Anders Jallai

Spionen på FRA 2.0 – nya avslöjanden

Spionen på FRA 2.0 på bryggan

I går fredag (27/6 2014) kom Spionen på FRA ut i en ny version. Boken skrevs åren 2008-2009 och var min debutroman. Den kom ursprungligen ut på förlagen Lind & CO och Pocketförlaget. Anledningen till att jag skrev boken var att jag efter fyndet av DC-3:an kom över mycket information som jag insåg hade betydelse för den svenska historieskrivningen. Informationen jag hade, bedömde jag, skulle förändra den svenska samtidshistorien. Bland annat fick jag forska fritt i det svenska Säpoarkivet under ett år; fram till att den som gav mig tillståndet, generaldirektören på Säpo Klas Bergenstrand plötsligt dog i en hjärtattack i januari 2007. Efter hans död stängdes arkivet för mig! Informationen i Säpoarkivets personakter gav mig avgörande ledtrådar till en spionring på FRA med förgreningar in i IB/SSI och den militära underrättelsetjänsten Must. Informationen ledde mig till spioner i Sverige som samarbetat med både Stig Wennerström och Stig Bergling. Självklart satt dessa på stora hemligheter rörande både svenska och ryska förhållanden, men även våra nära relationer med Nato, CIA, MI6 och Mossad. Kort sagt upplevde jag mig få en ny helhetsbild av spioneriet i Sverige. Något som ingen utanför organisationerna före mig lyckats med, och kanske inte ens inom organisationerna eftersom ämnet är komplext och svårt att förstå utan att ha tillgång till förstahandsinformation från båda sidor.

Klas Bergenstrand, GD RPS/SÄK 2004-2007

Spionen på FRA har idag sålt i så stora upplagor att den ligger på topp fem över de mest sålda debutromanerna de senaste fem åren, och den säljer fortfarande bra, fyra år efter att den kom ut i Sverige. Upplagan har flera gånger tryckts till både som pocket och ljudbok. När jag lämnade mitt förlag och blev egenutgivare förra hösten sålde pappersupplagan snabbt slut, och inga nytryck har skett under våren. Men många läsare efterfrågar fortfarande boken vilket gjorde att jag bestämde mig för att ge ut den igen på mitt eget förlag Pub Lic. Men först bestämde jag mig för försöka göra den så bra och aktuell som möjligt, allt för att boken ska fortsätta leva och fortsätta informera även kommande generationer. För det är en viktig bok. Serien om Anton Modin har gett mig en del personliga obehag och en hel del smutskastning av min person. Jag har fått stora delar av det svenska etablissemanget och underrättelsekomplexet emot mig och mina teorier förminskas ännu av andra ”experter” på området, speciellt inom underrättelsetjänsten och FRA. Jag står alltså relativt ensam mot resten av expertisen. Men jag vet att jag har rätt och det ger energi och förr eller senare kommer mina efterforskningar att få det erkännande de är värda. Du som läser böckerna om Anton Modin och min hemsida är mina budbärare. Sverige är korrupt, precis som de flesta andra länder och frågan är: Hur korrupt får Sverige bli innan vi reagerar? Innan vi säger stopp?

Jag tror vi är nära den gränsen idag. Fler och fler märkligheter uppdagas och opinionen växlar från de etablerade partierna till de oetablerade. Jag tror att det är ett resultat av att vi ”vanliga” svenskar har fått nog. Makten och pengarna finns hos en alldeles för liten elit. Historien har visat oss att det finns en gräns för vad medborgare tål av förtryck innan de reagerar och agerar. Jag hoppas och tror att denna reaktion blir fredlig, trots förekomst av vissa aktiviteter på de politiska ytterkanterna. Spionen på FRA och de efterföljande böckerna i serien om den avhoppade underrättelse–operatören Anton Modin är inte menade att vara det som förändrar Sverige rent konkret. De är och var de första böckerna som skrevs i landet i ämnet. De första böckerna som försökte beskriva Sveriges etablissemang utan alltför stor censur. Inga stora förlag kan skriva om det här eftersom de ägs och styrs av etablissemanget. Så är det i de flesta andra länder men kanske extra mycket i just Sverige. Vi har egentligen bara ett stort etablissemang som består av två falanger. Socialdemokratin med bl a KF, Norstedts, etc och Bonnier-sfären med alla sina förlag, TV– och tidningsredaktioner. Det är det här trånga utrymmet som politiker som vill lyckas, måste förhålla sig till. Därför är det inte därifrån sanningen kommer. Du som läsare och medborgare måste söka djupare och längre ut i periferin än du först trodde. Du måste våga tänka tankar som etablissemanget inte vill att du ska tänka; så har det varit i alla tider och till din hjälp har du något som tidigare generationer inte haft: INTERNET.

Ryska elittrupper

Du som läste originalupplagan av Spionen på FRA vet att den bygger på en tes att Ryssland i största hemlighet håller på att ta kontrollen över Europa. Precis som man försökte under det kalla kriget med sina spioner inom KGB, GRU men även Stasi och andra Warszawapakt-länders underrättelsetjänster. Idag vet vi att det är så. Bokens tes slog in, eller rättare sagt: var sann från början. Ryssland har gått på offensiven igen, förmodligen för att de känner sig inträngda av den västliga alliansen, och vem vet hur det slutar. Tanken med Spionen på FRA var egentligen inte att bara beskriva Ryssland och dess metoder att infiltrera västs underrättelse- och säkerhetstjänster utan även hur väst använder sina resurser för att försöka förhindra denna infiltration. Under kalla kriget skapades nätverk av hemliga arméer i Europa, bland annat s k Stay Behind-organisationer men även nätverk av frivilliga agenter som inte var fast anställda utan jobbade på sin fritid mot ett mindre arvode för att skydda rikets säkerhet. Jag beskriver det i förra inlägget ”IB – Ett svenskt Stasi”. Sanningen är att Sverige bara är en liten spelpjäs i det här oftast osynliga kriget. Det pågår än idag och kommer att pågå i morgon. Läs min serie om Anton Modin, så får du veta hur det går till här, och just nu. För att förstå samtiden måste vi förstå historien, brukar sägas. Vi har inte förstått vår svenska historia på rätt sätt, anser jag. Det behövs ett omtag.

Klipp ur intervju som jag gjorde med förre Säpo-chef P-G Vinge om Mr X. Mer om det kommer i nästa inlägg.

Nu till detalj–innehållet i Spionen på FRA 2.0. Idag har jag definitivt mer kunskap i ämnet än vad jag hade då jag först skrev den 2008-2009. Flera saker som i den första versionen var en aning diffusa har blivit tydligare. Dessutom är den till stora delar omskriven rent redaktionellt. Förhoppningsvis till det bättre. Till min hjälp tog jag en amerikansk redaktör från LA och tillsammans fick vi fram denna remix av Spionen på FRA. Vi har komprimerat manuset, lagt till bilder och avhemligat en del namn. Dessutom finns det mer material om den andra spionen på FRA, Nils Nilson och hans plastpappa Olof Kemper på Valhallavägen i Stockholm. Det vill säga; vi börjar nysta upp en hel spionring på FRA. Spionen på FRA kan i själva verket vara minst tre stycken har det visat sig. Jag rekommenderar därför även er som läste originalet att ta en titt på Spionen på FRA 2.0.

MVH, Anders Jallai.

KÖP Spionen på FRA 2.0 via länkarna nedan eller via iBOOKS. Finns som Ebok och storpocket/häftad.

Häftad storpocket BOKUS. 187 kr:  http://www.bokus.com/bok/9789198131536/spionen-pa-fra-20/

Häftad storpocket ADLIBRIS. 199 kr:  http://www.adlibris.com/se/bok/spionen-pa-fra-20-9789198131536

Ebok ADLIBRIS 79:-:  http://www.adlibris.com/se/e-bok/spionen-pa-fra-20-9789198131543

Köp den på iBooks:

FÖR BOKHANDELN: Spionen på FRA 2.0 finns att beställa som häftad/POD på Bokrondellen  ISBN: 978-91-981315–3-6.

FÖR FÖRETAG OCH BIBLIOTEK, beställ via ADLIBRIS FÖRETAG: http://www.adlibris.com/se/organisationer/

IB – ett svenskt Stasi

Dokument om IB-03 organisation och budget från 1963.

IB-03 eller Fst/B (Förssvarstaben avdelning B) som det formellt hette var ett svenskt Stasi, en politisk underrättelsetjänst likt diktaturer har. Det är vad jag alltid misstänkt, trots dementier från många håll. Inte minst från socialdemokratin. Skillnaden idag i juni 2014 är att jag kan bevisa att det var så – IB var ett svenskt Stasi. Så här började det:

Det damp ner ett brev i postlådan med en bunt dokument häromdagen från en mycket trovärdig källa. Jag la inte någon särskild vikt vid det till en början eftersom jag ofta får brev med tips och uppslag om olika märkliga, mestadels hemliga företeelser i landet. Dagen efter vid frukost öppnade jag dock brevet och fann kanske det intressantaste kalla–kriget dokument som jag hittills kommit över. Det var en promemoria (PM) från 1963 som handlade om hur IB-03 eller Fst/B skulle organiseras. Alltså, hur det som ibland kallas för Krigs IB skulle organiseras. För att åskådliggöra det bättre för dig som kanske inte är så insatt i ämnet så är det att jämföra med om du idag skulle komma över ett dokument som visade hela det hemliga KSI:s organisation,uppdrag och budget. Spännande, eller hur? Bara att publicera tänkte jag först. Nu får alla tvivlare, dementörer och andra diverse historiker och journalister som försökt förminska IB-03:s uppdrag och art, käften fylld med cement …

Det är bara ett problem. Dokumenten är KH, kvalhemliga. Det står ”Av synnerlig betydelse för rikets säkerhet” på stämpeln omgivet av en dubbel röd ram. Det mest hemliga vi har i landet och med en hemligstämpel som gäller i 70 år med möjlighet till förlängning. Ska jag våga publicera? Risken är att jag blir åtalad för befattande med hemlig handling. Men i och med att jag öppnar brevet så befattar jag mig ju ovetandes med hemlig handling. Skadan är redan skedd av den som skickade mig promemorian.

Jag frågar om råd av en expert på området som inte vill att jag publicerar hans namn. Bara att han vet om dokumenten gör honom i viss mån medskyldig, får jag höra. Lagen säger ”befattande med hemlig handling” och alltså inte ”besittning av hemlig handling”. Min expert skummar lite på förstasidan och bläddrar lite försiktigt i dokumenten och säger sedan:

Om du lägger ut det här på din hemsida så är det: som att lägga en rävsax för dig själv.

Vad göra? Här har jag det första dokumentet i svensk historia som visar och bevisar IB-03:s hela omfattning och organisation. Det som diskuterats, dementerats och förminskats i åratal både av politiker och ibland av historiker. Jag har svaret i mina händer. Så här var det! Dokumentet är viktigt för svensk historieskrivning och du har rätt att få veta. Jag kommer att tänka på professor Birgitta Almgren som skrev boken ”Inte bara spioner”. Hon blev anmäld för att ha brutit mot tystnadsplikten när hon fick se Stasiarkivet på Säpo och senare skrev sin bok om det. Justitiekanslern la senare ner åtalet. Olof Frånstedt blev också anmäld av Säpo för sin bok ”Spionjägaren Del 1. Jag konstaterar att det alltså innebär vissa risker att i Sverige, år 2014, publicera dokument från 1960-talet, som rör underrättelsetjänsten och Säpo. De dokumenten som jag fått i posten är betydligt känsligare än de som Almgren och Frånstedt anmäldes för. Jag har dokument som rör den hemligaste underrättelsetjänstens grundande och organisation i demokratin Sverige. Dokument som sägs ha varit destruerade för många år sedan. De finns kvar! Någon har tyckt att de bör bevaras för framtiden och tur är väl det för jag har bestämt mig att berätta för dig om vad som står i dokumenten. Däremot kommer jag inte att publicera dem i sin helhet trots att det gått mer än femtio år. Den risken tar jag inte. Jag är författare, jag skriver fiktion och har det bra. Men lite frestande är det …

IB-03 agenter och deras organisation. Totalt 807 agenter från starten 1963.

Promemorian kommer, tror jag, från mikrofilm som gjordes av IB:s hela arkiv. Ett arkiv som idag är till stora delar bränt. Om vi börjar från början så står det på första sidan: ”PM rörande Fst/B organisation och anslagsbehov.” Det vill säga det som benämns IB-03 eller Krigs IB. Av dokumentet från 3 april 1963 framgår det att en organisation av agenter ska byggas upp i Sverige som ska ha till uppgift att övervaka svenska medborgare, ett så kallat inrikesspionage. Svensk militär underrättelsetjänst skulle alltså börja spana på sina egna medborgare, främst kommunister. Det man var ute efter var säkerhetsrisker på exempelvis arbetsplatser, myndigheter och anställda vid ”mål för sabotage” som det står i dokumentet. Antal objekt och mål för sabotage som skulle övervakas var minst 10 000 enligt dokumentet. Intressant att nämnas i sammanhanget är att avdelning B (IB) vid den här tiden hade anställda som Birger Elmér, Ingvar Paues, Karl-Erik Pettersson och Bertil Wenblad mfl. Dessutom några värnpliktiga som var socialdemokraterna Anders Thunborg (blivande försvarsminister), Ingmar Engman (kansliråd Försvarsdepartementet), Rolf Landén och Sture Ericsson (utrikesutskottet). Försvarsstabens avdelning B med chefen Birger Elmér, sorterade under Fst/Sektion 2 med dess chef vid tidpunkten, Bo Westin. Ett faktum som bevisar att de ansvariga förstod vidden av vad de skapade är att IB ansågs för känsligt för att finnas kvar i Försvarstaben. Istället flyttades verksamheten ut till en villa i Lidingö på Astreavägen 9 och bolaget Collector AB blev täckmanteln. Nu kommer jag till det kanske mest spännande i den här historien. Nämligen att den kände socialdemokraten Sten Andersson, bl a utrikesminister i Palmes regering, sagt till Säkerhetskommissons-utredningen SÄKO att Olof Palme var med och bildade IB och Collector. Även T-kontorets Bo Anstrin menar att företaget Collector bildades av Birger Elmér och Olof Palme tillsammans. Sten Andersson menar också att statsminister Tage Erlander måste ha varit informerad då Palme vid IB:s bildande var Erlanders sekreterare. Intressant, eller hur? En svensk politisk underrättelsetjänst, som sagt var …

Varför är det här viktigt kanske du frågar dig när du kommit hit? Jo, säger jag. Det är viktigt för det visar den hemligaste svenska militära underrättelsetjänstens vagga, SSI och KSI:s föregångare. Det handlar om det jag försöker beskriva i mina böcker om Anton Modin. Det har att göra med amerikanska Watergateaffären, IB-affären, Sjukhusaffären och har kanske även att göra med ubåtskränkningarna och Palmemordet om du frågar mig. Det som organiserades, åtminstone i Sverige under 1960– och 70–talen finns med all säkerhet även idag men kanske inte i samma omfattning då mycket av den ”mänskliga” spaningen ersatts av teknik på FRA och NSA. IB-03 spionerade och övervakade våra egna invånare och allt skedde under radarn. Det är problemet som jag ser det. Det fanns och finns ingen seriös kontrollfunktion för den här verksamheten och då riskerar det att spåra ur, vilket sannolikt också skedde i slutet av kalla kriget både här i Sverige och i andra länder. Kan det vara så att Birger Elmér och Olof Palme tillsammans skapade ett monster som sedan började äta Sverige …

Jag tänker avsluta med att berätta om vad som skrivits om IB tidigare och sedan avslöja storleken på den här hemliga IB armén av agenter som kan liknas vid Stasi i både i styrka och relativ storlek. Den socialdemokratiska forskaren Lars Olof Lampers gjorde i början av 2000–talet en ensamutredning (?) om IB med namnet ”Det grå brödraskapet”. En habil och omfattande utredning som presenterades som en statlig utredning med namnet SOU 2002:92. Utredningen som från början bestod av flera medlemmar, reducerades efter hand till att bara bestå av Lampers. De andra hoppade enligt uppgift av under utredningens gång. Varför är kanske inte så svårt att förstå då Lampers är en känd socialdemokratisk politruk. Lampers har förmodligen fått se det här dokumentet som jag skriver om. Däremot utan att reagera i någon större omfattning, som jag läser ut av hans utredning. Kanske mörklägger han det? Han beskriver promemorian som: En redogörelse över IB-organisationens personal– och utbildningsbehov i krig som fred, samt de närmaste fem årens utbildningstakt. Han avslutar med att säga:’

Förslaget, som i övrigt innehåller utkast till en förhållandevis stor organisation, kom så vitt är känt inte att omsättas i praktiken i någon större omfattning. (SOU 2002:92 sid177-178)

     

Lägg märke till den professionellt luddiga texten: ”så vitt är känt inte att omsättas i praktiken i någon större omfattning”. Jag har sett liknande texter otaliga gånger då känsligt material utreds i Sverige. Vad säger Lampers ordalydelse egentligen, inte omsättas i praktiken – åtminstone inte i någon större omfattning! Det kan i praktiken betyda vad som helst. Det vi vet idag är att IB-03 eller Krigs IB existerade. Det avslöjades 1988 av Aftonbladet i en serie artiklar men innan dess av Curt Falkenstam, informationsdirektör vid Rikspolisstyrelsen i en artikel i SvD 11 juni 1988. Han skriver bl a att i den ökända Sjukhusaffären, som jag tidigare skrivit om, (https://www.jallai.se/2011/05/sjukhusaffaren-–-starring-ebbe-carlsson-hans-holmer-och-carlos-schakalen/) var det varken Säpo eller IB som agerade. Ni vet affären där Ebbe Carlsson och Hans Holmér åkte ned till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och klippte av några sladdar för att lugna fackföreningen och svenska folket. Enligt Falkenstam var det en hemlig organisation som heter Krigs IB som låg bakom arbetsplats–spionaget på Sahlgrenska sjukhuset. Ebbe Carlsson och Hans Holmér tillhörde alltså bevisligen Fst/B i och med att ”Sjukhusspionen” på Sahlgrenska avslöjades. En organisation som vi nu vet användes även i fredstid som ett slags inrikesspionage. Ebbe Carlsson och Hans Holmérs uppdrag var att för IB:s räkning se till att den här organisationen med 807 hemliga agenter inte avslöjades för det svenska folket. Och det lyckades de med genom sin riggade utredning som istället gav Säpo skulden för spionaget på sjukhuspersonalen i Sahlgrenska. Dessa två till socialdemokratin kopplade IB-agenters nästa uppdrag blev som bekant att dölja spåren efter Palmemordet.

Enligt förre operativa Säpochef Olof Frånstedt som på sin tid gjorde säkerhetskontroller på IB:s personal, fanns det hemliga spaningsgrupper i slutet av 1970-talet. Det var ”många grupper över hela landet”. Bland annat känner vi till Barbro– och Lennart–grupperna som jag skrev om i förra inlägget. Låt oss se efter i mitt hemliga dokument igen. Jag läser att agent–verksamheten organiserades på följande sätt: Högsta chef var CFst/inrikes, Försvarsstabens inrikesavdelning, nuvarande Säk inom Must. Därefter kom det 6 stycken regionala chefer plus administrativa enheter. Under de regionala cheferna fanns Länscheferna, 28 stycken, under det länskontakterna, 306 stycken, under det, tätortscheferna, 77 stycken och längst ned tätortskontakterna, 396 stycken. Totalt 807 IB–agenter plus administration och utbildning. Utbildningen bestod av 2-veckors grundkurser för samtliga och senare påbyggnadskurser. Nu vet vi vad som skedde vid IB:s kursgård Valla Torp i Sörmland, IB–villan som Bratt och Guillou avslöjade i FIB Kulturfront 1973.

IB-03 organistion ska vara detsamma i fred och krig. (Krigs-IB)

Till sist: Var det här verkligen bara en organisation som skulle verka i krig? Vad tror du? Eller var det ett svensk politisk underrättelsetjänst med sannolikt över tusen hemliga agenter som skulle övervaka den egna befolkningen dygnet runt, året om, så som Olof Frånstedt beskrivit det i sin bok Spionjägaren del 2. Här kommer svaret i mitt hemliga PM i brevlådan. Där står:

Utgångsvärden för Fst/B verksamhet är att freds– och krigsorganisationen skall överensstämma i största möjliga utsträckning. 

Att organisationen hålles dold i såväl krig som fred.

Det var alltså samma organisation i krig som i fred! Alltså fler än 800 avlönade IB–agenter ute på fältet dagligen, varje vecka och året runt! Så här säger IB–chefen själv, Birger Elmér i en intervju tagen från Det grå brödraskapet SOU 2002:92 sid 469,

Jag fick plocka ett och annat vettigt folk från exempelvis LO. Och de puttade man inte in i den ordinarie Stay Behind– organisationen, de ingick i IB:s krigsorganisation och personalreserven, och de fanns aldrig redovisade på IB som sådant.

Birger Elmér, chef IB

Vi får här ett svar på att det även fanns en Stay Behind–organisation vid sidan om IB:s 807 agenter. Först den ”reguljära” Stay Behind–organisationen (ledd av Försäkringsdirektör Lindencrona fram till 1978 och sedan Giesecke från SAF), dels IB-03:s alla agenter som skulle användas både i krig och fred. Saker börjar klarna! Det kan tyckas märkligt att ingen av de utredningar och undersökningar som gjorts om IB genom åren kommit fram till det här; att Elmér och Co faktiskt byggde upp ett enormt nätverk av agenter som verkade även i fredstid ex Barbrogruppen som jag skrivit om i mina böcker om Anton Modin. I Lampers utredning konstateras i alla fall att:

En rimlig förklaring till de motstridiga uppgifterna om vad det egentligen var för krigsorganisatorisk verksamhet Elmér bedrev på 1970-talet, torde vara att Elmér fortsatte med sitt arbete att parallellt med Lindencronas Stay Behind–organisation rekrytera och utbilda personal ur främst arbetarrörelsen men också den politiska sfären i övrigt… 

Nu vet du och nu vet jag; och kanske även Lampers vad det var Elmér gjorde på riktigt: han utbildade sina 807 agenter enligt den hemliga promemorian som jag fick i brevlådan häromdagen, och som Elmér kallade för en krigsorganisation, Krigs IB eller ”personalreserven”. 807 agenter som enligt den hemliga promemorian skulle verka både i krig och fred. En betydligt större organisation än Gieseckes och Lindencronas Stay Behind-organisation.

Ta hand om er, ha en fin sommar och dagdröm gärna om den Elmérska  personalreserven IB-03.

Anders Jallai.

OLOF FRÅNSTEDTS LIVFÖRSÄKRING

Olof Frånstedt ”Spionjägaren”

Den 15 september 2013 kom äntligen Olof Frånstedts memoarer ut i bokform. Jag skriver äntligen – dels för att boken var väntad, av alla oss som vill ha annat, än av underrättelsetjänsten och Säpo, tillrättalagd historia – dels för att boken haft en mycket krokig väg till utgivning. Bl a har Bonniers och Norstedts förlag båda i tur och ordning jobbat med boken men sedan av någon anledning hoppat av projektet (läs stoppats eller inte vågat ge ut?) Jag tror att Spionjägaren Del 1 och 2 innehåller den mest osminkade sanningen om Säpo och IB/SSI:s historia. Vi har tidigare fått böcker av Tore Forsberg (Säpochef), P-G Vinge (Säpochef) och Lennart Frick (Chef MUST) men det är i stort sett allt (som jag känner till) som getts ut av höga chefer inom underrättelse- eller säkerhetstjänsterna i landet. Det finns även en bok som skrivits av en, enligt uppgift, före detta SSI–chef: ”En spion i regeringen”, under pseudonymen; Sven Andersson.

Utan att gå händelserna i förväg lovar jag att Frånstedts två böcker: SPIONJÄGAREN DEL 1 och Del 2 är de mest öppenhjärtiga. Redan flera månader före utgivningen råkade Frånstedt ut för attacker på hans personlighet och trovärdighet, och senare blev boken falskeligen sågad av den till underrättelsetjänsten och socialdemokratin nära stående forskaren; Lars Olof Lampers. Säpo till och med stämde Frånstedt för att ha publicerat hemligstämplad information i Del 1. (Vem sjutton jobbar Säpo åt?) Det är i alla fall en tydlig indicie på att de två böckerna innehåller känsligt material för vissa personer och grupper i landet. Böckerna är också ett generalangrepp på vissa äldre socialdemokrater med alltför täta kontakter med underrättelse- och säkerhetstjänsterna i olika länder. En har ni fått läsa om i Del 1 och i media i höstas, förre kabinettssekreteraren Pierre Schori.

Tidigare har ni kunnat läsa här på www.jallai.se om att Sten Andersson och Anders Thunborg varit deltagare/medlemmar i Stay Behind. Nu vet ni. Olof Frånstedt har presenterat bevis för att dessa politikers samarbetade med de militära underrättelsetjänsterna IB och SSI. Thunborg och Schori var till och med SSI–agenter med kodnummer (Spionjägaren Del 2). Jag har fått uppgifterna tidigare av flera muntliga källor och det är med en hel del skadeglädje som jag kan konstatera att Olof Frånstedt sitter inne med konkreta bevis – mikrofilmade originaldokument från IB/SSI!

 

Hemlig IB/SSI rapport från ett möte mellan IB/SSI–agenten Anders Thunborg och KGB officeren Mikhail Streltsov på restaurang Sombrero i Stockholm, 16 augusti 1967

 

Och Frånstedt har fler ”livförsäkringar” i sin garderob. Det finns flera hundra meter mikrofilmer med hemliga dokument som IB och SSI trodde var brända för länge sedan. Hemliga dokument som aldrig var tänkta att komma i dagens ljus. Dokument som i och med sin destruering skulle gjort att det i fortsättningen bara räckt med instruktionsbokens grundregel Nr 1: dementera:

 

Det där känner jag inte till. (politiker A)

Vet inget om det. (IB–chef B)

Har ni bevis för det ni påstår? (Politiker C)

I vår branch är bevis det enda som räknas. (Myndighets–chef D)

 

För gamla IB är det ett svenskt Wikileaks som förre Säpo-chefen Olof Frånstedt presenterar i och med sina två böcker med tillhörande hemliga dokument. Och tur är väl det, att han har skriftliga bevis: vem hade trott honom annars? Han påstår nämligen att en del av Socialdemokraternas ledningsgrupp på 1960-talet var IB/SSI-agenter! Det svenska regeringspartiet var infiltrerat av den hemliga militära underrättelsetjänsten. Men det här är inga nyheter för er – eller hur? Ni har läst mina tre böcker om Anton Modin och följt mig på www.jallai.se sedan våren 2010. Ni vet det här! Nu för vi denna sanning vidare. Vi gör det med Olof Frånstedt i täten. Han är 83 år! En Svensk hjälte.

 

Olof Frånstedt läser SPIONEN PÅ FRA (från tidningen FOKUS)

 

Vad innehåller SPIONJÄGAREN? Spökskrivaren Erik Månsson var mycket diskret om det exakta innehållet när jag träffade honom våren 2013, men jag vet att böckerna innehåller mycket av det som Frånstedt och jag talade om under många tillfällen, sedan flera år tillbaka, och jag har använt en del av det materialet i min ”fiktiva” bokserie om den före detta SSI-operatören Anton Modin. Jag vet att Frånstedt särskilt brinner för demokratifrågorna. Exempelvis om hur IB och SSI medvetet manipulerat den svenska modellen i form av öppenhet, etik och rättssäkerhet.

”Vi vet att IB ansåg sig stå över de flesta lagar och regler”, skriver Frånstedt i Del 2 sid 286.

Frånstedt är precis som jag övertygad om att de som saboterat den Svenska modellen är den hemligaste avdelningen inom svensk militär underrättelsetjänst – IB/SSI eller rättare sagt ledningen inom denna organisation i nära samarbete med några korrupta politiker. En civil–militär organisation mycket lik CIA men mycket mindre, mer sluten och absolut mer korrumperad än vad CIA är. En organisation som med olagliga metoder brutit mot sin statliga koncession och Svenska grundlag med ursäkten; rikets säkerhet. Jan Guillou, G W Persson och några andra har skrivit om det här tidigare men Olof Frånstedt kommer med HARD FACTS. Ingen tvekan om den saken. Pierre Schori, Sten Andersson och Anders Thunborg  tillsammans med den store; Olof Palme infiltrerade tillsammans; den svenska socialdemokratin eller om ni så vill; landet Sverige. Så var det och så kommer historien med all sannolikhet att skrivas i framtiden. På följande sätt beskriver P–G Vinge, IB och dess chef Birger Elmér i sina memoarer som utkom på 1980-talet. Idag förstår vi vad han menade:

 

Det Birger Elmér, inte utan stolthet, beskriver är inget annat än en anarkistisk organisation, en organisation som själv skrev sina lagar och själv ställde upp sina mål och syften i nära samarbete med den högsta ledningen för socialdemokratin. Hör detta hemma i en demokrati? (P-G Vinge, Säpochef 1962-1970 memoarer, sid 224)

 

De hemliga IB-dokumenten som jag fått ta del av visar tydligt att KGB:s inflytande över den svenska socialdemokratin har gått till på precis det sätt som KGB-avhopparen Gordievsky tidigare beskrivit och som jag för snart två år sedan skrev om i inlägget: https://www.jallai.se/2011/12/kgb-o-cia-styrde-socialist-internationalen/ 

 

Kabinettssekreterare Pierre Schori

 

Olof Frånstedt presenterar dokument som visar att förre försvarsministern Anders Thunborg, förre utrikesministern Sten Andersson och förre kabinettssekreteraren Pierre Schori varit IB/SSI agenter! De har haft regelbundna hemliga politiska överläggningar med KGB representanter närvarande. Ofta på restauranger i Stockholms city men även på Socialdemokraternas eget högkvarter på Sveavägen 68. Ja, ni läste rätt: En KGB representant har suttit med vid svenska inrikespolitiska diskussioner på högsta nivån i landet – i Sverige på 1960-talet då Socialdemokraterna satt i ensam regeringsställning! Delar av Sveriges regering diskuterade Svenska inre angelägenheter med Sovjetiska representanter. Sedan rapporterades det direkt till militära IB och SSI. Det låter onekligen lite KGB och STASI över det hela. Anders Thunborg och även Roine Carlsson (S) hade regelbundna möten med IB (som då hade döpts om till SSI) så sent som i slutet av 1980-talet. Försvarsminister Roine Carlsson träffade SSI representanter dagen före Palmemordet den 27 februari 1986. Alltså långt efter Birger Elmérs tid. Så här skriver ÖB Lennart Ljung om Anders Thunborg och SSI:

 

ÖB Ljung hemliga dagböcker 1983-02-11: På eftermiddagen en föredragning för försvarsministern om den särskilda underrättelsetjänsten SSI.  Anders Thunborg är intresserad av den här verksamheten och mycket positiv till dess bedrivande, och dess vikt. / —/ Det är uppenbart att vi kommer att få en aktiv deltagare i den här verksamheten i försvarsministern.

 

Anmärkningsvärt är det faktiskt att den socialdemokratiska ministern Roine Carlsson var uppe på SSI i ett långt möte dagen före Palmemordet den 27 februari 1986. Det finns beskrivet i ÖB:s hemliga dagböcker (och i min bok Landsförrädaren):

 

Försvarsministern och ÖB deltog i en flera timmar lång orientering vid SSI. Försvarsministern stannade till sent på kvällen efter ÖB gått hem. (ÖB Ljungs hemliga dagböcker 1986-02-27, Krigsarkivet)

 

Vad pratade man om? Och varför fanns det så många walkie–talkie–män på stan dagen efter? Och nu till det mest obehagliga för en del av er – men kanske det mest intressanta för andra: Tänk om de här mikrofilmerna som Frånstedt har fått läckte ut eller gjordes tillgängliga för vissa personer inom säkerhetstjänsterna i landet – under de tidigare nämnda politikernas aktiva tid – på 1980-talet!? Sätt dig ned och fundera en stund: Vad tror Du på fullaste allvar hade hänt? Sveriges rikes ledning, åtminstone de viktigaste personerna, spelade under täcket med KGB – med Sovjet, Sveriges största och enda fiende vid tillfället! Det fanns t o m dokument som bevisade det. Kan ett mord möjligen ha börjat planläggas inom vissa kretsar – för att rädda Sverige? Kan det ha gått så långt? Jag har relativt starka källor som påstår att Pierre Schori också skulle mördas 1986. Men han lever – varför då? Och vad hände med Thunborg som rapporterade in vänsterelement till IB? Är det hela bara djärva spekulationer från min sida … Och är det inte så? Att politikernas och till och med de anhörigas ovilja att utreda mordet får en naturlig förklaring. Om mordet klaras ut; avslöjas nämligen också hela historien med IB och de svenska politikernas samarbete med IB. Ingen har något att vinna på det!

Läs gärna mitt inlägg:  https://www.jallai.se/2013/01/landsforradarsparet-stay-behind/  och saker kanske klarnar?

 

Sovjetiskt frimärke 1986 (gavs ut efter mordet)

 

 

 

EXTRAMATERIAL:

 

VEM ÄR DÅ DENNA MANHAFTIGA KVINNA, BARBRO?

 

En av mina läsare skickade denna bild, som han påstår är Barbro Sagnell inom FRO. (Frivilliga Radioorganisationen)

 

Männen med walkie-talkier som vittnen såg vid mordplatsen och Olof Palmes bostad är ett av de olösta mysterierna i Palmeutredningen. Nu avslöjar förre chefen för Säpos kontraspionage Olof Frånstedt i en ny bok vad som kan vara sanningen om dem. Walkie-talkiemännen kan ha kommit från en hemlig spaningsgrupp inom den militära underrättelsetjänsten.

– Det kastar en mörk skugga över Palmemordet, säger Olof Frånstedt, 83. Expressen, söndagen 4/5 2014

 

Olof Frånstedt berättar för mig om Barbro, första gången 2010. Han gör det lite av en slump. Inom polisen benämnes det här ibland för ”slaskinformation”. Vi diskuterar något annat och så kommer det här. Det liksom slank ur honom precis när vi skulle skiljas. Jag skjutsade honom in till stan, Vasagatan efter en av mina intervjuer med Frånstedt. Precis före vi skulle skiljas sa han:

”Barbrogruppen kan vara inblandad i mordet.”

Nästa gång vi träffas ber jag Frånstedt att få intervjua honom om Barbro, inför kamera. Jag hade tänkt på informationen under natten efter och kommit fram till att det kunde vara den ledtråd vi saknade i Palmemordet. En källa inifrån som kom med något nytt och relevant. Något som ger en förklaring till alla de mystiska walkie–talkie–iakttagelser på stan under kvällen som Palme mördas. Frånstedt berättar att det finns två grupper av civila i landet som spanar åt IB och SSI. De spanar och kartlägger potentiella landsförrädare. Den andra gruppen vid sidan av Barbrogruppen är uppkallad efter dess chef, och heter Lennart-gruppen. Lennart finns med i mina böcker i fiktiv form med alias Anders Glock. Alltså en person med mycket nära band till både den hemligaste militära underrättelsetjänsten SSI och Näringslivet/Vapenindustrin. Barbro och Glock har alltså ”Go” från både Säpo och Polisen att utföra sin hemliga spaning och kartläggning av Svenska medborgare på uppdrag av militära SSI, och under överinseende av Säpo. Så här skriver Frånstedt i Spionjägaren Del 2 om grupperna:

 

Det Barbro hade beskrivit var en militant grupp som inte ville ha kontakt med andra.

Ledaren för den andra gruppen hette Lennart.

Barbros grupp opererade i centrum av Stockholm. Medan Lennarts grupp ägnade sig åt bevakning i västra delen.

Ingen kontakt fick förekomma mellan medlemmarna för de olika grupperna. Däremot hade Barbro och Lennart kontakt med varandra.

Min förmodan var att det här var ytterligare en av IB:s inrikesaktiviteter. Och mycket riktigt. Barbro nämnde själv Klas Wikland, han som blivit operativ chef på IB efter att Bo Anstrin försvann efter IB–affären.

I min dagbok gjorde jag också en anteckning: 29 januari 1975: ”16.00 Barbro från Klas.”

Vilken roll spelade egentligen IB och dess efterföljare (SSI) i den militära organisationen vid attentatet mot Olof Palme?

 

 

 

Jag har inga bevis för att Barbro var delaktig i mordet på Olof Palme 1986. Så är det. Men Olof Frånstedt säger i min intervju med honom (videolänk nederst i inlägget) och i sina memoarer att han tror att Barbrogruppen; Lennartgruppen eller liknande grupper kan vara inblandade i mordet på Olof Palme. Han säger dessutom att grupperna jobbade åt IB/SSI. Han menar också att SSI kan vara inblandade i mordet. Han till och med namnger SSI chefen som skickade Barbro till Frånstedt (Klas Wikland). De här uppgifterna som nu är officiella i och med Frånstedts ”bokslut”, sina memoarer, så kan jag berätta att den här informationen och även annat jag fick höra av Frånstedt mellan skål och vägg, bidrog till mina teorier om Palmemordet i boken Landsförrädaren. Enbart informationen från Frånstedt hade inte räckt för att skriva Landsförrädaren utan det intressanta är att Frånstedts uppgifter från underrättelse– och säkerhetstjänsterna i landet korrelerar med annan information. Bl a Lingärdes numer berömda PM och informationer jag fått muntligen av källor inom underrättelsetjänsten och Stay Behind (AGAG). Dessutom, och kanske det viktigaste av allt; vi kan äntligen knyta en teori till brottsplatsen som så många ”experter” efterlyser. Det fanns walkie–talkie iakttagelser runt mordplatsen. Det går inte att snacka bort. Inte ens av de mest fanatiska Christer Pettersson–anhängarna. Dessutom; det fanns grupper i Stockholm som i hemlighet spanade på potentiella landsförrädare, med bl a walkie talkies. Det är inte längre spekulationer. Två av grupperna pekar Olof Frånstedt ut i sin bok Spionjägaren Del 2. Den ena är Barbrogruppen och den andra är Lennartgruppen. Vilka grupper var det som rörde sig på stan den 28 februari 1986? Löser vi det – kanske vi löser Palmemordet. Kittlande, eller hur?

 

Jag brukar inte göra reklam för andra böcker på min hemsida men den här gången gör jag det: Spionjägaren Del 2 kommer sannolikt att bli en klassiker i ämnet – köp den!

 

SLUTSATS: Vi har ett trovärdigt vittne inifrån Säkerhetstjänsten i landet som berättar att det fanns grupper i Sverige som dels var kapabla att mörda (Frånstedt), hade illegala vapen och kunde ordna med avlyssning (Ortmark, se nedan) och dels hade uppdrag från SSI/Stay Behind att spana på potentiella säkerhetsrisker i landet (Frånstedt). Olof Palme ansågs av somliga 1986: SOM EN POTENTIELL SÄKERHETSRISK.

 

Take Care, Anders Jallai.

 

 

Se hela intervjun med Olof Frånstedt här: http://vimeo.com/27317139 

 

DATA: Barbro af Geijerstam, 1927, född Berggren. Gift 1963 med Rune Sagnell, född 1924. Båda aktiva i Frivilliga Radioorganisationen, SM5BAG resp SM5GQ. Barbro arbetade på FRA. Barbro Sagnell dog 2000 och Rune Sagnell 2010. Bodde på Stora Essingen (Gammelgårdsvägen 4A?) i en stor villa med radioantenner på taket.

 

SSI–operatören Ulf Lingärdes PM om Palmemordet som inkom till Palmeutredningen 1993 och som då ingen förstod vidden av enligt Inga–Britt Ahlenius, medlem av Granskningskommissionen:   http://www.politiskamord.com/lingarde.pdf

 

Den kände SVT–reportern Åke Ortmark skrev om Barbro Sagnell redan 1971 i sin bok Maktens Redskap. Han skrev bl a följande:

 

Ledare för en grupp personer på denna nivå är en kvinna som vi kallar för Barbro. Hennes fullständiga namn ska inte avslöjas här, eftersom det är möjligt att gruppmedlemmarna kommer att åtalas för sin verksamhet. Barbro är ett bastant fruntimmer. Hon är kraftig, tuff, auktoritativ, humorfri och starkt misstänksam mot allt som luktar socialdemokrati, socialism eller kommunism. Hon ser med stor skepsis på det moderna samhället. Hon anser att de subversiva tendenserna inte hålls i schack. Myndigheterna är alltför oskickliga och släpphänta. Grundfelet är att landet sedan decennier styrs av socialistiska politiker. Sådana människor är opålitliga. Alla människor är förresten opålitliga, men socialisterna har nått längst. I det läget måste kraftfulla människor vara beredda att gripa in och ta saken i egna händer. Barbro arbetade tidigare på FRA, försvarets radioanstalt, en av hörnpelarna i totalförsvaret. Sedan hon lämnat FRA har hon varit verksam i FRO, alltså den frivilliga radioorganisationen. FRO är indelad i kretsar som motsvarar försvarsområdena och har ungefär 1700 medlemmar. FRO:s huvuduppgift är att utbilda och träna radiosignalister för totalförsvaret. / ––- / 

Till det kommer förstås det allvarliga: gruppmedlemmarna rör sig på eller över gränsen till det brottsliga. Att flera av dem har gjort sig skyldiga till olaga vapeninnehav är klart. Vidare har en del av informationsinsamlingen skett med illegala metoder. Flera källor har bekräftat att några gruppmedlemmar t ex vid ett tillfälle bröt sig in i ett hus för att stjäla en viss personförteckning. Hösten 1971 prövar SÄPO frågan om gruppen gjort sig skyldig till olovlig kårverksamhet. Sådan föreligger om någon “bildar eller deltar i sammanslutning” som “lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka” (Brottsbalken 18:4). En av medlemmarna i Barbros grupp uppger att det finns fler grupper än den som Barbro leder. / ––– /

Det uppges att det bland dem finns personer som vet hur “man ordnar en avlyssning”. Den legala avlyssningen i landet sker genom att den telefon som ska kontrolleras kopplas till polisens avlyssningscentral. Uppkopplingen sker i Televerkets korskopplingar. Men en illegal avlyssning kan ske i boxar i gatan eller i ett hus eller med “buggar” av olika slag.

 

Läs mer om Ortmarks bok och Barbrogruppen i det här äldre inlägget: https://www.jallai.se/2012/04/mer-om-barbrogruppen/ 

 

Ni som vet mer om Barbro och Rune Sagnell. Hör gärna av er med information till mig genom tips/kontakt–funktionen på sidan.