För åtta år sedan, 2012 skrev jag ett inlägg som hette ”Det finns inget hål i Estonia”. Jag tog bort det inlägget igår då nyheten om ett nyfunnet hål i vraket avslöjades i media. Jag blev som många andra förvånad över det jag såg på den välgjorda dokumentären på D-Play av Henrik Evertsson. I sista avsnittet avslöjar ROV:en en spricka/skada i Estonia på dess styrbordssida, mestadels ovanför vattenlinjen. En skada som mycket väl kan ha orsakats under olycksnatten, som jag ser det. Tji fick jag och många andra. Det fanns faktiskt ett hål i M/S Estonia. Den nya upptäckten borde leda till en ny haveriutredning. Det nya hålet borde vara del i olycksförloppet oavsett hur det uppkommit. Tänk exempelvis tanken att Estonia kolliderat med något i långsidan, nära vattenytan och därför i den höga sjön tagit in vatten och fått slagsida. Denna slagsida som kanske ledde till att bogporten så småningom lossnade då den kom lägre i sjön och därför utsattes för högre påfrestningar. En snabb hypotes bland säkerligen många andra som måste undersökas nu. Dessutom kommer onekligen tesen som funnits länge om att Estonia kolliderat med en ubåt upp på agendan. Något som jag själv tidigare övervägt. Med den här nyupptäckta skadan blir den teorin starkare.
Åter till mitt inlägg från 2012 ”Det finns inget hål i Estonia” som jag tog bort igår för att det kunde misstolkas. Många har det senaste dygnet frågat om jag har omvärderat min syn på ”sanningsvittnet” Håkan Bergmark som förekommer i inlägget från 2012. Bergmark påstår att han bara några dagar efter förlisningen 1994 tillsammans med en hemlig grupp militärer dök på Estonia och då fann ett hål i skrovet på dess styrbordssida. Ett liknande hål som nu upptäckts. Bergmarks hål var större och låg nära fören men annars är ju vittnesmålet intressant med tanke på det vi vet idag. På frågan jag fått det senaste dygnet om jag fortfarande tror att Bergmark är en desinformatör som jag skrev 2012 kommer svaret här: Jag har som jag skrev 2012 intervjuat Bergmark på telefon någon gång 2012. Bergmark påstod som sagt att han några dagar efter förlisningen kallades in tillsammans med minst fyra andra dykare att undersöka och filma vraket. Detta skulle ha gjorts hemligt genom försvarets försorg. Alltså hemliga dykningar som inte förekommer i några dokument än mindre i haveriutredningen. När jag ringde upp Bergmark den gången 2012 svävande han med sina svar, vilket gjorde att jag misstänkte att han aldrig dykt på Estonia, än mindre varit delaktig i en hemlig dykgrupp inom marinen eller underrättelsetjänsten KSI, före detta SSI. Jag ställde en del kontrollfrågor till Bergmark om en hemlig grupp som jag själv känner till och som borde ha varit den som kallats in om dykningarna gjorts i svensk regi. Den gruppen hette då 1994, UV-gruppen eller Undervattensgruppen. Jag känner personligen två medlemmar av denna grupp och känner även till befälhavaren. Personalen i den gruppen är bl a utbildade i USA och utbildade i tungdykning med slang. Jag frågade om Bergmark kunde namnge några av sina dykkamrater men det kunde han inte. Ej heller befälet kände han till eller viken dykbåt de använde. På min fråga om han verkligen själv dykt på Estonia svarade Bergmark: ”På sätt och vis”. Vilket förstås kan tolkas på flera sätt. Ett är att han hört talas om dykningarna eller troligare hört talas om hålet på Estonias styrbordsida som då 1994 låg under bottensedimentet och osynligt. Exempelvis har haveriutredningen, vad jag vet filmat bottenlinjen och även Jutta Rabes grupp filmade styrbordssidan vars film legat ute på Youtube. Inget hål syntes då. En teori är att det ”nya” hålet visat sig efter att vraket av Estonia vridit sig mer åt ”upp och ned”. Se bilden.
Det jag kan tycka är intressant när jag ser bilden igen idag är att det ligger sand ungefär vid platsen där det nya hålet upptäckts. Vem har lagt dit det och när? Hjälp mig om du vet. Misstanken uppstår, om det är riktigt, att någon velat dölja den nedre delen av skadan som avslöjades i dplay-dokumentären.
Det finns fler svagheter i Bergmarks berättelse. I intervjun säger han att han jobbat i Estland på ett byggföretag 1991-92 och bodde då i Tallinn. Han ska då privat, ”av nyfikenhet” ha varit på Paldiski-basen och sett hur man avvecklade denna, alltså 1991-92. Paldiski-basen avvecklades först sommaren 1994 då man bland annat plockade ned den hemliga ubåtssimulatorn för de ryska kärnreaktordrivna Deltaubåtarna. Jag skrev om det i min bok Natoagenten. Innan dess, alltså åren 1991-93 var Paldiski stängt för utlänningar och även ester. Hur släpptes då Bergmark in där som han påstår? Han säger även att han under den här tiden flera gånger åkte med M/S Estonia. Han säger: Det var som vilken färja som helst förutom att det var kommunikationsproblem då besättningen talade dålig engelska. Till saken hör att M/S Estonia inte fanns 1991-92. Då gick hon för Wasa-Line mellan Umeå och finska Wasa och hette M/S Wasa King. Hon köptes in av Estline först 1993 och döptes då om till M/S Estonia. Jag har som ni förstår kollat upp Håkan Bergmark och fann också att han haft ett företag, Doris & Rut AB som försattes i konkurs 2018. Han satt själv ensam i styrelsen och som styrelsesuppleant hade han ryssen/littauern Remigijus Bliudzius som idag bor i Litauen. Bergmark fälldes i domstol 2016 för två fall av bokföringsbrott i Solna tingsrätt och dömdes till böter.
Till sist, dykningarna på Estonia som Bergmark beskriver ungefär på följande sätt: Jag var i andra dykpar och vi gick ned till Estonias för. Vi fann ett stort hål ca 15-20 meter från fören på styrbords sida med utfläkta kanter som om det sprängts inifrån. Det gick utan problem att ta sig in där till bildäcket. En av dykarna filmade med en stor kamera. Vi hade två tuber på ryggen och en eller två tuber på magen. Det är det här sista som avslöjar Bergmark oavsett om han är utbildad militärdykare eller ej. Det han beskriver är inte militärdykning och absolut inte den dykning som marinens röjdykare ägnar sig åt. Marinens röjdykare hade vid den här tiden så kallade rebreathers som hade ett maxdjup på 57 meter. Estonias för ligger på 85 meters djup enligt haverirapporten. Det Bergmark beskriver är så kallad teknisk dykning som jag själv höll på med under många år och framförallt så var jag en av de första i landet som började med den här typen av dykning som då klassades som sportdykning. Jag och några kompisar utbildade oss i Florida, USA på trimix-dykning som behövs på 85 meters djup. En gasblandning som består av helium och luft. Kan då Bergmark ha varit en av dessa få trimixdykare 1994? Som jag sa så var jag en av de första som utbildades på Trimix-dykning i Sverige. Om jag inte minns fel som var jag nummer två efter Johan Candert. Vi bildade en dykklubb och kallade oss Baltic Sea Tech Divers tillsammans med bröderna Lundgren från Västervik och några till. Vi var ca tio medlemmar varav alla från början inte hade trimix-utbildning vilket är den högsta certifieringen och som ger de djupaste dyken med helium i andningsgasen. På den tiden tror jag det svenska dykrekordet låg på just 85 meters djup. 85 meter i tuffa förhållanden mitt ute på havet var således ett extremt avancerat dyk på den tiden. Dessutom påstår Bergmark att de var minst två dykpar varav en hade en filmkamera med kabel från ytan. Min dykkompis Johan Candert som var certifierad trimixutbildare och jag blev en dag inbjudna till den svenska marinen för att undervisa dem i hur teknisk dykning går till. Anledningen var att de militära dykarna på den tiden inte kunde gå djupare än 57 meter som jag nämnde tidigare. Tungdykningen på marinens dykfartyg Belos var sedan flera år nedlagd på grund av att Belos dykklocka inte var godkänd. Därför kallade marinen in oss ”fritidsdykare” för att höra sig för om en informell utbildning som de kunde använda sig av i nödfall, som de sa. Som Estonia, tänker du då. Visst, det är bara ett problem. Vi blev inbjudna till marinen 1997. Det var efter våra i media omtalade dykningar på Champagnevraket Jönköping utanför Åbo, där vi dök och bärgade champagneflaskor på 64 meters djup med hjälp av trimixdykning. Dykningar som då ansågs som relativt extrema. Det var alltså 1997. 1994 hade vi precis börjat med teknisk dykning som då hette Deep Air. D v s man dök djupt på
vanlig luft ner till max 60 meter med en rejäl kvävgasberusning. Vi började med trimixdykning först 1996 och då som de första i landet. Inom militären visste man inte ens om oss och våra metoder vid den tidpunkten än mindre hur man blandade och fyllde trimixgas i vanliga dykflaskor. Två år innan oss, långt ute på Östersjön dök alltså Håkan Bergmark och hans minst tre vänner teknisk dykning med helium på Estonia och filmade dessutom. Tror att det räcker för att ge dig ett svar på vad jag tror om Håkan Bergmarks hemliga dykningar på Estonia. Slutligen är det nyupptäckta hålet på Estonia inte det som Bergmark påstår sig ha sett. Hans hål låg betydligt närmare fören och ett hål som jag själv skrev om i Natoagenten. Titta på bilden nedan som tagits när Bergmark intervjuades av Jutta Rabe 1999. Han pekar då ut var han ska ha sett hålet och han ritar även en skiss med hålet nära fören. Det nyupptäckta hålet ligger som bekant strax för om mitten på fartygets styrbordssida vid texten ESTLINE. Intressant är ändå att utseendet på hålet Bergmark ritar har vissa likheter med det nu upptäckta.
Som slutkläm tänkte jag spekulera lite i varför Bergmark ändå hade ganska rätt i sin historia om att det fanns ett hål på Estonias styrbordssida. Som jag skrev tidigare så hade han ”på sätt och vis” dykt på Estonia. Jag tror/gissar att Bergmark fått uppgifterna från någon, kanske en ryss om att det borde finnas ett hål på fartygets styrbordssida. Kanske efter en kollision. Och att han därför konstruerat den här historien. Han vill förmodligen inte uppge sin källa. Han berättade det här första gången, enligt egen uppgift, redan i samband med Jutta Rabes dykningar 2000-2001 och menade att det fanns ett hål i Estonia. Ett hål som nu upptäckts.
MVH, Anders Jallai
Intervju med Bergmark på Estoniaferrydisaster: https://www.estoniaferrydisaster.net/pdf/enclosure34.pdf
M/S Estonias haverirapport på svenska: https://www.havkom.se/assets/default/Estonia_JAICrapport_Sv.pdf
Estoniadokumentären på dplay: https://www.dplay.se/program/estonia-fyndet-som-andrar-allt
2013 ansökte jag och riksdagens Estoniagrupp om att få dyktillstånd på Estonia för att undersöka och dokumentera vraket. Se artikel i Ny Teknik: https://www.nyteknik.se/nyheter/sa-ska-han-losa-gatan-om-estonia-6397770