte säga.
Jag tror att Tore var i just en omöjlig situation och att han såg sig som tjänsteman och sin huvuduppgift inte att åtala utan att stoppa spioner från att göra sitt jobb eller att försöka vända dem till dubbelagenter. Klart är att han var mot olagligheter i metoder inom sitt område och att han intensivt avskydde Holmer t ex. Att Stasifolket var IB/SSI är väl ganska troligt liksom att de användes i samband med t ex krutaffärerna liksom kriminella användes. Att Bergling tillhörde den militära sidan och av dem ”placerades” på Säpo och sedan skyddades genom att skickas till Libanon där ingen av hans kollegor visste vad han sysslade med annat än att han hade kontakter med samma gruppering som under sin flykt och placerad av KGB??? Säpo kan inte ha ordnat det jobbet eller jobbet där han kunde samla uppgifter om försvaret. Men visst var han säkert både lite feg och lite ambivalent ointresserad av att utmana makten.
Jag misstänker att jag har träffat på tre IB/SSI-medarbetare i mitt liv och inte skulle någon av dem ha kollaborerat med Stasi inte. Lurifaxar allihopa visserligen om tjänsten så krävde, men med en extremt stark inre kompass som tydligt kunde urskilja väst från öst, även om detskulle visa sig att även de är registerade på stasilistan. Körde man sk. dubbelt under kalla kriget, är väl den risken rätt stor kan jag tänka. Men man tar ju för givet att KSI plockar bort sina egna medarbetare från listan innan de visas upp till allmän beskådan?
Jag har läst Birgitta Almgrens nya bok och det verkar ju onekligen som att SÄPO bör se om sitt eget hus. Att man enbart ska ha begärt ut vissa delar av Mfs-protokollen (F-16) inför förhör med misstänka IM är ett för stort misstag för att låta sig förklaras av okunskap. Speciellt eftersom det handlar om människor som arbetar med underrättelseverksamhet på daglig basis. Det är ju ytterst märkligt att man inte har haft som mål att åtala alla dessa potentiella landsförrädare. När man ställer det här faktumet mot de tragiska ödena som mötte killarna på DC3an m.fl så börjar man ju undra över vilka som faktiskt vann kalla kriget…
Det finns mycket som svenska regeringar och makthavare har dolt. T ex vad som skedde med Wallenberg och hur han hamnade där han hamnade. En ganska nära släkting var diplomat i öst under kriget i samma område och en Amerikanska har forskat om Wallenbergs öde och vad släktingen kan ha vetat. Officiellt sade UD att denne aldrig varit anställd som diplomat men det fanns dokumenterat i andra arkiv visade det sig. Varför ljög man så flagrant även i detta fall? Dubbelspel är inga nyheter. Många gånger har väst t ex tagit fan i båten och tvingats ro den iland. Varför skulle vi vara annorlunda som en villig bricka i stormaktsspelet? Nej de våra har nog samarbetat med både den ene och den andre. De som försöker få det till att vi varit styrda och infiltrerade från öst av förrädare, och då särskilt vänstergrupper och kanske även sådana som OP, är helt ute och cycklar….
Det som är intressant enligt min mening är hur vi i västs intresse och på deras uppdrag deltagit i ett inte alltid snyggt och rent kallt krig bakom demokratins rygg och vilken roll tidigare onämnbara delar av underättelsetjänsten spelat i det och kanske fortfarande spelar i en värld med delvis privatiserad underrättelsetjänst.
Krig är osnyggt i allmänhet men så länge man vet var man står så uppstår det aldrig några problem. Att de nordiska länderna spelade under ytan med NATO under det kalla kriget vet jag personligen. Och av det som jag vet så är det uppenbart att det aldrig fanns några oklarheter om vem som var fienden. Det hölls kontinuerligt övningar med britterna några ggr per år med både u-båtar och flyg.
Jag tror faktiskt att man måste skilja på det som kallas för stay behind och övriga samhällsmedborgare i det här fallet. Folket i stay behind hade sin trohet till landet och sitt eget närområde medan personer som Wallenberg och Palme hade sin trohet till plånboken respektive partiboken.
forts.
Det man talar väldigt tyst om är Sveriges faktiska rädsla för Sovjet. Och då menar jag inte på det folkliga planet utan istället om den faktiska respekten som militären hade för fienden. Hur skulle man kunna förklara för svenska folket att de mer eller mindre var utlämnade till sitt eget öde? Det gick inte…
Det här var också en stor anledning till de medialt uppblåsta u-båtsjakterna vi såg under 80-talet. Man kände ett behov av att visa upp "styrka" (främst inför svenska folket) för att inte rädslan skulle bli allt för synlig…
Det fanns inget som helst samarbete (dubbelspel) mellan Sverige och Sovjet på något djupare plan. Med djupare plan menar jag på stay-behind nivå. Att enskilda medborgare (inkl statsministern) i sin enfald gick fienden till mötes hade mindre betydelse. Visade det sig att dessa personer gick längre än önskat tog man dem helt enkelt av banan. Vi vet ju hur det gick för Palme. I stay-behind spelade det mindre roll vem du var och vad du sa. Det var dina handlingar som avgjorde ditt öde…
Dumpade IB personregister och rapporter till SÄPO? Var det inte politikerna genom ett beslut 1969 som krävde att SÄPO skulle ansvara för dessa inrikesuppgifter? Medan Birger Elmér åkte till Berlin med radarplotter i fickan istället, vilket han själv har uppgett någonstans och då och då GAV information till SÄPO som de kunde ha nytta av inom sitt ansvarsområde?
Jag undrar också så väldigt mycket också varför SÄPO så gärna ville sätta dit Bertil Ströberg att de frångick sina egna vanliga rutiner 1983? Var det personen Ströberg SÄPO ville åt eller var det en signal till hela Svenska Flygvapnet månntro? Undrar vad den signalen "svenska makter emellan" ville säga isåfall?
Läste nyss att justitieminister nu ska kalla in övriga partier för att diskutera frågan om hur regeringen skall gå tillväga med Stasi-arkiven, men hon suckade djupt och sade att hon förväntade sig hjälp från de övriga partierna om hur man skulle lösa problemen med säkerhetstjänsternas sekretessintresse samt problemet med individernas personliga integritet. Jag suckade jag också när jag läste den kommentaren och tänkte: Hur svårt kan det vara för en svensk justitieminister att kolla hur andra länder har gått tillväga som har lyckats ta itu med sitt Stasiförflutna? Varför är det så svårt just i vårt land?
[…] i Birgitta Almgrens bok Inte bara spioner, visserligen inte vid namn, men personer på internet har listat ut att det förmodligen är […]
[…] i Birgitta Almgrens bok Inte bara spioner, visserligen inte vid namn, men personer på internet har listat ut att det förmodligen är […]
. 'Bernt Carlsson rörde sig i en värld, där ordet "agent" var lika förlegat som begreppet "partipolitik" är idag. Diplomati på högsta nivå. Knappast agent, och aldrig någon som skulle förråda Palme eller regeringen. Det vore mycket intressant att läsa någon slags fördjupning av almgrens arbete, med alla nyanser. Internationellt verkar det finnas en sådan zoon av förståelse, alltså på ett mer intellektuellt plan. Det vore efterlängtat, inte minst av oss som fanns i hans närhet. Detta var dock en mycket övergripande blogg, som jag är glad att Jag funnit och ämnar följa.