Jag gläds verkligen över att så många engageras av det jag skriver om. Jag får dagligen många synpunker via mejl/kontaktformulär med alltifrån glada tillrop till detaljerade vittnesbeskrivningar av egna erfarenheter. Det är mycket stimulerande!
För en vecka sedan skickade Jan Uddgren, en av mina mest engagerade läsare, en längre text till mig där han resonerade kring vad han tror ligger bakom Palmemordet och dess efterspel. Innehållet var så intressant och provocerande att jag bestämde mig för att publicera det här som ett ’gästbloggarinlägg’. Jag har även kommenterat det som Jan tar upp i slutet av inlägget:
IB:s ineffektiva och självsvåldiga funktion
Under sjuttiotalet skötte IB insamlingen av uppgifter till illegala åsiktsregister. Uppgifter som vidarebefordrades till ett ibland lagom intresserat Säpo, t ex inom kontraspionaget som i sin tur inte riktigt visste hur de skulle hantera det hela. Efterhand började Säpo misstänka att uppgifterna var slarvigt dokumenterade och ibland märkligt lik annan information från exempelvis Stasis tjallararkiv. Man beslutade att i hemlighet skaffa jämförande information från ”egna” källor inom vänsterrörelser. Dvs folk som inte var rabiata socialist och kommunisthatare. Granskningen avslöjade brister i rapporteringen från IB:s infiltratörer då dessa manipulerat rapporter för att innehållet skulle bli “tillräckligt” kontroversiellt. Det kom även fram att IB:s folk försökt provocera fram reaktioner från betydligt större rörelser som företrädde många människor, inklusive OP själv.
Växande förtroendeklyftor och bristande samsyn
Det blev motsättningar och brist på förtroende mellan Säpo och IB-kretsar vilket ledde till ett farligt spel dem emellan. I samband med detta växlade organisationernas inflytande gentemot den politiska makten rejält. De som ogillade den oheligt, politiskt styrda delen försökte bränna de andra och vice versa. IB läckte att Säpo var högerinriktat för att behålla makten över SAP och Palme och IB fick ett antal affärer på halsen. Oftast hade IB den starkaste ställningen tack vare sin socialdemokratiskt förankrade agenda.
OP byter fot …
I samband med brytningen mellan OP och IB-falangen då han personligen förstod att t ex Ebbe är en hal ål och en opålitlig ”allierad” mörkläggare förändrades balansen dramatiskt. PG Näss inflytande medförde större öppenhet mellan SSI och Säpo.
En modernare organisation av intellektuella analytiker vann mark över det gamla gardets dogmatiska plattfötter.
En farlig maktkamp med desperata medel
När OP kom till makten igen och Ebbe och Holmér ställdes utanför började en obehaglig händelseutveckling med intensiva positionsförflyttningar.
IB-folket lierade sig med alla som för stunden ansågs kunna vara till hjälp:
- krafter inom vapenindustrin
- Staybehind
- högergrupper inom polis, militär
- den egna underrättelseklubben
- diverse internationella sammansvärjningar med planer att få OP på fall
Även kontakter med Demokratisk allians och andra högergrupper förekom. Som exempel tubbades en löst sammanhållen grupp förföljda SAP-politiker för att hitta skelett i garderoberna. Ett annat exempel var att få Stig Bergling förflyttad till Norrköping i hopp om att denne skulle peka ut OP eller en nära rådgivare som KGB lierad. Ytterligare ett var Harvardaffären. Dessutom spreds en mängd olika rykten kring OP.
Förestående maktskifte och ändrad kalla krigs-strategi
Smarta kretsar inom SÄPO genomskådade bland annat Berglings svammel och informerade OP om vad som pågick i hans närhet. Falangen Säpo och SSI hade strax innan mordet stärkt förtroendet och stödet för ”samordningen” mellan de båda hos OP. I en slags falsk trygghet sänktes garden i och med att man ”tappade intresset” för Staybehind, Must och inrikespolitiken. Man lämnade i stort sett öppet mål för sina ”nära” fiender.
Vikande förtroende och ännu mer desperation
IB-falangens taktik att eliminera OP som politisk kraft hade begränsad framgång samtidigt som förtroendet mellan OP och kretsen inom Säpo (inkl delar av SSI som uppskattade en professionaliseringen) stärktes för var dag som gick. IB-falangen fick allt färre anhängare och blev mer och mer desperata i sina utfall. Även tidigare allierade inom SSI distanserade sig från föredettingarna.
Vägen till avgrunden
Till slut blev frustrationen så stor att en märkligt strategi tog form:
Att eliminera OP till förmån för mer lyssnande öron
Att spinna vidare kring OPs förräderi var dömt att misslyckas. Förr eller senare skulle bluffen synas och då skulle bluffarna förlora så länge OP fanns kvar.
En eliminering av OP däremot skulle innebära att bluffen aldrig blev synad och nätverken kunde bestå.
Tiden var knapp och första möjliga tillfälle måste utnyttjas.
Säpo anar ugglor i mossen …
Säkert är att flera inom Säpo märkte att frekvensen av suspekta händelser ökade. Detta rapporterades direkt till OP. Via olika källor nåddes Säpo av rykten om att potentiella mördare efterlystes. Men vad kunde OP göra annat än att på morddagen blicka ut genom fönstret och göra sitt bevingade uttalande. Han kunde ju inte veta hur konkret planen faktiskt var och att de var klara att slå till.
Mot Säpos inrådan avstod han skydd. En förändring i skyddet skulle kanske bara varna dem. Dessutom fanns kanske risk för läckor.
Efterspel
Direkt efter mordet svängde makten snabbt. Plötsligt satt återigen Ebbe i förarsätet med Hasse som chaufför. Vad kunde t ex Näss m fl göra annat än att agera väldigt passivt för att inte avslöja sig själva?
Inte ens Ebbeaffären lyckades rubba de nya herrarna, som snabbt slog tillbaka och hämnades.
Vem var det som tipsade tullen? Säpo eller någon inom SSI med goda personliga kontakter i skånedistriktet?
En oundviklig process hade påbörjats där den internationella utvecklingen innebar att både engelsmän och senare jänkare tappade intresset för Stay Behind, precis som Palme gjort. Pinsamt medvetna om hur Stay Behind-organisationen eventuellt utnyttjats så skändligt drog de sig snabbt ur. Både för oss och CIA/NSA blev informationsutbyte och utökat samarbete kring teknisk spaning viktigare än föråldrade motståndsrörelser. Personer med kontaktytor mot maktgupper inom det vittrande sovjetiska imperiet och som dessutom kunde påskynda den processen värvades, på bekostnad av att intresset för militära infiltrationsförband och kommunistskräckens spökfigurer dalade.
Frågan är idag hur mycket Näss och hans kollegor sparat av dokumentationen kring mordet på OP och när de kan tänka sig att släppa det?
Sammanfattning
Motivet till mordet var alltså inte att OP var en säkerhetsrisk då det snarare var en maktkamp mellan falanger inom underrättelsetjänsten. Den gren med starka kopplingar till KrigsIB och Stay Behind företrädde en politisk underrättelsetjänst där den egna uppfattningen var viktigare än verkliga händelser. OP slutade stödja den falangen i takt med att han genomskådade dess bristande förankring i verkligheten.
Orsaken att det blev en operativ plan och inte en kalkylerad option var att smutskastningsbluffarna inte fick avsedd effekt. Man lyckades inte avlägsna OP från makten och falangens positioner var allt mer hotade och kringrända. För varje dag som gick ökade istället OP:s förtroende för det ämbetsmannamässiga och professionella sättet att hantera underättelsefrågor.
Sedan är det naturligtvis så att de som engagerades i den operativa planeringen måste ges ett hållbart motiv för att medverka. Det motiv som renodlades för att få individer att inte bara vara villiga redskap utan också att motiveras tillräckligt, var just Landsförrädarspåret. Personer inom en trång krets i politiken, underrättelsetjänst och polis övertygades om att det fanns rapporter som föranledde spaning och att det då kom fram uppgifter som bekräftade misstankarna. Man blev “tvungen” att lösa det drastiskt.
På gatunivå gjordes försök att via kontakter i lokala högerkretsar och inom kriminella kretsar finna ett ”redskap” genom olika ombud som inte direkt kunde spåras till kuppmakarna parallellt med en förment spaning mot OP under Ebbes ledning.
Man sökte ett ”proffs” men det slog inte alls väl ut. Det var också en farlig väg då det läckte till Säpo via bl a Ivan och Anders L samt vissa ”säpokontakter”. Motståndaren kunde vara en på spåren och allt kunde spricka, såsom Ebbes smugglingar sedermera gjorde när tullen blev tipsad.
Den egna ”Spionklubben” samt Barbrogruppen kunde man kanske lita på, särskilt när deras kompetenser och betydelse överdrevs. Äntligen kände sig medlemmarna som betydelsefulla ”yrkesmän” igen.
Parallellt ”odlade” man politiskt och privat motiverade gärningsmän och troligen hade man många alternativ – men tiden var mycket knapp. Tillfället fick fångas i flykten även om tänkbara operatörer inte var optimala och hoppet fick ställas till att man kunde ta kontrollen över utredningen och blanda bort korten. Vapnet blev i hastigheten mindre väl valt och gick att spåra. Att ”fälla bytet” var ändå viktigast. Skytten var mer motiverad och beslutsam än kompetent. Trots en miss lyckas han sätta ett dödande skott med stor kyla och blev sedan hjälpt att komma undan. Inte minst av de vittnen som skapade bilden av att mördaren flydde uppför trapporna.
Mördaren kände inte till några av övriga operativas identiteter och vice versa. Flera inblandade hade ingen aning om vem som faktiskt höll i vapnet.
Eftersom många nyckelpersoner är döda måste man anta att det fortfarande finns flera okända aktörer bakom Ebbe och Holmér som ännu har stor makt i kulisserna. Inget skall om möjligt läcka ut!
Lösningen?
Förutom det tekniska kan en viktig faktor vara att övertala de som börjat läcka men ändå tror att de gjort något hedervärt för Sveriges bästa. Om vi kan få dem att förstå att de blev manipulerade och bedragna till att delta i en kupp vars politiska agenda de inte stod bakom, tror jag att vi kommer få höra betydligt mer om vad som egentligen hände …
Det är en uppgift för någon med rätt kontakter!
Ja, Jan! Jag håller helt med om att de i toppen av ”planen” kan ha haft andra motiv. Så var det förmodligen. Exempelvis Anders Glock. Hans roll i boken är att åskådliggöra de ”högre intressena” inom näringslivet etc. Nato/CIA ville förmodligen bara ha bort en vänstersosse. Men motivet som spreds var just landsförrädarspåret – enkelt och tydligt.
Du kan se det bland annat genom citatet som finns i boken (ÖB:s dagbok) om den påstådda hjärntvätten av OP. Jag har talat med kvinnan som läckte den informationen och hon skäms idag för det. Gissar att hon bara användes som en budbärare. Men ÖB och militärerna gick på det.
Det är precis så här etablissemanget styr världen, genom u-tjänsterna. Det finns fullt av exempel i historien.
Det i sin tur är faktiskt hela min idé med bokserien – att berätta om hur vi styrs och manipuleras av etablissemanget! Med hjälp av de vänner jag har inom detsamma märks det tydligt att vi ”vanliga” människor används som redskap och pjäser. Ibland är det mililitären, ibland Barbrogrupper eller rent av Säpo och FRA som utnyttjas. Till och med regeringen, tror jag, men Palme genomskådade nog det till slut. Att näringslivet är toppen på isberget – de som styr – råder det ingen tvekan om!
Jag har talat om det här både med Olof Frånstedt och PG Näss. Våra bilder av verkligheten stämmer fortfarande inte helt överens, men jag jobbar på det. En del öppningar har jag fått inte minst genom att de stöttar mig i min strävan att förstå och avslöja.
Jag välkomnar verkligen den här typen av reaktioner från er läsare! Det tvingar mig att bli ännu tydligare. För i nästa bok ska ju säcken knytas!
Teorin om Ebbes och Holmérs bevekelsegrunder är intressant, men frågan är var gränsen gick för de som var införstådda och de som utnyttjades. Jag gissar ändå att gränsen gick ovanför Ebbe/Holmér. Annars var de ena iskalla jävlar måste jag säga …
