Anders Jallai

Källa Erik – Anton Modin 9

 

 

Med nya boken Källa Erik känns det som om jag kommit nära mitt mål i jakten på sanningen. Möjligen har jag funnit den felande länken. Det är den nionde i serien om den militära SSI-operatören Anton Modin. Vad Källa Erik specifikt handlar om tänker jag inte berätta. Tror att upplevelsen av boken blir starkast utan presentation. Baksidestexten lyder i alla fall som följer:

 

Stockholm, januari 1986.
Sveriges statsminister Olof Palme kallar upp chefen för den hemliga underrättelsetjänsten SSI till regeringskansliet i Rosenbad för ett enskilt samtal. Han är orolig för sin säkerhet. På sistone har han känt sig alltmer pressad av folk runt omkring honom. Det känns som att han har tappat kontrollen över UD. Kabinettssekreteraren och utrikesministern är alltför Moskvaorienterade, och Säpo litar han inte på. Det är som om han inte styr landet längre. Han blir påhoppad från vänster av journalister som Jan Guillou och Robert Aschberg. Från höger attackeras han av moderatpolitiker och Svenska Arbetsgivareföreningen. Allt han gör verkar bli fel. Men varför? Är han utsatt för en påverkanskampanj? Och i så fall, från vilket håll?
Chefen för SSI rekommenderar statsministern att använda sig av livvakter från militära SSI vid sidan av Säpos livvaktsstyrka. Den som blir utvald till det unika uppdraget är den unge men redan erfarne operatören Anton Modin. Hans uppgift är att i största hemlighet skydda statsministern mot hot inifrån landet och att försöka ta reda på vem eller vilka som ligger bakom hoten.

 

Jag har jobbat med och forskat i kalla kriget-händelser sedan 1998. I tjugo år. När jag började, hösten 1998, efter en rad lyckade fartygs- och ubåtsfynd på Östersjöns botten började jag ung och naiv med gott självförtroende söka efter vår förlorade DC-3:a. Ett försvunnet svenskt signalspaningsflygplan som kunde ligga i stort sett var som helst på botten i Mellersta Östersjön. Jag menade att det visst gick att finna flygplanet. En del kallade det hybris. Med facit i hand, jag är 58 år idag, så hade jag nog en släng av hybris. Men utan hybris skapas inga mästerverk. Tänk på Christopher Columbus. 1492, för ”bara” drygt 500 år sedan gav han sig iväg mot vad de flesta trodde en säker död. Han och hans besättning skulle segla ut över kanten på jorden. En enig expertis, bestående av vetenskapsmän och forskare levde i förvissningen, till sanning gränsande uppfattningen, att jorden var platt som en pannkaka. Idag tror samma expertis att koldioxidhalten kommer att få jorden att gå under. Eller att genusvetenskap är en vetenskap. På 1960-talet trodde läkarvetenskapen att det gick att bota homosexualitet med elchocker. Ända fram till 1958 hade vi ett rasbiologiskt institut i Sverige och 1960 skrev läkare gladeligt och rikligt ut sömnmedlet Neurosedyn till havande mödrar http://www.thalidomide.org/web/neurosedyn/. Vad tror ni inte vetenskapen missar idag? Jag tänker på exempelvis vaccineringen mot svininfluensan 2010, om ni kommer ihåg? https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-kommer-beslutet-om-ersattning-till-narkolepsidrabbade

Människan är långt ifrån ofelbar. Det är en kunskap som vi kan vara säkra på. Med det sagt, menar jag att en del av det jag tidigare skrivit, både på hemsidan och i mina böcker inte är till sanningen överensstämmande. Inte heller var min första teori, om var den försvunna svenska DC-3:an låg, riktig. Inte heller den andra teorin. Men när jag gick tillbaka efter fem års arbete och började om från början och tittade på vad man egentligen visste och trodde omedelbart efter flygplanets försvinnande den 13 juni 1952, då började saker klarna. Det är lätt, för att inte säga mycket lätt att fakta irrar iväg i oanade riktningar ju längre tid som går. Teorierna har en tendens att förstärkas och komma längre och längre ifrån den ursprungliga sanningen. Lyssna exempelvis på vittnesmål i rättegångar. De blir ofta mer och mer detaljerade ju längre tid det går, eller ju oftare man frågar. Och inget är ju sant, bara för att man säger det många gånger.

 

”Jag har fotografiskt minne …” (Lisbet Palme under tingsrättsförhandlingarna mot Christer Pettersson 1989)

 

Svenska syndabockar av Markus Andersson 2005

 

Min nya bok Källa Erik innehåller information som du förmodligen aldrig har hört talas om. Inte heller jag hade det för några år sedan. Läs med öppet sinne och ge det lite tid att sjunka in. Vissa saker tar lägre tid att förstå och jag är övertygad om att du kommer att hålla med mig förr eller senare. För er som lyssnar: läs gärna också e-boken eller pappersboken. De innehåller tidningsartiklar som inte återges i ljudboken. Kommentera gärna när du läst igenom Källa Erik och återhämtat dig …

 

Anders Jallai, Lidingö i december 2018

 

https://www.adlibris.com/se/e-bok/kalla-erik-9789188307163

https://www.adlibris.com/se/ljudbok/kalla-erik-9789188307187

https://www.bokus.com/bok/9789177738589/kalla-erik/

 

Spionerna på Säpo – Anton Modin 8

SPIONERNA PÅ SÄPO – ANTON MODIN 8

Spionerna på Säpo heter nya boken som återigen utspelar sig i 1980-talets Sverige. Jag har fastnat i det årtiondet, känner jag, förmodligen på grund av att 1980-talet beskriver kalla kriget på ett mycket bra sätt. Och mycket av det som hände då har bevisligen haft återverkningar på det som händer runt oss idag i Sverige – det som vi inte riktigt förstår. Alla oheliga allianser, desinformations-attacker, spionnätverk, illegalister med dunkla motiv, brottssyndikat, nepotism inom media och myndigheter, och framförallt det styrande nätverket i Sverige som jag ibland kallar Deep State, den dolda staten. Därför måste än idag vissa saker som riskerar att avslöja denna maktordning hemligstämplas även om det hände för länge sedan. Saker som vi egentligen har rätt att få reda på men inte får på grund av luddig lagstiftning. Exempelvis så är delar av dokumentationen om DC-3:an som som sköts ned av Sovjet 1952 fortfarande hemligstämplade – 66 år gamla papper!

I min nya bok Spionerna på Säpo tar jag ytterligare ett steg på vägen mot klarhet. Du ska nämligen få träffa spionen Stig Bergling och få möjligheter att tömma honom på information. Information som du kommer vara den första att få ta del av. Och varför just du och jag är de första som får det, kommer du förstå när du läst boken. Bergling var nämligen inte ensam i sitt arbete för den sovjetiska underrättelsetjänsten. Han hade medhjälpare i Säpo. Något som vissa i landet gjorde allt för att skydda.

Innan jag går in på händelserna i nya boken ska jag ge dig lite bakgrund. Bergling anställdes på Säpo 1969 och placerades snart i Ryssroteln. I mars 1976 fick han jobbet som chef för den mycket hemliga spanings-expeditionen som tillhörde Ryssroteln. Spanings-expeditionen där all spaning och kontraspionage på utländska underrättelseoperatörer beordrades, organiserades och sammanställdes. Berglings närmaste chefer vid den tiden var Tore Forsberg och Olof Frånstedt. Administrativ chef för hela Säpo var vid den tiden Hans Holmér.

 

Stig Bergling vid ett av mina besök hos honom på Ersta sjukhus

1979 greps Stig Bergling av den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet på Tel Avivs flygplats, helt utan Säpos inblandning. Efter att bevis framförts mot honom i form av en hemlig inspelning mellan Bergling och hans kontaktman i GRU erkände han sitt spioneri för GRU. Israelerna tömde honom på information och skickade honom sedan till Sverige där han ställdes inför rätta. Min uppfattning är att utan israelernas hjälp hade Bergling aldrig lagförts i Sverige. Den som hade stor del i den här operationen mot Bergling var förre Säpochefen Olof Frånstedt och han har berättat för mig hur det gick till. Det var nämligen en av hans gamla kontakter i Israel som informellt kontaktade honom. Frånstedt hade då slutat på Säpo och jobbade som länspolischef i Göteborg. Man kan undra hur det kom sig att det var israelerna som grep Bergling och inte Säpo själva, och varför de tog kontakt med Frånstedt och inte direkt med Säpoledningen? Det logiska hade ju varit att Säpo gripit honom i Sverige. Det fanns nämligen mängder med misstankar mot honom sedan tidigare och till och med bevis i form av minst ett vittne. Jag tror du kommer få svaret i Spionerna på Säpo.

I två klipp från en SVT-dokumentär av Kristofer Hansson och Fredrik Johnsson kommer Bergling in på dessa händelser. I första klippet, hur han fick jobbet på Spaningsexpeditionen.

IMG_5845 

i andra klippet om misstankarna mot honom och GRU:s kontakter i Säpo.

IMG_5853

 

I ett Expressen-reportage om Bergling från 2009 berättade Bergling att han skrivit en lista på vilka som kan ha varit hans beskyddare på Säpo. Alltså svenskar som jobbade åt den sovjetiska underrättelsetjänsten. På listan som han skrivit fanns bl a namnen: Hans Holmér, Tore Forsberg och P-G Näss. Expressen skriver:

 

Det ligger en handskriven lista med namn på Stig Berglings skrivbord. Handstilen är lätt darrig, men helt läslig. Stig Bergling säger att han skrev listan i natt. Han kunde inte sova. Tankarna rusade runt i hans huvud. På kvällen hade han sett en förhandskopia av den tv-dokumentär om honom som sänds i kväll i SVT (se klippen ovan).
Han kunde inte sluta tänka på den fråga som ställdes i slutet av programmet: Hur han kunde tilllåtas fortsätta sitt spioneri så länge, trots alla varningssignaler? Och hur han – en notorisk drinkare och kvinnokarl – gång på gång kunde placeras på det ena toppjobbet känsligare än det andra, högt ovanför hans utbildning och kompetens?

– Det är klart att jag fick hjälp av någon i bakgrunden. En skyddsängel. Den verkliga storspionen. Och jag tror jag vet vem det var, säger Stig Bergling och stryker under med pennan i sin lista.Där finns ett 15-tal namn. En kort lista på dem som var inblandade i beslutet att slänga in honom i psykvården efter domen och en tid på Hall-anstalten. Det är namn på män som han hatar. Och så, under den, en lite längre lista med namn på tidigare kolleger inom säkerhetspolisen: Bland namnen finns PG Näss, Hans Holmér. Och så Tore Forsberg, den legendariske spionjägaren som ledde jakten på storspionen Bergling hemma i Sverige och som gick bort i augusti i fjol.

– Det är klart att jag hade beskydd av någon. Hur skulle jag annars ha fått jobb som expeditionschef på Ryssroteln? Jag trodde de skämtade när jag fick frågan, säger Stig Bergling.

Den gamle storspionen beskriver den grandiosa hämnd, den stora upprättelse, han ska få när den fantastiska sanningen snart kommer fram.

– Jag vet att den jag letar efter finns här bland de här namnen.

https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/stig-bergling-jag-ska-se-till-att-den-riktiga-storspionen-avslojas/

 

Jag gjorde mina intervjuer med Bergling 2013-14 och fick då reda på vem det var som beskyddade honom på Säpo. Vem av namnen på listan det var. Men han berättade även en hel del annat smått sensationellt som exempelvis en hemlighet på botten vid Utö i Stockholms södra skärgård! Det här är saker som jag velat skriva om tidigare men inte vågat så länge Bergling levde. Anledningen är att jag insåg att han kunde råka illa ut. Nu vilar Bergling i jorden sedan snart tre år och jag är tacksam för att han berättade sanningen till slut. En sanning som tar oss ännu djupare in i lögner, dubbelspel och dimridåer. In i ett Sverige som de flesta av oss inte tror finns – in i Anton Modin-land, om du så vill. I nya boken Spionerna på Säpo rör vi oss ned till källarvåningarna inte bara på Säpo utan även andra delar av svenska myndigheter och inte minst leder det in i det svenska etablissemanget. ”Saker börjar klarna”, som någon privatspanare skrev för många år sedan angående Palmemordet. Jag önskar er mycket nöje med nya boken och glöm inte att kommentera om vad ni tycker och tror själva i ämnet. Det är uppskattat, lovar jag.

 

Med vänlig hälsning, Anders Jallai.

 

Spionerna på Säpo som ebok eller storpocket beställer du via Bokus eller Adlibris. Eboken finns även på iBooks som vanligt.

Länk till Spionerna på Säpo:

Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/spionerna-pa-sapo-9789188307125

Bokus: https://www.bokus.com/bok/9789188307125/spionerna-pa-sapo/

mp3-ljudbok Adlibris: https://www.adlibris.com/se/ljudbok/spionerna-pa-sapo-9789188307156

mp3-ljudbok Dito: https://dito.se/ljudbok/9789188307156/spionerna-på-säpo

SVT Dokumentären Stig Bergling i fiendens tjänsthttps://www.youtube.com/watch?v=sQK9zQt8ibQ

Cats Falck: Bakgrund till Mördarkommandot del 4. Tips från missbrukare

I fjärde delen av Bakgrund till Mördarkommandot tänkte jag ta upp vittnesmålen från Johnny Rågbjer och Jean Rimbleus. Det fanns två vittnen som skulle ha kunnat bevisa vad som faktiskt hände den 18 november 1984 i Norra Hammarbyhamnen. Två vittnen som polisen inte ens förhörde! Den ena, Jean Rimbleus, fick ringa två gånger för att bli hörd. Den andra gången hon ringde tog en tjänsteman upp hennes vittnesmål via telefon. Hon fick aldrig träffa utredaren Eric Skoglund. Det andra vittnet Johnny Rågbjer (alias för missbrukaren) som påstod att han sett kvinnornas vita bil knuffas över kajkanten av tre män, förhördes inte heller. I båda fallen var polisinspektör Eric Skoglund tämligen ointresserad, precis som jag beskriver i Mördarkommandot.

Om vi börjar med Johnny Rågbjers tips som egentligen kom från en person Rågbjer kände och hade anförtrott sig åt, nämligen Arne Risberg. Det tipset kom enligt Svenska dagbladet in söndagen den 25 november 1984. Läs vad SvD skrev om tipset (postat av Ben-varför på Flashback):

Vid 10-tiden på söndagen (25/11) fick Polisen in ett tips om att en person sett kvinnornas bil gå över kajkanten vid Hammarbyhamnen på söndagskvällen för en vecka sedan. Tidpunkten skulle stämma med den tidpunkt då kvinnorna försvann från restaurang Öhrns hörn på söder i Stockholm. Brandkårens dykare draggade under några timmar då ett annat tips kom in till Polisen. Denna person hävdade att bilen gått över kajkanten vid Skeppsbron nära Logårdstrappan, nedanför Kungliga slottet.

-Vi bedömde den senare uppgiften som mera trovärdig och flyttade därför dykarna till Skeppsbron, säger kriminalinspektör Birgitta Ekelund-Lovén till SvD. Draggningen gav dock inga resultat.

https://www.svd.se/arkiv/1984-11-26/6

Här har alltså det märkliga hänt att så fort polisen börjar dragga på platsen för tipset från Rågbjer, kommer det in ett annat tips som säger att bilen istället knuffats i från kajen på Skeppsbron. Det leder till att dykningarna avbryts i Hammarbyhamnen, på den korrekta platsen, och istället flyttas till Skeppsbron, en helt felaktig plats. Tillfällighet eller konspiration? Vad tror du? Det här var en vecka efter försvinnandet och jag tror själv på konspiration. Det vill säga att någon medvetet ville få bort polisens dykningar från platsen där bilen faktiskt låg. Bevisligen var ju tipset om Skeppsbron falskt. Det vi också vet är att Rågbjers tips via Risberg var sant. Bilen hittades vid det nybyggda området i Norra Hammarbyhamnen ett halvår senare.

I Mördarkommandot vet ni som läst boken att jag lägger en hel del tyngd vid tipset från Johnny Rågbjer som är en pseudonym. Jag är medveten om att han var en missbrukare och jag är medveten om att tipset är i andra hand, men det som inte går att bortse ifrån är att tipset bevisligen var korrekt. Bilen låg precis där Rågjer sagt att han sett tre man knuffa i den. Bilen hittades ett halvår senare på den plats som Rågbjer pekat ut. Sedan hur det gått till i detalj går det bara att spekulera i, men att han sett några personer knuffa bilen över kajkanten styrks av att han var livrädd för att officiellt vittna om det här för Polisen. Han trodde nämligen att han såg ett mord, vilket han förmodligen också gjorde. Det är helt enkelt sannolikhetsteori som ligger bakom min starka tro på Rågbjer. Sannolikheten att han skulle ha hittat på alltsammans och sedan med ren tur prickat in rätt plats för fyndet bland alla kajer och vattendrag i Stockholmsområdet har tokhöga odds (osannolikt). Så höga att det är svårt att räkna på det. Rågbjer måste enligt min bedömning verkligen själv ha iakttagit när bilen gick över kajkanten eller åtminstone hört någon berätta om det. Jag säger 80/20. I båda fallen är det ett tillräckliga bevis för att Cats Falck och Lena Gräns mördades. Att polisinspektör Eric Skoglund på eget bevåg sedan ändrade i Rågbjers vittnesmål gör inte saken bättre. Mer om det kan du läsa om i Mördarkommandot. Skoglund ”förfalskade” protokollet som rörde Rågjers vittnesmål. Skoglund ändrade texten ”tre män knuffade i bilen” till ”bilen utförde en vändningsmanöver”, vilket ju ger helt olika scenarier. Från mord till olycka, så att säga, sannolikt för att styrka sin egen tes om att det var en olycka. Läs mer om det i extramaterialet nedan.

Det andra vittnesmålet som jag tänkte ta upp hittade jag av en slump. Det fanns bara en liten anteckning av ett telefontips bland de cirka tusen dokument som jag har fått från polisutredningen och vem som helst hade kunnat missa det. I tipset stod bland annat följande:

Vittnesmål från Jane Rimbleus

Fredagen den 31 maj 1985 klockan 23.30 ringde Jean Rimbleus till undertecknad (polis) och uppgav att hon i samband med att de två försvunna flickorna Gräns och Falck hittats drog sig till minnes en händelse lördagen den 17 november 1984 ca 07.30 på morgonen.

Den aktuella morgonen skulle Rimbleus hämta sin bil som hon parkerat vid Hammarbyhamnen. Hon observerade då 7–8 manspersoner som stod vid kajkanten och pratade. Rimbleus kommer ihåg att hon reagerade och tyckte att det såg konstigt ut när männen stod där, dels var alla välklädda, d v s hade kostym fast det var ganska kallt och dessutom låg det ingen båt vid kajen. I närheten av männen stod även en stor bil, möjligen svart till färgen. Rimbleus tror att de 7–8 männen kan ha varit utlänningar.

Eftersom Rimbleus bor vid Hammarbyhamnen såg hon när bilen med de två flickorna Gräns och Falck bärgades. Bilen hittades på exakt samma plats där Rimbleus sett de 7-8 manspersonerna den 17 nov 1984.

(Polisutredningen om Cats Falck, PM Södermalmspolisen VD 3, 1985-06-01)

Rimbleus hade alltså sett 7-8 välklädda manspersoner, en tidig lördagsmorgon innan det ens blivit ljust, stå och diskutera något på platsen där bilen senare hittades. När jag ringde upp Rimbleus för några år sedan berättade hon att polisen inte hörde av sig på ett halvår efter att hon ringt in sitt tips. Det var när hon själv såg bilen bärgas på exakt samma plats i maj 1985 som hon själv kontaktade polisen. Det är det samtalet som du ser dokumenterat ovan. Hon la till att hon till sin väninna spontant sagt att hon trodde det var ryssar. De gav det intrycket, deras klädsel och sätt. När ”ryssarna” såg Rimbleus märkte hon att männen tystnade som om de pratat om något hemligt. Det här var alltså klockan 07.30 en lördagsmorgon den 17 november 1984 på parkeringen vid Norra Hammarbyhamnen, dagen innan Cats Falck och Lena Gräns försvinnande. Inte direkt en perfekt plats för ett spontant möte några finklädda vänner emellan. Dessutom började det precis ljusna ute. Männen hade alltså sannolikt kommit dit då det fortfarande var mörkt.

Även det här vittnesmålet vore värdelöst om inte bilen hittats vid just Norra Hammarbyhamnen i höjd med det nybyggda området på Färgargårdstorget. Men eftersom bilen återfanns just här så går det inte att bortse från det här vittnesmålet heller. De två vittnesmålen borde räknas som bevis, som jag ser det. Bevis för att Cats Falck och Lena Gräns inte dog på grund av en freak accident utan genom annans handverkan.

Genom mina fyra inlägg, Bakgrund till Mördarkommandot del 1-4 tycker jag att det är bevisat bortom rimligt tvivel att SVT journalisten Cats Falck och hennes nära vän Lena Gräns mördades i november 1984. Åtminstone är mina bevis betydligt starkare än polisutredare Eric Skoglunds olycksscenario. Till sist: Vilka tror jag utförde det, varför och hur det gick till kan du läsa om i Mördarkommandot.

Med vänlig hälsning, Anders Jallai.

Extramaterial: En av de viktigaste pusselbitarna i hela den havererade polisutredningen var, med facit i hand, vittnesmålet från missbrukaren som jag kallar Johnny Rågbjer i Mördarkommandot. Han hade berättat för sin nära vän Arne Risberg om att han sett tre män knuffa en bil över kajkanten i Norra Hammarbyhamnen. Risberg hade sedan gått med uppgifterna till Expressen och en av de döda kvinnornas pappa, Elov Edman hade via Expressen fått intervjua Risberg. Edman skickade därefter en skrivelse till spaningsledningen angående Risbergs uppgifter. Du kan följa korrespondensen nedan. Edmans uppgifter dokumenterades och lagrades i polisutredningen, men efter fem veckor hände det märkliga att spaningsledaren Eric Skoglund ändrade i uppgifterna. I originaluppteckningen som är från den 14/12 1984 och som bygger på Risbergs uppgifter står det att: ”Tre män rullade en bil över kajkanten vid Norra Hammarbyhamnen”. I Skoglunds skrivelse (Spaningsuppslag) från den 22/1 1985 står det att: ”En vit bil kommit åkande fram till vagnen (där han satt) och kanske något förbi. Bilen hade stannat upp i vändningsmanöver som slutat i att bilen gått över kajkanten och ner i vattnet.”

Eric Skoglund hade förstås kommit undan med det här om bilen aldrig hade återfunnits i Norra Hammarbyhamnen fyra månader senare. Nu kom han inte undan, även om det är i elfte timmen. Det man kan konstatera av de manipulerade rapporterna är i alla falla att uppgifterna från missbrukaren hade kommit Risberg tillhanda kvällen den 19 november 1984, alltså en dag efter Cats Falck och Lena Gräns försvinnande. Dessutom framgår det att bilen gått över kajkanten där det funnits nybyggda hus. Vilket betyder vid kajplatserna 307-309. I Mördarkommandot kan du läsa hur jag resonerar kring varför jag tycker att detta vittnesmål är så viktigt.

14/12 1984: Skrivelse från Lena Gräns far Elov Edman till polisen angående Arne Risbergs uppgifter i Expressen.

14/12 1984: Spaningsledningens rapport om Elov Edmans skrivelse gällande Arne Risbergs uppgifter i Expressen.

22/1 1985: Skoglunds slutrapport om Arne Risbergs uppgifter. Lägg märke till att: ”de tre männen knuffade bilen över kajkanten” nu skrivits om till: ”en backningsmanöver över kajkanten”. Skoglund har alltså fem veckor efter Elov Edmans skrivelse om Arne Risbergs uppgifter kommit att ändrat uppgifterna från att tre män knuffade i bilen till att det var en olycklig backningsmanöver som ledde till att bilen gick över kajkanten.