Anders Jallai

Stig Berglings hemlighet …

Stig Bergling med ”Landsförrädaren”

 

När Stig Bergling greps och dömdes – 1979 hade jag precis fått körkort och gjorde min praktik på Volvo Ernst Nilsson på Varvsgatan, mitt emot Högalidskyrkan på Södermalm. Det var obligatoriskt med praktik på ett tekniskt område, under min skolgång på 4-årig teknisk linje. Jag fick mest byta avgasrör på gamla skitiga 240 bilar, kommer jag ihåg och se på när mer erfarna mekar servade bilarna. En gång bytte vi ett topplock på en blå Volvo 240. Det var spännande. Den sommaren 1979 köpte jag min första egna bil för pengarna jag tjänade på Ernst Nilsson – inte en Volvo utan en brittisk Vauxhall Victor – för tusen spänn. Den var gräddvit och såg ut som en jänkare, tyckte jag. Det pirrade i magen av förväntan. Brudar – bärs – flipper. Allt var nu möjligt. Victorn var den perfekta förstabilen för tusen kronor. Det var lite si och så med elsystemet och ibland fick man stoppa ned händerna under instrumentpanelen och gräva lite bland kablarna för att få igång halvljuset – men motorn gick bra. Min Vauxhall Victor kom med en Philips stereo på några watt – tillräckligt för att på hög volym kunna spela ”Davy´s on the road again” med Manfred Mann´s Earth Band. Det gjorde vi på vägen till Gotlandsfärjan i Nynäshamn, jag och mina långhåriga kompisar. De hade ingen egen bil – det hade jag – jag var kungen, sommaren 1979 då Stig Bergling dömdes för grovt spioneri. Det la inte vi märke till, på väg mot Fårö med bilstereon på högsta och skuffen full av öl – frågan är om vi ens läste tidningar den sommaren -mer än Fibban och Lektyr.

 

 

Vauxhall Victor

 

 

 

”Stig Bergling sköt vårdare”, skriver DN. http://www.dn.se/nyheter/sverige/spiondomda-stig-bergling-skot-vardare

”Jag sköt aldrig mot vårdaren”, säger Stig Bergling i Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/bergling-jag-skot-aldrig-mot-vardaren/

 

Det här inlägget ska inte handla om bilar eller min ungdom. Inte heller om Stig Bergling skjutit med sin Soft Air Gun mot en vårdare eller inte.  Jag har sett Stig skjuta prick med vapnet på sitt rum på Ersta sjukhus. Det är en av få sysselsättningar som han har att göra på sitt 20 kvm stora rum med utsikt mot en betongvägg. Det var för något år sedan som jag besökte Stig och gav honom min bok Landsförrädaren. Jag ville veta vad han tyckte. Döm om min förvåning då han redan hade läst den! Han sa:

 

Bra bok – mycket nära sanningen.

 

Jag ville fråga Stig hur han mådde, om han ångrade vad han gjort och om det var något som han ännu inte berättat? Jag fick ett par spännande timmar där på Ersta. Men om han ångrar att han blev en landsförrädare fick jag inget riktigt bra svar på. Han sa att han hade en spionkollega på en position över sig på Säpo. Någon som skyddade honom, någon som hjälpte honom att få ett kortare straff när han återvände till Sverige efter sin rymning 1994. Någon som hjälpte honom att fly på hösten 1987. Till Expressen sa Stig Bergling i juli 2009:

 

 

Det är klart att jag fick hjälp av någon i bakgrunden. En skyddsängel. Den verkliga storspionen. Och jag tror jag vet vem det var, säger Stig Bergling och stryker under med pennan i sin lista. http://www.expressen.se/nyheter/bergling-jag-skot-aldrig-mot-vardaren/

 

 

Stig Bergling som Kustjägare 1957

 

 

Stig Bergling greps 1979 av israeliska säkerhetstjänsten Shin Beth i Libanon efter att CIA avlyssnat ett av Berglings samtal med sin GRU-hanterare i Beirut. Bergling arbetade både på Högkvarterets säkerhetsavdelning Fst/Säk och på Säpo RPS/SÄK och dömdes i Sverige till fängelse för grovt spioneri för den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU:s räkning. 1987 rymde han tillsammans med sin fru via Grisslehamn till Åland, Ryska ambassaden i Helsingfors och sedan i bakluckan på en sovjetisk diplomatbil över finska gränsen till ”friheten” i Sovjet. Efter sju år av flackande liv i forna sovjetländer på GRU:s bekostnad, tröttnade han och överlämnade sig till svenska myndigheter 1994. Därefter fick han beskedet av någon att han bara behövde avtjänade ytterligare tre år, om han höll sig i skinnet – det var kravet. Om han höll sig i skinnet? frågade jag mig. ”Ja, jag skulle hålla käft”, sa Bergling. Mycket riktigt så höll denne någon sitt löfte och Bergling frigavs redan 1997, på dagen tre år senare. Enligt chefen för Säpo:s kontraspionage P-G Näss så pekade Bergling efter gripandet ut en officer på MUST (Fst/Und) och en på SSI som GRU agenter. Däremot inte sin ”ängel” på Säpo.

 

Curt-Steffan Giesecke på Waynes Coffee Drottninggatan

 

Nyligen träffade jag en hög representant för Stay Behind i Sverige på 1980-talet, Curt-Steffan Giesecke, förre SAF chefen och VD på Trygg Hansa. Han tog över Stay Behind efter Alvar Lindencrona. Giesecke berättade relativt trovärdigt att Stay Behind i Sverige omorganiserades helt efter gripandet av Bergling 1979. Anledningen var att Bergling hade insyn i verksamheten. Den nya organisationen som skapades ville inte Giesecke tala om. Den som Bergling och ryssarna inte fick någon insyn i. Curt är en sådan där ”fiende” som man blir imponerad av: vilken hårding – 91 år gammal – omöjlig att vika ned! Han fyller 92 den första maj. Kan tänka mig att det är något som förföljt honom genom åren: att svenska arbetsgivareföreningens starke man, föddes på arbetarnas egen nationaldag – den första maj!

Till sist: jag vet idag inte om jag tycker Stig Bergling är en jättestor landsförrädare. Han är liksom jag, Kustjägare i botten och har sedan arbetat på både dåvarande MUST och Säpo:s kontraspionage. Han sålde visserligen ut våra hemliga atombombssäkra bergrum i skärgården till GRU – inte bra då – verkligen inte. Bergrum som kostade miljarder att bygga men med facit i hand så hade vi ändå lagt ned dessa och mycket mer genom åren. Det kalla kriget är slut – ryssen kom ju aldrig – även om några försöker sparka liv i liket igen. Bergling gjorde som jag vet att fler med honom gjorde på den tiden, sålde ut det han hade vetskap om för att tjäna några kronor. Han ansåg förmodligen inte att det hade någon större betydelse, eftersom han visste att det fanns fler och högre placerade GRU-spioner på både Säpo och MUST. Exempelvis hans egen ”Skyddsängel”. Ungefär samma resonemang som Wennerström drev, vet jag. Flygaren Wennerström var också GRU-spion och greps redan 1963. Jag kan nästan lite skämtsamt likna det vid choxandet på våra svenska byggen på 1970-80-talen, där byggarbetarna stal byggmaterial till sina egna villor och sommarstugor. Det sågs som en dold löneförmån, t o m av cheferna. Kan det ha varit så illa även i vår underrättelse- och säkerhetstjänst? Choxning av hemligt material??

 

Vänligen, Anders Jallai

 

Extramaterial: Delar av mina dagboksanteckningar över ett av mötena med Stig Bergling: 2011-09-02: Åkte upp på söders höjder idag. Hade fått en adress av XX på Erstagatan, lgh XX. Adressen gick till Stig Sydholt. Sveriges största ”fångade” spion sedan Stig Wennerström. Först fick jag inte träffa honom. Han var för trött sa en kvinna ur personalen på Erstahemmet. Sedan skrev jag ett brev under lunchen och gick upp igen. Då släppte en kvinna in mig, mycket tack vare brevet och med en hel del tur kunde jag komma in i hans lägenhet, då en ur personalen öppnade. Jag knackade först på men Stig öppnade inte. Då gick personalen in med egen nyckel. I rummet som var ca 20 kvm, stod Stig Bergling i kalsonger. En märklig syn. Jag presenterade mig snabbt och tog i hand. Han verkade känna igen mig och han svarade på min fråga: att han lyssnat på ”Landsförrädaren” som ljudbok och tyckte den var mycket bra. Initierad och välskriven. Jag frågade om vi kunde byta några snabba ord. Han skulle nämligen iväg på något om en stund. Det här hann vi prata om: Han berättade på min fråga att han blivit debriefad av Säpo. Det hade varit tufft och jävligt och det hade skett på flera olika anstalter. De hade flyttat runt honom p g a risken för att han skulle bli fritagen av GRU. GRU hade enligt Stig också planerat ett fritagande. Han som hade debriefat kommer jag inte ihåg namnet på men tror att han hette Arrfors eller något liknande. Han hade jobbat på Fst Säk under chefen Bengt Wallroth som var en ”CIA” man och väldigt tuff o elak enligt Stig. De hade ett rum på Säk-avdelningen med fyra svarta fyrkantiga nappa-skinnfåtöljer runt ett bord där CIA brukade sitta och få briefingar under ibland flera dagar. Tror att Stigs första kontaktman på GRU hette Alex och var ryss. Annars hade Stig sina kontakter med Östtyskarna. Man brukade göra så med särskilt viktiga agenter.

 

P3 Dokumentär Stig Bergling  http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/83895?programid=2519

 

 

45 Comments

  1. Erik skriver:

    Det är konstigt att uppenbara landsförrädare (Bergling, Giesecke, Stefenson, Bildt etc.) har ett val och en möjlighet att hålla tyst när de offentligt och oblygt skyltar med vad de gjort. Att detta inte ses som något extraordinärt visar bara på att den egentliga staten kammar håret åt samma håll. Det Orwellska eviga kriget är bara ännu en distraktion, maktmedel och ett verktyg för att göra sig en snabb hacka på när ingen tittar.

    Hade allt stått rätt till hade dessa satts på vatten och bröd tills varenda lortiga vrå i deras historier var ordentligt städad.

    1. Berntson skriver:

      Håller med där. Att släppa sitt stora ego och se till en högre tanke. Att berätta
      historien så det kommer följande generationer till del. Det är de för sjutton skyldiga oss.

    2. David skriver:

      Man kan inte vara vän med alla parter i en konflikt och ett litet och utsatt land som Sverige var tvugna att ha vänner för att klara sig. Eftersom kalla kriget till största del var en drabbning mellan två politiska och ekonomiska system föll Sveriges val av vän rent logiskt på NATO. Att kalla Stefenson och Giesecke för landsförrädare är inte bara naivt utan även ett hån. Sveriges neutralitet vara bara en skenmanöver och existerade inte i praktiken. Vi var allierade med NATO.

      1. Erik skriver:

        Nu är det så att Sverige på pappret är en demokrati. Därför är det löjeväckande när dessa personer tar sig friheter som ingen gett dom tillåtelse till.

        Det där med att NATO var ett naturligt och logiskt val är också bara skitsnack. En försvarsallians mellan de nordiska grannländerna höll på att förhandlas fram och var nära sjösättning när just NATO saboterade detta för att tilltvinga sig makt över "sin" norra flank. En sådan allians hade varit logisk. Erlander som åkte över till staterna och sålde ut oss i hemlighet kanske inte tyckte att han hade mycket till val ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, men hans agerande är också landsförräderi då det inte fanns något formellt folkligt godkännande.

        Ska vi vara inblandade i en allians med någon så är det Sveriges befolkning som ska besluta om det. Inte någon stackare som NATO köpt. Tills ett sådant beslut är taget är det förräderi att springa ärenden åt dessa allianser när det rör frågor som ubåtskränkningar och liknande. Detta borde vara fullkomligt solkart för alla och envar. För de som den offentliga makten utgår ifrån, nämligen folket, så var Sveriges neutralitet sannerligen ingen "skenmanöver". De blev helt enkelt grundlurade av människor som agerade och styrde svenska myndigheter för andra intressen än befolkningens utan att ha rätt att till detta. Den enda lämpliga etiketten som finns att tillgå är just landsförrädare.

        Alternativet är att vi lägger ner allt snack om demokrati och spelar med öppna kort för någon egentlig demokrati är det verkligen inte snack om.

        Om det är någonting som är naivt så är det tron på att NATO står för något bättre än Sovjet.

        1. Kalle skriver:

          Du pratar om Demokrati hela tiden, hit o dit… Hade vi gjort som du vill o gått ihop oss med Sovjetunionen o allt de stod för så kan glömma allt om demokrati, och det är väl just det som gör att tron på Nato står för något bra mycket bättre Sovjet.
          Här i Sverige lever vi i ett fritt land, får tycka och skriva i stort sett vad vi vill, det hade du ALDRIG fått om vi gått ihop med kommunisterna. Om inte annat, du kan ju fråga alla dem som vart förtryckta i 50-års tid bakom hela östblocket vad de tycker, och alla de som miste ngn där under den tiden…

          Så JA, det är ett mycket naturligt val för mig att skulle vara i allians m Nato o inte de röda, och JA, jag tycker verkligen nato o väst står för något bättre än vad Sovjet gjorde!!

          1. Erik skriver:

            När har jag sagt att vi borde gå ihop med Sovjetunionen? Lägg inte ord i mun på mig! Att gå ihop med Sovjet hade varit det sämsta vi hade kunnat göra. Precis av de anledningarna du nämner. Jag påpekar bara att det är naivt att tro att NATO är bättre. Ytan kanske är mer polerad och du som individ kanske upplever en större nivå av frihet, men så fort dina intressen krockar med NATOs så kommer du drabbas precis lika hårt som om du hade levt i Sovjet. Den "Demokrati" NATO så gärna bombar fram är inget annat än bröd och skådespel och det gäller inte minst här på hemmaplan.

            Det enda jag har hävdat är att det hade varit mycket mer logiskt att låta folkviljan styra istället för en massa mygel i hemlighet mellan lobbyister och "demokratiska företrädare" som lät sig köpas. Hade dessa inte låtit sig köpas hade de oskadliggjorts. Hade det inte heller gått så hade Deep State ändå fått som dom velat med hjälp av våld maskerat som false flagg-terrorism eller liknande. Hade vi levt i en äkta demokrati så hade vi allierat oss med Norge och Danmark. Länder som har gemensamma geografiska intressen, gemensam kultur och gemensamma värderingar. Man får säkert inte säga så i dagens multikulti-samhälle men de etniska banden är faktiskt starkare än något annat när man väljer vem man lierar sig med. Det finns en anledning till att världen ser ut som den gör idag med huvudsaklig uppdelning efter nationalstater som i grund och botten bygger på etnicitet. Det är t.o.m själva definitionen av nationalstat. Detta luckras nu upp i allt våldsammare tempo och det är inget annat än ytterligare ett kontrollmedel. Söndra och härska…

          2. Jossan skriver:

            Bra skrivet Erik, jag håller med dig till 100%.

          3. David skriver:

            Drabbas? Menar du lika "illa" som NATO-länderna Norge och Danmark? De har det 100 ggr bättre rent säkerhetspolitiskt än vi.

            I en konflikt mellan två helt diametrala system kan ett litet land som Sverige inte stå ensamt.

      2. LKM skriver:

        Nix. Ta fram kartan. Sovjet var extraordinärt intresserade av att ha Sverige som neutral buffert mot Nato. Man hade 1 miljon man klara för marsch västerut. Om Sverige kunnat lamslås billigt hade man vid ett par tillfällen startat.
        Många verkar ta fel på vad alliansfri i fred och neutral i krig står för.
        Du kan ha exakt vilka "vänner" du vill. Jmfr 2 bråkande grannhus med dig i mitten. Du kan äta middag och umgås med den ena hur mycket du vill för att sedan inte alienera dig med någomn om de börjar slåss. Inte populärt och riskfyllt så länge du inte har ett par schyssta jyckar som ser till att de slåss på gatan istället för på din tomt.
        Men akta dig om den mindre populära grannen förgiftar dina jyckar, du står slaget på din garageuppfart……

  2. Sune skriver:

    Hur kom det sig att du fick träffa den gamle (på Waynes)?

    1. Anders Jallai skriver:

      Enligt Giesecke omorganiserades Stay Behind efter Berglings gripande. Risken var stor att han avslöjat allt till GRU. Gieseckes organisation gick i dvala. Frågan är om det var då som AGAG bildades? Återkommer om det. AJ

      1. StenStureDenÄldre skriver:

        Så säger Lingärde……

        1. Anders Jallai skriver:

          Det mesta tyder på att AGAG antingen bildades då eller att det var en mindre parallell-organisation som efter 1979 fick ta över huvudrollen. Lingärdes forskning stämmer bra med Gieseckes uppgifter. AJ

  3. för om masten skriver:

    Vem var den höge på Säpo, har du någon aning?

    1. Fartens tjusning skriver:

      Skulle inte förvåna mig om man går från limpa till Ax.

    2. Judas Taddeus skriver:

      Nils A.

    3. Anders Jallai skriver:

      Kan tyvärr inte svara på det, men en aning har jag …
      Det är inte Frånstedt. Han hade slutat på Säpo då. AJ

      1. David skriver:

        "Tore på Säpo" …kanske? Mannen gillade vodka har jag hört 😉

        1. Sibirien skriver:

          Jag vet inte vad du vill insinuera men en sak är klar: att "gilla vodka" var man nog mer eller mindre tvungen att göra om man som svensk hade med informationsintressanta ryssar att göra under kalla kriget. Det viktiga var nog snarare vem utav dem som kunde hålla huvudet kallast och hjärtat varmast efter en vodkakväll. Har jag förstått. Ibland undrar jag faktiskt hur många svenskar som utvecklade alkoholism pga jobbet under kalla kriget.

  4. B-G skriver:

    Smart att intervjua Bergling!
    Expressens reportrar har noll koll.

  5. floxer skriver:

    Tycker inte det är klädsamt att slira på om man är "lite grann" landsförrädare. Lite rasist? Lite lojal?
    För mig är detta digitalt och man måste bestämma sig var man har sin moraliska kompass.
    Visst behöver man fara med osanningar ibland, vita lögner, kanske tom göra enklare förseelser mot lagen – men det är väsenskilt från att röja hemligheter.

  6. Rickard skriver:

    Hej Anders!
    Jag kände att jag behövde kommentera detta inlägget. Jag har följt sidan under lång tid och jag imponeras över dina källor, referenser och slutsatser. Även dina böcker ligger högt upp på topplistan! Jag tror att du i många aspekter ligger nära sanningen om många händelser som påverkat sverige stort. Därför blir jag lite undrande till din text som sticker ut jämfört med övriga inlägg. Särskilt när du skriver:
    "Till sist: jag vet idag inte om jag tycker Stig Bergling är en jättestor landsförrädare. Han är liksom jag, Kustjägare i botten och har sedan arbetat på både dåvarande MUST och Säpo:s kontraspionage. Han sålde visserligen ut våra hemliga atombombssäkra bergrum i skärgården till GRU – inte bra då – verkligen inte. Bergrum som kostade miljarder att bygga men med facit i hand så hade vi ändå lagt ned dessa och mycket mer genom åren. Det kalla kriget är slut – ryssen kom ju aldrig"

    Nä ryssen kom aldrig, men det var väldigt nära flera gånger att kriget hade startat och OM det hade hänt hade Berglings uppgifter kostat livet av många tusen svenska män och kvinnor i uniform. "Efterklokhet är alltid en exakt vetenskap", som någon sa.
    Jag har svårt att förstå att du säger att han inte var en så stor landsförrädare. Det finns inget stort eller litet där, är man dömd landsförrädare förtjänar man inget av landet man svikit. Det har väl ingenting med saken att göra att ni varit kustjägare bägge två?
    I mina ögon finns inget rättfärdigande av vad varken han eller Wennerström gjorde.

    Som sagt, jag gillar dina övriga inlägg på sidan men detta gör mig fundersam över vad du vill ha sagt..
    Som du skriver i din bok, underrättelsevärlden är en värld full av speglar.
    mvh

    1. Anders Jallai skriver:

      Hej, Rickard! Kan förstå att det väcker lite uppmärksamhet att tona ned Stig Berglings brott.
      Min tanke med texten är att förklara att: dels det kalla kriget är slut, även om DN idag i bästa nationalistiska anda (och politiska agenda?) beskriver rysshotet som mycket närvarande. Dels att berätta att det fanns mycket större och farligare spioner än både Wennerström och Bergling. Min analys av både Wennerström- och Bergling-fallen är att de offrades för att rädda andra viktigare spioner. Under både Berglings och Wennerströms tid fanns det (vet jag) högre uppsatta spioner med tillgång till samma uppgifter på Säpo och HK. W och B agerade springpojkar och offrades därmed när snaran drogs åt. De största och viktigaste spionerna handhar sällan materialet själva eller träffar kontakterna direkt utan använder sig av "springpojkar" som kan offras när det hettar till. Kanske var det samma sak med Ströberg?
      Men som du säger (jag säger inte emot): En landsförrädare är alltid en landsförrädare.
      MVH, AJ

      1. Rickard skriver:

        Tack för ett bra svar!

        Det nyanserade dina tankar avsevärt. Eller i alla fall min tolkning av dina tankar:) Jag håller med att det känns konstigt att enbart Wennerström och Bergling skulle styrt hela förfarandet. I Wennerströmfallet är väl Getingen den som det avses?

        Det svåra med dagens media är att "se igenom" och upptäcka den dolda agendan. Man blir ju lätt yr om man försöker genomskåda allt som vanlig!
        En annan fråga, har du någon fundering till varför Hillary Clinton besökte Sverige för ett tag sen? (Sist en amerikansk utrikesminister var här var väl på 70-talet?) Där om någon gång bör något riktigt viktigt avhandlats och inte bara besök i något bergrum…

        1. Anders Jallai skriver:

          Ja, vi får anta att de diskuterade något viktigt. Det har spekulerats i om det rörde Julian Assange men det lär kanske forskare få reda på om sådär femtio år. AJ

          1. Karl-Einar Häckner skriver:

            Jag råkar känna till att Hillary Clinton har personliga vänner i Sverige. Kanske är det så enkelt som att hon bara besökt dem? "Sometimes a cigar is just a cigar," och för en gångs skull inte en kuk, som Freud lär ha sagt.

            Carl Bildt har sagt i Expressen att han är nära vän till Karl Rove. Det gick aldrig bekräftade rykten om att Rove kan ha spelat en roll i jagandet av Assange, men de tystades effektivt. Moderaternas officiella linje är att Karl Rove inte haft något operativt inflytande över partiet sedan det tidiga 90-talet. Nåväl, var det inte Rove så var det någon annan. . .

        2. Rickard 2 skriver:

          Hej Anders,

          en annan Rickard här – vi har diskuterat lite ubåtar tidigare, men jag tänkte bara säga att jag håller med den första "Rickard" här att man inte bör se för lätt på Stig Berglings handlingar. Kustjägare eller inte, en mycket stor mängd kustartillerister hade fått dö på grund av honom om kriget hade kommit.

          Sedan har vi förstås förmånen att kunna diskutera och reflektera över det hela nu 20-30 år senare med åtminstone vissa facit i hand. 🙂

          Mvh / Rickard (2)

  7. Stefan skriver:

    Personligen tror jag inte att Bergling har/hade tillräcklig insikt för att konstatera "nära sanningen". men han kan ju tro som alla vi andra. Komiskt dock att se just honom hålla i den boktiteln 🙂

    Kalla kriget är över, visst…men med en maktgalen Putin vid rodret kan vi snart vara där igen. Det visar inte minst långfredagens provokation.

    1. Chicago skriver:

      Säker på att det var en genuin och medveten rysk provokation? Provokationen kan likväl, och kanske snarare, ha uppstått (eller framnprovicerats) av svenska flygvapnet och NATO likväl. Några spin doctors kan ju ha startat upp hela "ryssincidenten" Vi har ju liksom börjat fatta hur det ibland kan funka i spegellandet numera. Det går helt enkelt inte att lita på nån. Allra minst media, politiker och militärer. Plus alla andra…:)

  8. Claes Nordberg skriver:

    Du skriver: "Annars hade Stig sina kontakter med Östtyskarna. Man brukade göra så med särskilt viktiga agenter". Var det så? Och hur högt upp i så fall? Det skulle ju förklara varför Sverige som enda nation vägrar lämna ut stasi-akterna. Hur sköttes t.ex. kontakterna med Treholt?
    Vem som var Sverker Åströms "skyddsängel" får väl anses som klarlagt?

    1. Anders Jallai skriver:

      Hej, Claes! Ja, det var ny information för mig också. Anledningen kan vara att Stasi hade mindre kontraspionage emot sig än KGB men även att Stasi var skickligare och därför fick ta över viktiga agenter. Det finns få avslöjade Stasi-spioner, inte bara i Sverige (Innan Stasilistorna kom i rullning).
      Det finns en del uppgifter som tyder på att några höga underrättelsechefer och Säpochefer i Sverige hade bra kontakter exempelvis med Marcus Wolf, chefen för Stasis utlandsspionage (Hauptverwaltung Aufklärung). Vilket kan tyckas märkligt idag. AJ

      1. Sten skriver:

        Ja, vem i Sverige var det som lyckades fånga Marcus Wolf på bild? Det var väl ingen som hade lyckats med det tidigare? Du kanske kan fylla på Anders? 🙂

        1. Gäst skriver:

          Det var den svenska Säkerhetspolisen som fotograferade "mannen utan ansikte" (1978). Det var förresten Markus Wolf som stod som förebild för Carres romanfigur Karla.

          Sommaren 1978 hade två män och en kvinna anlänt till Stockholm via båt från Finland. Säpos kontraspionage var väl förberedda och följde trion och deras kontakter under hela vistelsen i Stockholm. Efter avfärden visste man dock bara vem en av deras kontaktpersonerna var: en västtysk SPD-politiker vid namn Friedrich Cremer och som senare dömdes för spionage mot Västtyskland. Men vilka var de andra? Säpo kliade sig i huvudet och det gjorde även västtyskarna, som också fått kopior av bilderna. Så hoppade då Stasiagenten Werner Stiller av i januari 1979.

          Stiller pekade genast ut Markus Wolf på en av bilderna. ”Mannen utan ansikte” var avslöjad. Efter Säpos godkännande gavs bilderna till Der Spiegel som i sitt marsnummer samma år avslöjade Wolf, som själv senare i sina memoarer beklagar sig över att han efter detta avlöjande inte längre kunde resa fritt i Väst (på semester alt för att träffa sina agenter).

  9. Tobbe skriver:

    Tror, och har bestämt för mig att det finns, ett kapitel ang denna händelse i ngn utav Tore Forsbergs tre böcker om Spioner och Spioneri, kommer inte på vilken bok dock… Det är en intressant historia han berättar hur de kom på och sedan även avslöjade honom.
    De är alla tre väldigt läsvärda för övrigt, för de som är intresserade!

  10. Rehnskiöld skriver:

    Kanske litet off-topic med avseende på Bergling, men inte med avseende på Sovjetisk infiltration i Skandinavien. I Norge förs det just nu en diskussion om KGBs inflytande på Einar Gerhardsen: http://www.nrk.no/nyheter/verden/1.11044428

  11. Torkel skriver:

    Någonting som bekymrar en gammal man på äldre dar är när en man som du ställer sig bakom samma tes som Henning Mankell, en erkänd vänstervurmare. Att NATO-ubåtar övade med hemvärnet i olika nordiska länder är ingen hemlighet, det har man vetat sedan länge. Att däremot ta steget att peka ut en svensk officer som NATO-agent och landsförrädare får mina varningsklockor att ringa. Var du med och skrev boken Anders? Det fanns två sidor då och det finns två sidor nu. Var står du?

    1. Anders Jallai skriver:

      Hej, Torkel! Vilken bok menar du? Mankells "Den orolige mannen" har jag inte varit med och skrivit, däremot vet jag vem som är huvudkällan till den boken och det är en person som borde veta. Jag tror idag att många av kränkningarna, dock inte alla, var från väst. Allt källmaterial som finns tillgängligt tyder på det och inget annat källmaterial har ju presenterats av Bengt Gustafsson, Emil Svensson, Carl Bildt och Co.
      Operationerna har haft ett PSYOP motiv, d v s haft som mål att påverka opinionen och politiken i Sverige i en för NATO och USA fördelaktig riktning (eller högerkrafter i Sverige). Inget konstigt i det egentligen. Det har handlat om s k Black Ops där uppdragsgivaren till varje pris ska hållas hemlig och inte kunna spåras. Jag tror dessutom, med den bevisning vi har i dag i form av bottenspår, vittnen och hemliga källor (som jag har tillgång till) att det rörde sig om italienska mini- och midget-ubåtar under amerikanskt befäl. Italienarna har alltid varit ledande på sådana här undervattensoperationer och även tekniken. Se mina inlägg: https://www.jallai.se/2013/01/bevisligen-en-nato-uhttps://www.jallai.se/2013/01/en-italiensk-psyop-m
      Se dessutom filmen: "Wallander, Den orolige mannen" som nu finns på DVD. En riktigt bra film! AJ

      1. Torkel skriver:

        Ok, men låt oss säga att allt är tvärtom då, att Henning Mankells tes (stället där han utan kompromiss vill parkera skutan) är rätt men ändå fel, att han har rätt i sak men VÄLJER att tillsammans med andra peka ut fel nation/uppdragsgivare.

        Låt oss säga att det var en dykare från warszawapakten som hittades i ett nät den där kvällen och att denne – tillsammans med andra dykare från warszawapakten – under lång tid hade ägnat sig åt att placera ut transpondrar i den svenska skärgården för att de ryska ubåtarna skulle kunna navigera rätt (läs: förberedelse till landsättning av folk). Låt oss säga att händelsen med U-137 var ett ödesdigert misstag som visade svart på vitt vilka som rörde sig i våra vatten. Låt oss sedan säga att en bloggare sisådär 30 år senare informerar oss om "sanningen" med ambitionen att vilseleda (på uppdrag av någon).

        Du tycker inte att det är lite långsökt att vända upp och ner på allt? Speglarnas värld, eller vad brukar man säga Anders? 😉

      2. Torkel skriver:

        Tillägg till mitt senaste inlägg:

        Sverige samarbetade ju med NATO under kalla kriget. Om NATO-ubåtar hade velat ha detaljerade sjökort över skärgården hade de ju bara behövt fråga. Inte fan hade de behövt placera ut transpondrar 🙂 Förstår du hur jag tänker Anders? Logiken håller inte om man förstår hur tätt vi samarbetade med väst.

        De som hade verkliga problem att navigera i skärgården var ryssen, vilket vi ju fick se. Stackars Grigorjev som tvingades bli skickad med mössan i handen för att lösa den prekära situationen ^_^

        1. Erik skriver:

          Nu var det ju så att Ryssen hade mycket detaljerade sjökort, även ombord på U137. Detta hjälpte föga eftersom det inte är helt trivialt att navigera inomskärs. U137 gjorde det dessutom i ytläge. Att navigera utan transpondrar är rimligtvis mycket svårt.

          Under ubåtskränkningarna i Hårsfjärden så vet vi att det rörde sig om miniubåtar av sådan storlek så att Sovjet idag kan uteslutas. Miniubåtar som upprepade gånger beskrivits av vittnen på ett sätt som enbart korrelerar med utseendet av miniubåt av italiensk modell. Italienska miniubåtar vars moderubåts moderfartyg låg utanför skärgården då händelserna utspelades. Samtidigt fanns det inga fartyg från öst med möjlig liknande kapacitet i farvattnen i närheten. Miniubåtar som uppträder provocerande synligt på ett sätt som sovjeterna knappast haft motiv att göra efter tidigare års debacle.

          Precis som med alla historiska händelser så läcker småbitar av information ut under årets lopp och bitar kan börja pusslas ihop tills en helhet framträder. Palmemordet är ett intressant exempel på samma företeelse.

          1. Torkel skriver:

            Vet gör du definitivt inte, varken du eller Anders. Ni tror er veta därför att ni har en indiciekedja. Det är en stor skillnad min vän 🙂 Vi fick faktiskt bara upp en enda ubåt. Nuvarande statistik pekar alltså på att det rörde sig om ryssar. Resten är spekulation.

  12. Anders Jallai skriver:

    Torkel, jag tror vi kan bortse från att någon vill vilseleda så här drygt 20 år efter kalla krigets slut och 30 år efter att ubåtskränkningarna skedde. Min bedömning är att det helt enkelt handlar om tro. Tron på att man gjorde rätt den gången och att skydda den tron så att det blir en övertygelse. Ganska vanligt fenomen när det gäller historisk källforskning och speciellt vanligt när det rör rena säkerhetspolitiska händelser (jmf DC-3). Det är väldigt svårt att slå hål på övertygelser. Förklara för en troende att Gud inte finns… Att förklara för de få invigda som ännu finns kvar, ex Carl Bildt, Emil Svensson och Bengt Gustafsson är ingen lätt uppgift. Helt enkelt för att de inte lyssnar.
    En sak till: Natoubåtarna var inte här för att navigera utan för att påverka. Sedan kan man kalla det en konspiration som vissa gör. För det är väl ungefär vad det var; en konspiration med väldigt få inblandade. Se filmen "Wallander, Den orolige mannen". En fiction men som mycket trovärdigt beskriver hur en sådan här "liten" konspiration kan ha sett ut. AJ

    1. Torkel skriver:

      Det köper jag inte. Att vilseleda 30 år i efterhand är en enkel uppgift och dessutom finns det i det här fallet motiv för ett sådant agerande. Historia är ett intressant ämne eftersom historian berättar om det som varit samt hur vi bör förhålla oss till vår samtid. Jag är fullständigt övertygad om att de som vet fortfarande vill mörklägga. Att du skulle vara den sanningsenliga länken mellan det svenska folket och vår underättelsetjänst tar jag med en nypa salt. Samma historieälskande underättelsetjänst vill fortfarande hålla STASI-arkiven stängda därför att det komprometterar dem själva. Jag hoppas att du förstår att jag inte menar något personligt med det jag skriver…

      1. StenStureDenYngre skriver:

        Låt oss säga att du har fel Torkel, låt oss säga att jag var där i en central befattning, låt oss säga att du inte var det, låt oss säga att du hört från andra personer som i dina ögon har ett större förtroendekapital än låt oss säga Anders Jallai och låt oss säga att du tror på dessa mer än på Anders Jallai. Det Torkel betyder inte att du per automatik har rätt i ditt resonemang. Det säger bara att du inte har förtroende för Anders Jallai, det säger ingenting om nationaliteten på ubåtarna och undervattensfarkoster.
        Ska du övertyga någon Torkel, då får du komma med mer än semantik.

  13. LKM skriver:

    Kan säga så mycket som så att S-363 (U137) var med stor sannolikhet utsänd för att dra bort uppmärksamheten från ett händelseförlopp som gick på tok för ryssen på Björkfjärden NNV
    om Sandhamn i SThlms yttre. Sedan är det så att visst var NATO-ubåtar inne o kollade läget men alltid oerhört snabba med en viss speciell procedur att identifiera sig och be om ursäkt för sin "glömda att rapportera" närvaro. Dessa "incidenter "var i vissa lägen också ett sätt att uppmärksamma oss på nå´t vi kanske missat. (Jag talar -70- och tidigt -80-tal, var ej med senare).
    Flottan drogs med nedbantade anslag och en incidentberedskap som frestade hårt och vi var tacksamma för all info. Att här påstå att det var en aggression från NATO är fantasier. Vår vaksamhet gällde den part som var närmast att angripa oss. Ryssen i sin tur var(är) i stort behov av att parkera sina ubåtar i våra neutrala vapen för man var bl.a. livrädda för att få Pershing-robotar med taktiska kärnvapen i skallen i bl.a. Kaliningrad. Ryssen gjorde, säkert med rätta, den bedömningen att det skulle vara svårare för NATO att använda kärnvapen mot mål på svenskt territorium än i Polen, bl.a. skulle vi då direkt ansluta oss till NATO-sidan. Vi kan också säga som så att det är ingen jätte-hemlighet att vi vid flera tillfällen kunnat, (somliga påstår vi har), åstadkomma avsevärd skada på oidentifierade mål. Som tur är hade vi Fartygschefer som lade på ett antal meter för att slippa få ta hand om ett gäng sjömän som lik i fredstid. Det är bara dumma nyttor som dels hävdar att inga WP-besökare var här, dels tror på fullt allvar att någon rysk Fartygschef skulle söka ytläge bara för att han var omruskad. ALLA ryssar var sjömän, vi var sjömän och sjömän tar inte kål på varandra i fredstid, däremot testar vi gärna. Det gäller fö även flygets glada gossar som dock var synnerligen måna om att dubbelkolla att vi i Flottan exakt visste deras rutt och hade dem plottade ifall de skulle ramla ner så de inte hann bli för blöta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *