Hej, och trevlig sommar får jag väl säga. Ledsen att jag inte hört av mig tidigare här på hemsidan. Har som vanligt under våren haft fullt upp med att skriva nästa Anton Modin-bok och avskärmat mig från all social kontakt. Men nu är jag tillbaka och till min glädje kan jag meddela att det sannolikt kommer ytterligare en bok om Anton Modin och spioneriet i Sverige under det kalla kriget. Men först: tack till alla er som läst min senaste bok Mördarkommandot. Som ni säkert känner till så ger jag numera ut mina böcker på eget förlag Pub Lic. Jag gör heller inga framträdanden i media. Ändå är det kul att konstatera att de två senaste böckerna om Anton Modin har fler läsare/lyssnare på Storytel än mastodonterna Guillou och GW Persson. Det vill säga Anton Modin har tagit över i det tysta …
Jag tänkte som vanligt börja med att berätta lite om innehållet och bakgrunden till min senaste bok Mördarkommandot. En fråga jag ofta får är vilka personer det är som beskrivs i böckerna, och som vanligt kan jag inte svara på det av juridiska skäl men en ledtråd är: Läs citaten i början av kapitlen. Där står riktiga namn. Anledningen till att jag inte använder de riktiga namnen konsekvent inne i berättelserna är som jag nämnde tidigare, dels de juridiska aspekterna men även för att jag dramatiserat händelser med personerna i fråga. I några fall rör det sig om kända personer som exempelvis Olof Palme och då har jag valt att använda det riktiga namnet eftersom alla ändå vet vem jag syftar på.
Bakgrund till Mördarkommandot del 1: Var hittades bilen?
I första delen av Bakgrund till Mördarkommandot tänkte jag berätta lite om varför jag tror att Cats Falck mördades. För några år sedan då jag kontaktade Stasi-forskaren Birgitta Almgren berättade hon att före detta Stasi-agenter informellt för henne berättat att Cats Falck mördats av agenter från DDR. Den östtyska staten hade ett mördarkommando som enligt andra forskare hade kopplingar till västtyska terrororganisationen RAF, eller Baader Meinhof-ligan som den ofta kallas i Sverige. DDR:s mördarkommando stod under direkt ledning av den östtyska ledaren Erich Honecker. Stasi-agenter hade som sagt bekräftat detta för Birgitta Almgren men av hänsyn till de inblandade, som i några fall fortfarande levde, ville de inte peka ut inblandade personer.
Jag har själv av en före detta spion i den svenska underrättelsetjänsten SSI (KSI) fått höra att Cats mördades i ett badkar i en lägenhet i Stockholm. Personen sa till och med att filmen Sista kontraktet beskriver mordet på Cats Falck. En journalist i filmen Sista kontraktet mördas/dränks i ett badkar av en utländsk agent. Till och med blodet finns med i badkaret, den omnämnda rosa vätskan. Se filmen Sista kontraktet, kanske den bästa film som spelats in i Sverige med kalla kriget som tema. Den handlar om Palmemordet och är gjord av Börje Hansson och Kjell Sundvall. Mikael Persbrandt och Reine Brynolfsson spelar huvudrollerna och tesen går ut på att utländska agenter mördade Olof Palme medan Säpo såg på.
Sista kontraktet DVD
Sista kontraktet finns att se på Cmore.se https://www.cmore.se/film/3210134-sista-kontraktet
Åter till Cats Falck och Lena Gräns: De två kvinnorna, tror jag, kan ha drogats och sedan i mer eller mindre medvetslöst tillstånd dränkts eller som jag beskriver i boken; tryckts ner under vattnet med våld. Anledningen till att jag mer tror på det senare tillvägagångssättet är att båda kvinnorna enligt obduktionsprotokollet hade skador i ansiktet. Mer exakt på läppar och näsben som borde ha tillkommit innan döden. Det vill säga, de har inte varit helt medvetslösa, alternativt att någon med våld tryckt en näsduk indränkt i exempelvis kloroform över mun och näsa. Ytterligare ett skäl för att tro på det scenariot är att även Cats väninna, Lena Gräns mördats. Det fanns som jag ser det ingen anledning att mörda henne. Men om hon exempelvis följde med Cats hem efter restaurangbesöket så blev ju mördarkommandot tvungna att mörda henne också. I boken väljer jag scenariot att mördarna väntade på Cats inne i hennes lägenhet eller i trapphuset. Ytterligare ett alternativ kan vara att de först drogats med något som gjort dem medvetslösa, och sedan placerats i bilen som knuffats över kajen. På så sätt kan de ha drunknat i bilen, och i medvetslöst tillstånd andats in vatten. Enligt en rättsläkare jag kontaktat kan ett sådant scenario vara möjligt. Det vill säga, det går att dränka medvetslösa personer, antingen i badkar/handfat/tunna eller i havet. Om inte såren funnits i ansiktena på kvinnorna så skulle jag eventuellt ha valt scenariot att någon, med en annan bil/lastbil tryckt deras bil över kajkanten när de var på väg att parkera eller hämta bilen. Det finns några olika alternativ. En sak vet vi däremot säkert: kvinnorna dog samma kväll som de var på restaurangen Öhrns hörn och åt middag den 18 november 1984. Det går nämligen att se på maginnehållet i obduktionsprotokollet.
Polispromemorian ovan angående maginnehållet på kvinnorna och slutomdömet från åklagare och polis. Lägg märke till att promemorian är från 17 juli 1985, en månad efter att olycksbilen skrotats och alla eventuella bevis förstörts! (Så jobbar proffs …) Enligt rättsläkaren som undersökte kvinnorna, Milan Valverius, så gissar han att skadorna i kvinnornas ansikten kan ha uppkommit vid slag mot bilens inredning. Jag har provkört en likadan bil, Renault 12 av årsmodell 1975, och den bilen hade inte rullbälten. Man fick exempelvis koppla loss bältet för att kunna nå och öppna handskfacket. Att på något sätt slå i huvudet i ratt eller instrumentbräda är omöjligt så länge bältet sitter fast och det gjorde det när bilen med kvinnorna hittades i maj 1985. Alltså måste skadorna ha uppkommit innan kvinnorna placerades i bilen. Milan Valverius var förresten samma rättsläkare som obducerade Olof Palme. Det som Valverius eventuellt missade var att analysera vattnet i kvinnornas lungor. Var det verkligen havsvatten, eller kan det möjligen ha varit kranvatten? Gerth Winterhagen som var obduktionsassistent vid obduktionen av Cats Falck och Lena Gräns bekräftar för mig på telefon att kvinnorna omöjligt kan ha slagit i något i bilen. De satt fastspända och kom ingenstans, menar han. Det fanns inga rullbälten på bilen, bekräftar han. Winterhagen tror att skadorna tillkommit innan de satt sig/placerats i bilen. Vilket för dig som fortfarande håller fast vid olycksteorin måste ha betytt att kvinnorna varit i slagsmål på stan eller ramlat och slagit sig efter att de lämnade restaurangen Öhrns hörn, för att sedan satt sig i bilen för att åka hem. Dessutom har ingen sett dem lämna restaurangen med bil. Öhrns hörn ligger bara en kort promenad från Cats lägenhet på Barnängsgatan. De lämnade restaurangen redan vid niotiden sannolikt för att gå hem till Cats för att byta om innan det planerade besöket på Café Opera senare samma kväll. Varför ta bilen när de dessutom druckit vin på restaurangen?
Det finns ytterligare ett tekniskt bevis som talar mot olycksteorin. Det är att bilen återfanns endast en halv meter från kajen på 6-7 meters djup. Hade bilen med hög fart kört över rälsen och hamnat i vattnet, såsom polisen menar, skulle bilen ha legat mycket längre ut från kajen. Kanske så långt som 10-20 meter. En bil flyter en stund efter att ha hamnat i vatten. Nu låg bilen på ett sådant avstånd från kajen som om några lugnt och stilla knuffat eller vält bilen över densamma. Bilens placering, bara en meter från kajkanten, kan också vara en anledning till att den inte synts under polisens sonar-sökningar som gjordes i hamnen veckorna efter kvinnornas försvinnande. Skuggan från kajen kan ha skymt bilen för sonaroperatören. Ett scenario som jag nämnde tidigare är att den vita Renault-bilen kan ha tryckts över kajen och rälsen av en annan bil. En större bil har ställt sig bakom eller framför, och pressat den lilla Renault-bilen över rälsen och ut i vattnet. Man kan även ha använt sig av plankor för att knuffa bilen över rälsen. Det här två scenarierna skulle också överensstämma med bilens läge nära kajen på botten. Till sist: Bilens fall från kajen är inte speciellt högt, ca 2 meter, och farten relativt låg. Bilens samtliga dörrar och fönster var förslutna enligt dykarna, förutom att vänster bakruta i kombidelen var sönder. Fråga: Varför hade inte kvinnorna tagit av sig bilbältet och försökt öppna dörrar och fönster? De satt enligt obduktionsprotokollet fint fastspända utan avvärjningsskador på händerna. En fråga både jag och en rättsläkare som jag konsulterat i fallet är fundersamma över.
Polisens skiss över tänkt olycks-scenario
Hela historien om Cats Falck och Lena Gräns död ger en dålig smak i munnen. Det är kanske här som den svenska staten når sina högsta höjder i fråga om mörkläggning och myndighetsmissbruk. De ledande poliserna i utredningen letade, som jag ser det, aktivt efter en påhittad olycksteori vid Norra Hammarbyhamnen. Mycket tyder på att de till och med flyttade på platsen för bilens läge på botten för att på så sätt styrka olycksteorin. Det fanns en utfart till kajen i närheten av Cats bostad. Den utfarten låg vid kajplats 310. Polisutredningen menade att de kört ner på kajen vid kajplats 310 och där fått sladd på bilen eftersom det är enda stället som kunde ge bilen tillräckligt med fart för att studsa över rälsen. Se artikeln nedan. Kajplats 310 är också den officiella platsen för Cats och Lenas dödförklaring. Men som ni ser på bärgningsbilden nedan låg sannolikt platsen betydligt längre västerut vid en parkering cirka 300 meter närmare Skanstullsbron. Mitt för det som idag heter Anna Lindhs park. Cats Falck och Anna Lindh. Det märkliga sammanträffandet går knappt att dikta upp …
Trolig fyndplats 1985-05-29. Jmf med översta bilden från Expressen så syns samma fartyg på platsen.
I artikeln ovan finns en bild från bärgningen av bilen. På den bilden ser det ut som om Lena Gräns kombi Renault R12 av årsmodell 1975 hittades betydligt närmare Skanstullsbron. Nämligen vid platsen där det fanns parkeringsplatser mitt emot det nybyggda området vid Norra Hammarbyhamnen, vid kajplatserna 307-308. Vid dessa kajplatser gick vägen i en lång raksträcka förbi tillfälliga parkeringsplatser på kajen. Det vill säga: det fanns inget seriöst underlag som pekade på att bilen skulle kunna ha fått en sladd där. Kanske var det därför som utredaren flyttade det tänkta olycksscenariot till kajplats 310? Den person som uppmärksammade mig på det här är Gunnar Löfvenberg. Han har även intervjuat en av dykarna som bekräftar det. Löfvenberg skrev följande till mig:
När dykarna på Berga, under befäl av Staffan Littorin anmälde sig till polisen som frivilliga dykare fick de en restriktion i sitt sökarbete. Det var ett område på ca 100 meter vid kajplats 307!? Orsaken var att polisen uppgav att det legat båtar där vid tiden för försvinnandet. Observera att det kan det ju ha gjort på andra delar av norra Hammarbyhamnen?
Jag har fått uppgifterna direkt från Staffan Littorin, som dock inte kan ange vem hos polisen som gjorde bedömningen. Intressant nog har Staffan berättat hela historien i boken Röjdykarna.
I boken ”Röjdykarna i vått och torrt” står följande om det här:
Dåvarande mindykare från Vaxholms kustartilleriregemente KA 1 hittade ett halvår senare bilen med de två saknade kvinnorna på den plats där polisen GARANTERADE att de inte kunde finnas. (jmf DC-3:an)
På bilden Trolig fyndplats 1985-05-29 som tagits av pressfotografen Kjell Östberg strax efter bärgningen ser det mycket riktigt ut som om platsen för bilfyndet är framför det nybyggda området vid Färgargårdstorget mitt emot Luma-fabriken på andra sidan kanalen. Det skulle kunna bevisa att poliserna som var inblandade i utredningen, Eric Skoglund och hans chef medvetet ljugit för oss. Anledningen kan ha varit att antingen regeringen eller Stasi bett dem göra det. I det minst pinsamma scenariot så kan mörkläggningen ha handlat om att ”Sverige” inte ville visa upp ett agentmord på en svensk journalist. Det skulle skada tron på Folkhemmet och vårt goda rykte som en rättsstat. Här jämför jag med det nyligen avslöjade Kevin-fallet. Där en mörkläggning sannolikt kommit till för att skydda/lugna befolkningen. Ett agerande som var vanligt i Östtyskland och Sovjet men tydligen också i Sverige. Hur som helst är det beklagligt och självklart skamligt för Sverige som rättsstat att en viktig utredning rörande ett mord på en svensk Rapport-journalist förvanskats och mörklagts. Det hela går igen tyvärr; från mystiken kring DC-3:an år 1952 och framåt. Snart kanske vi ska tvätta byken på riktigt, som utrikesminister Sten Andersson sa men inte gjorde i samband med Boforsaffären under 1980-talet.
Vänligen, Anders Jallai.
PS. Håll utkik efter del 2 i serien ”Bakgrund till Mördarkommandot”. Där kommer jag berätta om fler märkligheter och intressanta fakta om journalisten Cats Falcks död.
Utdrag från obduktionsprotokollen för Lena Gräns och Cats Falck. Lägg märke till hur lika skadorna är på de två kvinnorna:
”Den döda kroppen företett dels tecken efter uppehåll i vattnet, dels tecken till ytlig stötskada på näsryggen samt vänstra överläppen. Skadan på näsan var ytlig och kan ha uppkommit genom trubbigt våld, t. ex. stöt vid bilens fall i vattnet. /—/ Inga avvärjningsskador kunde iakttagas. /—/ Dödsorsaken kunde ej entydigt fastställas men intet motsäger antagandet att den har varit drunkning. Intet tyder på att hon avlidit genom annans handaverkan.”
(Milan Valverius i obduktionsprotokollet för Lena Lee Gräns, Statens rättsläkarstation Stockholm) Anm. Det är alla skador som finns på Lena Gräns
”Den döda kroppen företett dels (tecken) efter uppehåll i vattnet, dels ytlig skada i mitten av näsroten. Skadan på näsroten var ytlig och kan ha uppstått genom stöt vid bilens fall i vattnet. Dödsorsaken kunde ej entydigt fastställas men intet motsäger antagandet att den var drunkning. Intet tyder på att hon avlidit genom annans handaverkan.”
(Milan Valverius i obduktionsprotokollet för Catrine Maureen Harriet Falk, Statens rättsläkarstation Stockholm)
Lyssna på första kapitlet av Mördarkommandot. Uppläsare Reine Brynolfsson:
Extramaterial: Svartlistning hotar Asea. Artikel i DN 6 september 1984, 10 veckor innan Cats Falcks död.
Artikel i DN 6 september 1984. (10 veckor innan Cats Falcks död)
